Volgatyskar
Från Wikipedia
Volgatyskar, tysktalande kring floden Volga, tidigare utgörande den största delen av rysslandstyskarna inom Ryska Federationen. Volgatyskarna härstammar från de tyska kolonister som inkallades av den ryska kejsarinnan Katarina II (själv utav tysk börd) under andra halvan av 1700-talet för att bosätta sig i centrala Volgaregionen. Anledningen härtill var att Katarina önskade en modernisering av Ryssland, vilket dessa tyskar ansågs kunna bidra till. Till en början nedslog sig de 30 000 kolonisterna i något hundratal kolonier, dessa blev med tiden långt fler. Privilegierna som volgatyskarna åtnjöt indrogs 1871 varpå många av dem emigrerade till Förenta Staterna.
Efter kommunisternas revolution i Ryssland (då denna stat omstöptes till Sovjetunionen) bildades av volgatyskarnas område ett autonomt område 1918, 1924 ombildat till autonom republik inom RSFSR. Av 600 000 invånare i republiken 1941 utgjorde volgatyskarna två tredjedelar av befolkningen. Huvudstad i republiken var Engels.
Under andra världskriget deporterades 450 000 volgatyskar till Sibirien, Centralasien och Kazachstan, detta eftersom de påstods utgöra ett hot mot sovjetstaten och dess språkliga fränder från Tyskland var på militär frammarsch genom Sovjetunionen. Autonomin fråntogs dem 1941, då deras autonoma republik upphävdes, och har ej senare givits dem tillbaka. Under de senaste 20 åren har många volgatyskar emigrerat till Tyskland. Förslag om att volgatyskarna skulle få återvända till sina hembygder kring Volga har strandat på motstånd från icke-tysk lokalbefolkning som nu övertagit området.