Ynglingatal
Från Wikipedia
|
|
|
|
|
|
|
Ynglingatal är en på ett fornnordiskt versmått (kviðuháttr) upprättad kungalängd för Ynglingaätten, författad av Tjodolf av Hvin för en norsk småkonung som hävdade släktskap med Ynglingaätten [1], under 900-talet[2].
Innehåll |
[redigera] Ursprung
Den ursprungliga versionen, som inte finns bevarad, antas ha utgått från tidigare talade och sjungna traditioner i Norden. Tjodolf (Þjóðólfr) var hovskald hos den norske småkungen Ragnvald, som var kusin till Harald hårfager, och bakgrunden till diktens tillkomst var att de norska kungarna sade sig leda sitt ursprung tillbaka till de gudaförklarade vanerna Yngve Frej och Njord i Uppsala. Verket bör ha skrivits runt år 900 (Harald Hårfager kom till makten år 872).
[redigera] Snorres och andra versioner
Ynglingatal är bäst känd från Snorres Ynglingasagan i Heimskringla, som dock är på prosa, och sannolikt endast ett återberättande av den ursprungliga dikten. Ett annat och äldre, norskt verk, författat på latin, Historia Norvegiæ, innehåller huvudsakligen samma uppgifter.
[redigera] Verklighetsbakgrund
I huvudsak torde Ynglingatal vara rent mytstoff, där gudarna betraktas som historiska personer som en gång levat [3].
[redigera] Dateringsdebatt
Yngligatals innehåll har flitigt debatterats, inte minst under det nationalromantiska 1800-talet. En betydande skepsis gällande de i dikten förekommande figurerna har länge varit norm. Däremot har dateringen till 900-talet oftast stått oemotsagd.
Den norske forskaren C. Krag ansåg på 1990-talet att Ynglingatals tillkomst borde dateras till 1100-talet, och att den byggde på andra kungalängder. Som argument framförde han att de fyra första kungarnas dödsfall representerar Empedokles fyra element, och att en euhemeristisk syn präglar beskrivningen av de första generationerna. Krags syn vann brett erkännande och när Nationalencyklopedins och Svenskt biografiskt lexikons artiklar om Ynglingatal skrevs var det den förklaringen som valdes.
Mot den sena dateringen har argument framförts: om verket är ett sent propagandaverk borde det rimligen ha avslutats med en ryktbar norsk kung som Harald Hårfager istället för dennes betydligt mindre ryktbare kusin. I texten figurerar platser vilka arkeologiskt material visar att de hade stor betydelse fram till vikingatiden men inte senare, och alltså inte borde anföras i en senare saga. C.D. Sapp anför lingvistiska argument för att texten bör dateras till 900-talet eller möjligen 1000-talet snarare än senare och utesluter senare medveten falsifikation.
Olof Sundquist hävdar att Krag förbiser tydliga tecken i Ynglingatal på en tradition från svenskt område, synliga genom kenningar, platsnamn och personnamn. Kulturella fenomen såsom kungen som bevarare av heliga platser och minnet av en elit av beridna krigare kan peka så långt bakåt som vendeltid. Sundquist sluter sig till att att Tjodolf komponerade sitt verk under 900-talet och baserade det på en redan befintlig svensk tradition. Han hävdar också att fyrelementläran skulle ha kunnat inhämtats i Britannien eller Frankerriket[4]
Det har dessutom påpekats dels att det faktum Snorre valt att återgett dikten tyder på att den är äkta: om den vore ett falsarium från århundradet innan han verkade borde han känt till detta, och i så fall avstått från att oärligt framlägga den som äldre än den faktiskt var. Dessutom har Ynglingatal använts som inspiration av Eyvind Skaldaspillir för dennes Háleygjatal, skriven mot slutet på 900-talet.[5]
[redigera] Källor
- Åkerlund, W. Studier över Ynglingatal (Lund 1939).
- Janson, H. Templum nobilissimum (Göteborg 1998).
- Dómaldi's Death and the Myth of Sacral Kingship, i J. Lindow et al. (Red.), Structure and Meaning in Old Norse Literature (Odense 1986).
- Hans Hägerdal (2004). Ynglingatal. Nya perspektiv på en kanske gammal text. Humanetten.
- Krag, C. Ynglingatal og Ynglingesaga: en studie i historiske kilder (Oslo 1991).
- Magerøy, H. 'Ynglingatal', in Kulturhistoriskt lexikon för nordisk medeltid 20 (Malmö 1976), s. 362-63.
- Sapp, C.D. 'Dating Ynglingatal. Chronological Metrical Developments in Kviduhattr', Skandinavistik 2002:2, s. 85-98
- Schück, H. De senaste undersökningarna rörande ynglingasagan' [Svensk] Historisk tidskrift 1895:1, s. 39-88.
- Sundquist, O. "Freyr's offspring. Rulers and religion in ancient Svea society". (2004)
- Wallette, A. Sagans svenskar (Malmö 2004).
[redigera] Fotnoter
- ^ Bæksted, A. 1990. Nordiska gudar och hjältar. Forum. . (s. 141)
- ^ Ström, F. 1999. Nordisk hedendom: tro och sed i förkristen tid. Akademiförlaget. Göteborg. (s. 4)
- ^ Ström, F. 1999. Nordisk hedendom: tro och sed i förkristen tid. Akademiförlaget. Göteborg. (s. 6)
- ^ Catharing Ingelman-Sundberg. ”Snorre Sturlasson återupprättas”. Svenska Dagbladet, 14 mars 2004.
- ^ Mats G. Larsson (2005). Minnet av vikingatiden: De isländska kungasagorna och deras värld. Stockholm: Atlantis, sid. 37-38. ISBN 91-7353-065-4.
[redigera] Länkar
- Ynglingatal på fornnordiska, från «Kulturformidlingen norrøne tekster og kvad», Norge.
- Två utgåvor av den fornnordiska texten
- Svenska Dagbladet
- Onlinetext av Hägerdal