Dzisiaj jest sobota, 22 listopada 2008 r. 327 dzien roku
Languages:ar | id | bg | ca | ceb | cs | da | de | et | en | es | eo | fr | he | hr | it | ko | lt | hu | nl | ja | no | pl | pt | ru | ro | sk | sl | sr | fi | sv | te | tr | uk | zh






REKLAMA
mp3

Verner von Heidenstam

FrÄn Wikipedia

Hoppa till: navigering, sök
Nobelpristagare Verner von Heidenstam

Verner von Heidenstam (1859–1940); mĂ„lning av Johan KrouthĂ©n pĂ„ Charlottenborgs slott.
Född 6 juli 1859
Olshammar, Örebro lĂ€n
Död 20 maj 1940 (80 Är)
Övralid, Motala kommun, Östergötlands lĂ€n
Nationalitet Sverige Svensk
Verksam 1888–1940

Carl Gustaf Verner von Heidenstam, född 6 juli 1859, död 20 maj 1940, var en svensk författare och poet. Han var ledamot av Svenska Akademien 1912-1940 och mottagare av Nobelpriset i litteratur 1916.

Verner von Heidenstam debuterade som författare Är 1888, med en diktsamling som bröt med den dÄ rÄdande svenska litterÀra traditionen med realism och naturalism, för att istÀllet innehÄlla romantik, individualism och sensualism. Detta kom att bli stilbildande för flera andra svenska författare under 1890-talet och Ären dÀrefter. Verner von Heidenstam kom dÀrför att bli den frÀmste företrÀdaren för dessa "nittiotalister", och hans böcker innehÄller mÄnga nationella och historiska teman.

InnehÄll

[redigera] Ungdom

SlĂ€ktens första medlem var Peter Petersen (1708-1783), kungens livmedikus som var född i Heide, som 1770 adlades von Heidenstam. Han var Verner von Heidenstams fars farfar. Verner von Heidenstam var enda barnet till fyringenjören Nils Gustaf von Heidenstam och Magdalena Charlotta RĂŒtterskjöld. Under uppvĂ€xten tillbringade han sommarloven pĂ„ bruksherrgĂ„rden Olshammar, idag kallad OlshammarsgĂ„rden, som ligger i Hammars församling vid VĂ€ttern. Det var pĂ„ Olshammar som Heidenstam föddes den 6 juli 1859. Trots att vintrarna tillbringades i Stockholm Ă€r det Olshammar som han kallar barndomshem och i sina verk Ă„tervĂ€nder han ofta till platsen dĂ€r han vĂ€xte upp. [1] I den sjĂ€lvbiografiska Hans Alienus har han beskrivit barndomen som ensam. I OlshammarsgĂ„rden fanns ett stort bibliotek med de latinska klassikerna som Xenofon, Tacitus, Plutarchos och andra. Bland svenska författare lĂ€ste han TegnĂ©r, Runeberg och Wallin. I Stockholm bodde familjen först pĂ„ Johannis Östra Kyrkogata och frĂ„n 1876 pĂ„ KarlavĂ€gen 7 mittemot HumlegĂ„rden. Heidenstam gick i Beskowska skolan. I början fick han goda betyg men pĂ„ grund av dĂ„lig hĂ€lsa gick det allt sĂ€mre i skolan. Verner von Heidenstam var ordblind och hade hela livet svĂ„rt att stava korrekt.[2]

I september 1876 fick Heidenstam resa utomlands tillsammans med sin kusin Ernst. Resan gick till Alexandria och Kairo och dÀr stannade de till vÄren 1877 innan de reste hem via Grekland och Italien. PÄ hösten reste han Äter till Beirut, Jerusalem och Kairo. I ett brev till sin mor förklarade han att han ville bli mÄlare, ett yrkesval hon skarpt avrÄdde ifrÄn. I sitt skissblock ritade och mÄlade han flitigt men han började ocksÄ skriva verser.[3]

Heidenstam vid 20 Ă„rs Ă„lder.

Det Ă€r troligt att publiceringen av August Strindbergs Det nya riket i oktober 1882 gjorde ett stort intryck pĂ„ Heidenstam och pĂ„verkade honom i radikal riktning. Boken Ă€r ett angrepp pĂ„ det oscarianska samhĂ€llet. I december 1884, strax efter att rĂ€ttegĂ„ngen mot Strindberg för Giftas Ă€r över, skrev Heidenstam till Strindberg, bosatt i Schweiz, och uttryckte sin beundran samt bad Strindberg att fĂ€lla kritik över Heidenstams dikter. I februari 1885 besökte Strindberg paret Heidenstam i BĂŒhler och alla tre reste till Rom. DĂ€rmed inleddes en vĂ€nskap mellan Heidenstam och Strindberg som kom att vara i flera Ă„r. Heidenstam hade inget stöd för sina författardrömmar hemifrĂ„n och Strindberg kĂ€nde sig som i landsflykt i Schweiz. NĂ€r Strindberg kĂ€nde sig deprimerad utnĂ€mnde han Heidenstam till sin tronföljare. Tillsammans reste de till Paris och den svenska konstnĂ€rskolonin i Grez-sur-Loing. Strindberg lĂ€ste ur sina manus för Heidenstam. Först i februari 1886 fick Strindberg lĂ€sa nĂ„got av Heidenstam. Strindbergs brev Ă€r inte bevarat men uppenbarligen innehöll det helt förödande kritik. I sitt svar försökte Heidenstam slĂ€ta över men i brevvĂ€xlingen dem emellan blev tonen mindre familjĂ€r. NĂ€r Heidenstam flyttade tillbaka till Sverige pĂ„ vĂ„ren 1887 upphörde kontakten dem emellan fram till följande Ă„r.[4]

Verner von Heidenstam hade kÀnt en allt större hemlÀngtan och hans fars sjukdom hade gjort det allt mer nödvÀndigt att resa till Sverige. Heidenstam och hans hustru flyttade in i huset vid KarlavÀgen. Under uppvÀxten hade han en dÄlig relation med sin far men under faderns sista tid i livet försonades de. Hans far hade problem med njurarna och den 2 juni tog han livet av sig. Under hösten 1887 bodde Heidenstam kvar pÄ KarlavÀgen och lade sista handen vid sin diktsamling.[5]

[redigera] Debuten

Den 26 januari 1888 blev förlÀggaren Albert Bonnier uppsökt i sitt hem av Heidenstam. Denne berÀttade att Topelius hade lÀst nÄgra av hans dikter och tyckt om dem och att han ocksÄ kÀnde Strindberg. NÀr manuset överlÀmnades lÀstes det av Karl Otto Bonnier som lÀste det hemma med makan Lisen: "Genast frÄn första anslaget och till det sista hade vi klart för oss, att hÀr hade en ny och stor diktare uppenbarat sig. Den aftonen blev en av dessa högtidsstunder, som en förlÀggare aldrig förgÀter men som, ack sÄ sÀllan, förunnas honom!". NÀr diktsamlingen Vallfart och vandringsÄr publicerades i april 1888 vÀckte den en enorm uppmÀrksamhet. Den innebar ett brott med den dittills förhÀrskande naturalismen och istÀllet för social misÀr och enformigt industriarbete skrev Heidenstam om njutningslystnad och romantik. Recensenterna hyllade debutanten: Georg Nordensvan skrev om debuten som "den mest lyckade, som de senaste Ären förekommit.". Författaren Gustaf af Geijerstam skrev: "Detta debutarbete Àr i sjÀlfva verket af sÄ mÀrklig art, att det med ens gifver författaren en plats bland Sverges förnÀmsta författare.".[6]

PĂ„ vĂ„ren 1889 utkom Heidenstams roman Endymion, som han i ett brev till Strindberg beskrev som "ett sorgespel utan kulisser och ridĂ„". Intrigen Ă€r enkel; en far och hans dotter frĂ„n USA reser i Österlandet tillsammans med en doktor. De tre representerar olika urtyper; pappan Ă€r realisten, doktorn Ă€r en cyniker som ser Österlandet i ett perspektiv ovanifrĂ„n, medan dottern Ă€r en sökare och romantiker som trĂ€ffar en nationalist och upprorsman och kĂ€nner sig dragen bĂ„de till honom och till hela Österlandet. Heidenstam framstĂ€ller Österlandet som en plats dĂ€r man lever för dagen men att framtiden ligger i VĂ€sterlandets materialism.[7]

År 1889 kom von Heidenstams nĂ€sta bok, RenĂ€ssans, som Ă€r en programförklaring dĂ€r Heidenstam menar att den litterĂ€ra naturalismen har spelat ut sin roll ("skomakarrealism"). Den som vill skapa nĂ„got nytt mĂ„ste opponera sig mot invanda uttryckssĂ€tt och en ung talang behöver inte upprepa sig. UnderförstĂ„tt i skriften Ă€r att Heidenstam ser sig sjĂ€lv som den nya litteraturens talesman och anförare.[8]

[redigera] Författarskap

För Heidenstam innebar 1890-talet ett decennium av ett flitigt skrivande, bĂ„de vad gĂ€ller böcker och tidningsartiklar. I juli 1890 skrev han till sin förlĂ€ggare Karl Otto Bonnier att han Ă€r fullt upptagen med sin kommande bok, Hans Alienus och begĂ€rde dĂ€rför ett mycket stort honorar. Trots att Heidenstams tidigare böcker endast sĂ„lt i ett par tusen exemplar per styck gick Albert Bonnier med pĂ„ 5 000 kronor. Hans Alienus Ă€r skrivet pĂ„ en blandning av poesi och prosa i en form som trotsar alla försök att genrebestĂ€mma verket. Uppenbarligen ansluter boken till Heidenstams eget liv, dĂ€r han först levde ensam med hustrun i Schweiz och som över en natt blev ett firat litterĂ€rt stjĂ€rnskott och salongslejon. Hans Alienus Ă€r en frĂ€mling i vĂ€rlden, som gett sig ivĂ€g hemifrĂ„n frĂ„n faderns strĂ€nga styre. I Rom fĂ„r han pĂ„vens uppdrag att representera honom hos underjordens kung Sardanapal. Århundradena gĂ„r och Hans Alienus blir bĂ„de kejsare i Rom och vikarie för Gud nĂ€r denne Ă€r bortrest men lyckan vill inte infinna sig. Det materiella ger ingen lycka och den njutningsfilosofi han har varit anhĂ€ngare av visar sig vara tom. En dag Ă„tervĂ€nder Hans Alienus till förĂ€ldrahemmet och kan till slut göra upp med sin förut sĂ„ strĂ€nge fader. Kritikerna var svala men ingen utom Svenska Akademiens Carl David af WirsĂ©n ville pĂ„stĂ„ att det var dĂ„ligt. För förlaget var det dock knappast nĂ„gon lysande affĂ€r, den första upplagan pĂ„ 2 500 exemplar rĂ€ckte i 18 Ă„r.[9]

Efter att vÄren 1896 rest i Karl XII:s spÄr till Konstantinopel, Bender, Poltava, Moskva och Sankt Petersburg satte Heidenstam igÄng med nÀsta projekt, en bok i tvÄ delar om den svenske krigarkungen. PÄ sommaren 1896 tog han kontakt med sin förlÀggare Karl Otto Bonnier och begÀrde 16 000 kronor, ett belopp som Bonnier ansÄg vara "fabelaktigt stor" och motsvarar nÀstan 1 miljon kronor i 2006 Ärs penningvÀrde. Boken blev dock en stor framgÄng och sÄlde i olika upplagor över 120 000 exemplar. I boken följer Heidenstam Karl XII:s fÀlttÄg i öster, slaget vid Poltava och flykten till Konstantinopel. FÀlttÄget skildras ur de enskilda mÀnniskornas perspektiv, frÄn kungen ned till den enklaste soldat. Heidenstam gör upp med den hjÀltekonung som skapades av Esaias Tegnér och istÀllet framstÀlls kungen som en levande mÀnniska. Den första delen fick övervÀgande dÄliga recensioner, den andra delen bemöttes mer positivt. Boken blev sÄ smÄningom obligatorisk lÀsning i den svenska folkskolan. Boken kunde ocksÄ befÀsta Heidenstams stÀllning som den frÀmste författaren bland nittiotalisterna.[10]

Heidenstam fortsatte dÀrefter med historiska skildringar. FrÄn sin barndom i Olshammar hade han hört berÀttelser om den heliga Birgitta och hon blev huvudperson i hans Heliga Birgittas pilgrimsfÀrd. I boken skildras Birgitta som en hÀnsynslös kvinna som sviker sin familj och vÀnner för att nÄ sina mÄl. Tydligen ansÄg han att portrÀttet av Birgitta lÄg nÀra honom sjÀlv för nÀr han skickade ett exemplar till författaren Axel LundegÄrd skrev han i den: "PortrÀtt av författaren som gumma". NÀr boken publicerades pÄ vÄren 1901 fick Àven den ett blandat mottagande.[11]

I november 1903 började Heidenstam att skriva sin nĂ€sta roman, Folke Filbyter. Även hĂ€r inverkar författarens eget liv pĂ„ hĂ€ndelserna i boken: Folke Filbyter tror sig ha förlorat förmĂ„gan att Ă€lska men sĂ„ trĂ€ffar han en dvĂ€rgprinsessa som han gifter sig med. Hon Ă€r alltid glad och fĂ„r hushĂ„llet att leva upp. Åren gĂ„r och Folke blir en storbonde med tre barn. Han fĂ„r ta hand om sin sonson men barnet rövas bort av en prĂ€st och nĂ€r Folke till slut finner honom igen har den vuxne sonsonen endast förakt för sin farfar. Folke Filbyter dör, övergiven av alla utom av gĂ„rdens trĂ€lar. 1907 kom ytterligare en bok om folkungarna, BjĂ€lboarvet. Boken utspelas pĂ„ 1200-talet och striderna mellan Birger jarls söner Valdemar och Magnus. Heidenstam hade ocksĂ„ för avsikt att skriva en tredje del om Nyköpings gĂ€stabud men detta realiserades aldrig.[12]

År 1906 hade Bonniers förlag börjat ge ut Selma Lagerlöfs Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige. Denna skolbok i geografi blev en stor framgĂ„ng och de tvĂ„ som stod bakom förslaget om en populĂ€r skolbok, Fridtjuv Berg och Alfred Dalin, ville att förlaget skulle ge ut en motsvarande bok om svensk historia, Svenskarna och deras hövdingar. Uppdraget gick till Heidenstam som visade sig vara foglig i arbetet med denna bestĂ€llningsbok. Berg och Dalin satte effektivt stopp för alla försök att romantisera och fantisera. Gedin (2006) menar att "Det Ă€r en platt text, dĂ€r inte bara fantasin saknas utan Ă€ven Heidenstams goda humör, hans lekfullhet och ibland överraskande frĂ€ckhet.". Boken blev Heidenstams sista prosabok, förutom Nya dikter skrev han inga ytterligare böcker.[13]

[redigera] Relationer till andra författare

DÄ mÄnga av "nittiotalisterna" och de svenska kulturpersonligheterna rörde sig i samma kretsar var det naturligt att de lÀrde kÀnna varandra. TvÄ av de relationer som mest pÄverkade Heidenstam anses vara med Gustav Fröding och August Strindberg. Dessa var tidvis goda vÀnner till Heidenstam, men relationerna till bÄde Fröding och Strindberg gick dock i vÄgor dÄ de inte bara var kreativa kollegor utan ocksÄ konkurrenter med olika bakgrund och livsÄskÄdning.

[redigera] Gustaf Fröding

Fröding och Verner von Heidenstam, klÀdda i togor 1896.

År 1891 debuterade Gustaf Fröding med diktsamlingen Guitarr och dragharmonika och möttes av positiv kritik. Fröding beundrade Heidenstam men det dröjde till hösten 1894 innan han tog kontakt med Heidenstam via brev: "Ni vet ju att jag hĂ„ller av Er mer Ă€n alla andra svenska författare". Heidenstam bjöd Fröding och hans syster Cecilia att medverka vid bröllopet pĂ„ BlĂ„ Jungfrun pĂ„ sommaren 1896.

Senare samma sommar sammantrÀffade Fröding med Heidenstam och hans umgÀnge, bland annat Birger Mörner, JAG Acke och Albert Engström som tillbringade sommaren ute i Sandhamn. Frödings förlÀggare Albert Bonnier hade skrivit till honom och frÄgat om inte Fröding ville övervÀga att stryka nÄgra rader i dikten En morgondröm som skulle ingÄ i hans kommande diktsamling StÀnk och flikar, eftersom det i poetisk form skildrar ett samlag. I Sandhamn hade Fröding med sig korrekturet. Heidenstam och de andra uppmanade Fröding att stÄ fast och inte lÄta stryka nÄgot. En kvÀll lÀste Heidenstam upp En morgondröm för vÀnnerna. Stödet frÄn vÀnnerna gav Fröding mod att inte lÄta stryka nÄgonting, nÀr han skickade in korrekturet till förlaget hÀnvisade han uttryckligen till Heidenstam för att lÄta allt stÄ kvar. I mÄnadsskiftet september-oktober publicerades diktsamlingen och den utlöste en hetsig pressdebatt som riktades bÄde mot Fröding och förlÀggaren. Den 9 oktober Ätalades Fröding.

Det mÀrkligaste de följande veckorna Àr Heidenstams försök att distansera sig frÄn Fröding. En av de tidningar som rasade mot publiceringen var Aftonbladet som trots det bistra tonlÀget skrev att Fröding var "Sveriges största nu levande och diktande skald" medan de som tillrÄtt publicering var "gudomligheter af lÀgre rang". Denna degradering verkar Heidenstam ha tagit pÄ högsta allvar och i brev till vÀnner begrÀnsar han sin egen insats att ge rÄd till Fröding till ett minimum, han till och med Ängrar att han inte avrÄdde tryckning. "Slutligen kÀnde jag mig ocksÄ sÄrad af Aftonbladets nya rangskala och har aldrig rÀtt förstÄtt svenskarnas vidskepliga avgudadyrkan för de slitna gÄngklÀdernas poesi.". I andra brev skrev han att Fröding helt enkelt Àr en dÄlig författare. Vid rÀttegÄngen friades Fröding.[14]

I takt med att Frödings sinnessjukdom försÀmrade gjorde dock Heidenstam sitt bÀsta för att bistÄ syskonen Fröding ekonomiskt. I slutet av 1898 blev Fröding intagen pÄ Upsala hospital och Heidenstam och Birger Mörner tog pÄ sig ansvaret att betala vad det kostade. Heidenstam sÄg ocksÄ till att pÄ vÄren 1899 samla ihop 1 100 kronor som han skickade till systern Cecilia Fröding. NÀr Fröding 1906 var bosatt pÄ ett sjukhem i Stockholm besökte Heidenstam honom dÀr. Vid Frödings jordfÀstning i Klara kyrka i Stockholm den 12 februari 1911 framfördes Heidenstams dikt Vid Gustaf Frödings jordafÀrd av Orphei DrÀngar i arrangemang av Hugo Alfvén.[15]

[redigera] August Strindberg

Huvudartikel: Strindbergsfejden

FörhÄllandet med Strindberg skulle förbli problematiskt. NÀr Vallfart och vandringsvÀgar hade kommit ut skickade Heidenstam ett exemplar till Strindberg, dÄ bosatt i Danmark. "Hur din bok kommer att mottagas kan jag ej profetera." Alltid kan den "dupera" nÄgra kritiker genom att vara "mystisk-demonisk" men det beror pÄ konjunkturerna, svarade Strindberg. I takt med att Heidenstams debutbok hyllades av kritikerna blev Strindberg allt mer oroad över att han höll pÄ att bli utklassad av Heidenstam och började att baktala Heidenstam. Heidenstam hade ocksÄ börjat kritisera den naturalistiska litteraturen, en genre dÀr Strindberg var den ledande författaren och dramatikern (Fröken Julie, Fadren). I ett brev till författaren Ola Hansson anklagade han Heidenstam för plagiat. Heidenstam fortsatte att skriva brev till Strindberg som dock svarade kyligt eller rent sagt förolÀmpande. Till slut upphörde Strindberg att svara pÄ brev. Heidenstam skickade ett sista brev i mars 1890 utan att fÄ svar.[16]

Oron över att förlora positionen som den ledande dramatikern verkar ha varit stark hos Strindberg. PÄ Heidenstams 50-Ärsdag 1909 hade Heidenstam hyllats pÄ olika sÀtt i pressen, bland annat av Aftonbladet som skrev "Heidenstam som nationell skald". PÄ vÄren 1910 började Strindberg skriva en serie artiklar i Afton-Tidningen dÀr han gick till angrepp mot nittiotalisterna: Heidenstam, Levertin och Ellen Key och slog vilt omkring sig; han kallade Heidenstams diktning för smörja, "...vi fingo icke allenast en pekoral-estetik, utan Àven en poesi som vi lÀst som barn, med pjunk och pjÄsk, Weltschmerz och falsk tuberkulos, inte ett spÄr livsglÀdje eller mannakraft." och insinuerade att en av Heidenstams kritiker blev mördad (Afton-Tidningen 11 juni 1910)[17]

I följande artiklar gick Strindberg till angrepp mot monarkin, Dramatiska teatern och militÀr upprustning. För det fick han stöd i socialdemokratiska tidningar, kallades "landets största nationella diktare" och en skribent föreslog en nationalinsamling för Strindberg som kompensation för det uteblivna nobelpriset. Debatten politiserades nÀr den radikale Strindberg stÀlldes mot den pÄstÄtt konservative Heidenstam. Heidenstam sjÀlv svarade inte dÄ men det gjorde istÀllet Svenska Dagbladets konservative kulturredaktör Fredrik Böök. Som konservativ hade Böök svÄrt att framhÀva Heidenstams radikalism. Böök sjÀlv blev ocksÄ en av Strindbergs mÄltavlor. Det dröjde till februari 1911 innan Heidenstam sjÀlv skrev nÄgon artikel för att försvara sig. Hans artiklar verkar bekrÀfta att han hörde till det konservativa lÀgret nÀr han skriver att Strindberg "diktar för trÀlar". De yngsta författarna, Ludvig Nordström, Hans Larsson och andra, tog stÀllning för Strindberg och i en artikel kallade Hjalmar Branting Heidenstam för "antisocialist".[18]

Enligt Gedin (2006) blev resultatet av Strindbergsfejden att Strindberg kunde Äterta sin position som Sveriges nationalskald medan Heidenstam detroniserades till en högerns galjonsfigur. Hos konservativa som Fredrik Böök och Sven Hedin var hans stÀllning grundmurad medan han hos de unga författarna ansÄgs passé.[19]

[redigera] Heidenstams kvinnor

Heidenstam var nÄgot av en kvinnokarl och var gift tre gÄnger trots att han, frÀmst av ekonomiska skÀl, inte ville binda sig i Àktenskap. Första Àktenskapet ingicks 1880 med Emilia Uggla och efter det följde Olga Wiberg och Greta Sjöberg. Utöver dessa förhÄllanden hade han ett lÀngre förhÄllande med Ellen Belfrage som födde hans son samt Kate Bang, med vilken han delade sina sista 20 Är.

[redigera] Emilia Uggla

Heidenstam, hans hustru Emilia Uggla och hans mor Magda, fotograferade i Kristiania 1882

1864 hade familjen Heidenstam lÀrt kÀnna familjen Uggla vid en semester i Marstrand. Emilia Uggla (f.1856 i Marstrand)[20], hade flyttat till Stockholm och nÀr han ÄtervÀnde hem efter sin utlandsresa 1878 blev han mycket förtjust i henne. Efter en intensiv uppvaktning frÄn Heidenstams sida bröt hon förlovningen med en ingenjör och förklarade för sina förÀldrar att hon vill gifta sig med Verner von Heidenstam. Hennes förÀldrar var kraftigt emot idén och Nils Gustaf von Heidenstam ansÄg att hans son var bÄde omogen och oduglig i största allmÀnhet. I augusti 1880 tillÀt förÀldrarna bröllop som hölls i det heidenstamska hemmet den 20 oktober.[21]

Efter bröllopet slog sig det unga paret ned i Rom och de blir uppskattade i den skandinaviska konstnĂ€rskolonin dĂ€r. I juli 1881 flyttade de till Paris dĂ€r Heidenstam avsĂ„g att studera mĂ„lning vid École des Beaux-Arts under Jean-LĂ©on GĂ©rĂŽme. Heidenstam beslöt sig dock för att överge planerna pĂ„ att bli mĂ„lare och 1882 flyttade paret till San Remo och han koncentrerade sig pĂ„ att skriva dikt. FrĂ„n sommaren 1884 var de bosatta i kantonen Appenzell i Schweiz. Med byn BĂŒhler som fast punkt gjorde de regelbundna resor till Frankrike och Italien, resor som Heidenstam senare skrev reseberĂ€ttelser om i FrĂ„n Col di Tenda till Blocksberg.[22]

[redigera] Ellen Belfrage

Efter debuten var Heidenstam en ofta sedd gÀst i Stockholms litterÀra salonger. I maj 1888 trÀffade han den knappt 25-Äriga Ellen Belfrage. Heidenstam blev blixtförÀlskad men det fanns inte mycket tid för de tvÄ att trÀffas. Innan han reste utomlands med sin hustru Emilia skickade han Ellen en kÀrleksdikt. NÀsta sommar befann hon sig i Danmark pÄ en vÀvkurs och i augusti kom Heidenstam dit och de tvÄ tog in pÄ hotell. I april 1890 trÀffades de pÄ nytt nÀr Heidenstam besökte Stockholm nÄgra dagar. DÀrefter dröjde det över ett Är innan de trÀffades igen; i juli 1891 befann sig Ellen Belfrage pÄ en hushÄllsskola nÀra Omberg dÀr Heidenstam besökte henne. Mötet resulterade i att hon blev gravid. PÄ hösten 1891 reste hon till Rouen i Frankrike och den 31 mars 1892 föddes Nils Oluv. Heidenstam, som ju fortfarande var gift, var inte beredd att ta nÄgot ansvar utöver att betala ett Ärligt belopp för sonen, 500 kronor. Ellen Belfrage och sonen bosatte sig sÄ smÄningom i Göteborg dÀr Nils fick vÀxa upp. Genom Ellen Key höll sig Heidenstam underrÀttad om sonen men det dröjde till 1909 innan de trÀffades. Nils blev ingenjör och uppfinnare och Heidenstam hjÀlpte honom med pengar. Ellen gifte aldrig om sig och avled 1944. Sonen Nils avled barnlös 1984.[23]

[redigera] Olga Wiberg

Efter bröllopet pÄ BlÄ Jungfrun har bröllopsparet och nÄgra av gÀsterna fotograferats i Oskarshamn. FrÄn vÀnster: Kritikern Edvard Alkman, mÄlaren Gustaf Ankarcrona, författaren Gustaf Fröding, Heidenstams unga hustru Olga Wiberg, Heidenstam sjÀlv. Sittande: Cecilia Fröding och konstnÀren Albert Engström.

I oktober 1893 skilde sig Heidenstam frÄn sin första hustru Emilia. PÄ sommaren samma Är inledde han en affÀr med den dÄ 19-Äriga Olga Mathilda Wiberg (1874-1951), född i Göteborg[24]. Han hade bott ensam ute i Sandhamn och varit granne till familjen Wiberg, dÀr fadern var fÀngelsedirektör. Heidenstam och Olga lyckades smyga sig till hemliga möten under sommaren och nÀr Heidenstam flyttade tillbaka till Stockholm pÄ hösten fortsatte de förhÄllandet, mer eller mindre öppet. I oktober blev Heidenstams skilsmÀssa frÄn Emilia klar men i brev till sin vÀn Oscar Levertin gjorde han klart att ett nytt Àktenskap inte kunde komma pÄ frÄga; dÀrtill Àr hans ekonomi alltför anstrÀngd.

Heidenstam och Olga Wiberg gav sig ofta ut pÄ resor och uppenbarligen har de varit mycket förtjusta i varandra. I hans andra diktsamling Dikter handlar flera av dikterna om henne. Inför arbetet med Karolinerna Äker Heidenstam ivÀg pÄ en lÄng studieresa vÄren 1896 med Olga och ett förklÀde, Signe Hansen, senare gift med bankiren Ernest Thiel. Resan gÄr till Italien och sedan till Bender i Osmanska riket och dÀrifrÄn till Poltava, Moskva och Sankt Petersburg. Trots att Thiel försett sÀllskapet med en stor reskassa telegraferade Heidenstam hela tiden efter mer pengar eftersom han köpte möbler och smycken för pengarna.

Efter hemkomsten var Heidenstam fortfarande ovillig att gifta sig med Olga Wiberg; han pĂ„stod sig vara tvungen att gardera sig inför en framtida skilsmĂ€ssa som skulle kunna kosta honom minst 20 000 kronor. Å andra sidan led Olga Wiberg av skvallret och ryktena om henne och Heidenstam. Ännu en gĂ„ng stĂ€llde Thiel upp och skĂ€nkte 25 000 kronor till Wiberg pĂ„ hennes födelsedag. DĂ€rmed fanns inte lĂ€ngre hinder för Ă€ktenskap. Bröllopet blev ett av de mest omtalade pĂ„ sin tid. Den 28 juli 1896 vigdes de pĂ„ ön BlĂ„ Jungfrun i Kalmarsund i nĂ€rvaro av Heidenstams konstnĂ€rsvĂ€nner: diktaren Gustaf Fröding, författarna Birger Mörner och Per Hallström, journalisterna Edvard Alkman och Karl WĂ„hlin, teaterkritikern Pehr Staaff, konstnĂ€rerna Albert Engström, JAG Acke och Gustaf Ankarcrona. Efter vigselceremonin klĂ€dde alla gĂ€ster om till togor och lagerkransar. Fröding utbringade en skĂ„l för Heidenstam som "Sveriges störste nu levande diktare" och Heidenstam en skĂ„l för Fröding som "Sveriges mest populĂ€re nu levande diktare".

Under Ären dÀrefter levde Heidenstam och Olga pÄ olika slott och herresÀten runt om i Sverige. Denna period blev ocksÄ Heidenstams mest kreativa med böcker som Dikter, Karolinerna, Sankt Göran och draken, Heliga Birgittas pilgrimsfÀrd, Ett folk samt Skogen susar. Paret deltog i Stockholms sÀllskapsliv och Heidenstam engagerade sig i Frisinnade klubben och Utile Dulci. I juli 1899 köpte han pampig villa i italiensk still i Djursholm utanför Stockholm (nuvarande BjörkebergavÀgen). DÀr levde de ett par Är fram till 1901 nÀr nÄgot hÀnde mellan de tvÄ som gjorde Heidenstam sÄrad och hÀmndlysten. Förmodligen ansÄg sig Heidenstam vara bedragen av sin hustru och de tvÄ separerade. Han skrev en pjÀs, Spinnrocken, som inspirerades av de verkliga hÀndelserna men hans förlÀggare, Karl Otto Bonnier, refuserade stycket.

PÄ vÄren 1902 levde Heidenstam ensam i sin villa. I april 1903 skildes de. Olga gifte senare om sig i Danmark och verkar aldrig ha haft nÄgon kontakt med Heidenstam dÀrefter. Hon dog 1951 vid 77 Ärs Älder.[25]

[redigera] Greta Sjöberg

Greta Sjöberg omkring 1903

I nĂ€rheten av Heidenstams villa i Djursholm bodde bataljonsveterinĂ€r Otto Sjöberg med hustru och tre döttrar. Heidenstam blev förtjust i Ă€ldsta dottern Greta och nĂ€r de tre syskonen besökte hans villa pĂ„ vĂ„ren 1902 lyckades Heidenstam stjĂ€la sig en kyss frĂ„n den 16-Ă„riga Greta. Enligt en biografi av hennes dotter Karin Österling skedde samma vĂ„r ytterligare en sak nĂ€r Greta ensam besökte hans villa: "Verner förförde henne pĂ„ isbjörnsfĂ€llen". Under sommaren var Greta pĂ„ konfirmationslĂ€sning i SmĂ„land men Heidenstam skickade brev och vykort till henne. PĂ„ hösten fick Greta lov att utan förklĂ€de ta pianolektioner inne i Stockholm men istĂ€llet anvĂ€ndes tiden för hemliga möten med Heidenstam. Det hela avslöjades dock snart och Otto Sjöberg krĂ€vde att Heidenstam skulle gifta sig med henne. Den 12 oktober 1903 gifte sig den 44-Ă„rige Heidenstam för tredje gĂ„ngen, nu med den 17-Ă„riga Greta Sjöberg.

I början av 1903 köpte Heidenstam en Àldre gÄrd, Naddö, nÄgra kilometer söder om Vadstena. Efter bröllopet flyttade paret in dÀr och medan Heidenstam satte igÄng att skriva Folke Filbyter och sedan BjÀlboarvet tog hans hustru ansvaret för att göra iordning den förvildade parken och trÀdgÄrden. I mÄnadsskiftet september-oktober 1904 födde hon en son som dog vid födseln.

Greta tog pĂ„ sig ansvaret för den dagliga skötseln och hushĂ„llet. PĂ„ gĂ„rden fanns höns, hĂ€star, grisar, ankor och frukttrĂ€d som mĂ„ste skötas. Ibland Ă„kte paret till Paris eller Stockholm eller tog emot gĂ€ster. 1906 Ă€gde en hĂ€ndelse rum som gjorde Heidenstam mycket besviken över sin hustru. Enligt Österling (1989) fick Greta besök av en ungdomskĂ€rlek som mer eller mindre vĂ„ldtog henne pĂ„ ett hotell i Vadstena.[26] Enligt Gedin (2006) reste hon till Kristiania och dĂ€r tog de tvĂ„ in pĂ„ hotell som Ă€kta par.[27]. Oavsett vad som hĂ€nde tog Heidenstam mycket illa vid sig av hĂ€ndelsen och beslutade att de tvĂ„ ska skiljas. Men Greta var ovillig, nĂ„gra veckor bodde hon i en stuga pĂ„ tomten men blev sĂ„ smĂ„ningom förlĂ„ten. Hon fick dock ta tillbaka sitt flicknamn och Heidenstam presenterade henne lĂ€nge för omvĂ€rlden som sin husförestĂ„ndarinna. NĂ„gon skilsmĂ€ssa var det dock inte tal om lĂ€ngre.

Heidenstam var dock fortsatt svartsjuk och bevakade om nĂ„gon visade ett mer Ă€n artigt intresse för hans hustru. Greta blev alltmer olycklig och har vid Ă„tminstone nĂ„got tillfĂ€lle försökt ta livet av sig, det visar bevarade brev. Enligt Gedin (2006) var Greta otrogen med trĂ€dgĂ„rdsdrĂ€ngen Gerhard och detta orsakade den definitiva skilsmĂ€ssan 1916.[28] Enligt Österling (1989) berodde brytningen pĂ„ att Heidenstam i januari 1916 trĂ€ffat en ny kvinna, danskan Kate Bang.[29]

Den hĂ€r gĂ„ngen gick skilsmĂ€ssan igenom mycket snabbt och Heidenstam gick med pĂ„ en generös ekonomisk uppgörelse. NĂ€r han senare fick nobelpriset i litteratur överlĂ€t han halva prissumman till Greta. PĂ„ sommaren 1916 gifte hon om sig med författaren Anders Österling. Greta Österling dog 1966.

[redigera] Kate Bang

I januari 1916 reste Heidenstam ensam till Mössebergs vattenkuranstalt utanför Falköping. DÀr fanns en 24-Ärig danska, Kate Bang, med sina tvÄ barn och Heidenstam blev snabbt förtjust i henne. Kate Bang kom frÄn en förmögen familj, hennes far var grosshandlare, och hon var gift, ehuru separerad, frÄn sin make, advokaten Otto Bang. Heidenstam och Kate Bang upptÀckte snabbt att de hade gemensamma intressen och Heidenstam blev snabbt mycket förÀlskad i henne. NÀr hon befann sig i Danmark brevvÀxlade de nÀstan dagligen.

Övralid

1918 sĂ„ldes Naddö till godsĂ€gare K. G. Hedmark[30], men Heidenstam och Kate levde ihop, pĂ„ somrarna pĂ„ OdinshĂžj vid Aalsgaarde vid Öresund, pĂ„ vintrarna pĂ„ olika lĂ„nade slott eller pĂ„ resa, gĂ€rna i Italien och vid franska Rivieran. Bang skilde sig frĂ„n sin make 1917 men av olika anledningar gifte sig Kate Bang och Heidenstam aldrig. Han var ovillig att flytta tillbaka permanent till Sverige och försökte köpa OdinshĂžj men detta var inte till salu. PĂ„ hösten 1923 köpte Heidenstam en bondgĂ„rd norr om Motala, Övra Lid, och ritade sjĂ€lv ett nytt bostadshus som stod klart för inflyttning pĂ„ hösten 1925. För Bangs tvĂ„ barn blev Heidenstam bedstefar och alla fyra kunde göra dagsutflykter till Heidenstams Ă€lskade Tiveden eller Olshammar.

PĂ„ Övralid hade Heidenstam ordnat med bĂ„de ett bibliotek och ett arbetsrum men han led av skrivkramp. Hans försök att skriva sina memoarer blev endast nĂ„gra fĂ„ kapitel och i övrigt skrev han bara nĂ„gra fĂ„ dikter. I den postuma diktsamlingen Sista dikter Ă€r de flesta dikter skrivna före 1915.

[redigera] Radikalism

Under andra halvan av 1800-talet spreds i Europas lĂ€nder ett framvĂ€xande intresse för den egna nationen. Denna rörelse kom till Sverige under 1890-talet och omfattade framför allt ett stort intresse för svensk kultur och natur. 1885 grundades Svenska Turistföreningen, 1891 öppnades Skansen i Stockholm, 1893 började man fira Svenska flaggans dag. Vid sekelskiftet hade denna nationella tanke kommit att genomsyra hela samhĂ€llet och omfattades av alla grupper. Även Heidenstam omfattade denna överideologi. I sin programskrift RenĂ€ssans hade han pĂ„stĂ„tt att naturalismen inte passade "det svenska lynnet". Medan hans första diktsamling var pĂ„verkad av hans resor utomlands Ă€r det i hans andra samling, Dikter, det svenska landskapet som stĂ„r i centrum. Diktsamlingen inleds med Tiveden dĂ€r han hyllade den egna hembygden.[31]

Åkallan och löfte
Ur diktsviten Ett folk
Det Àr bÀttre av en hÀmnare nÄs
Àn till intet se Ären förringa,
det Àr bÀttre att hela vÄrt folk förgÄs
och gÄrdar och stÀder brinna.
Det Àr stoltare att vÄga sitt tÀrningskast,
Àn tyna med slocknande lÄge.
Det Àr skönare lyss till en strÀng som brast,
Àn att aldrig spÀnna en bÄge.

Heidenstam sÄg sig sjÀlv som en anförare för ett fosterlÀndskt program med mÄl att pÄverka kulturlivet i Sverige. Han var med och grundade Sveriges författareförening 1893. 1895 gav han sig in i ett projekt för att starta en dagstidning, "ett organ för de bildade klasserna samt för vetenskap och konst". Han ansÄg att det saknades en kvalitetstidning som gav uttryck för de nationella tanken och dÀr nittiotalisterna kunde publicera sig. Planerna blev allt mer avancerade och med hjÀlp av Signe Hansen fick man bankiren Ernest Thiel att skjuta till 100 000 kronor för att köpa en dagstidning pÄ fallrepet, Svenska Dagbladet. Heidenstam blev dock sÄ smÄningom allt mer missnöjd med tidningen eftersom den inte utvecklades i den riktning han hade tÀnkt.[32]

Heidenstam var 1899 med och grundade Frisinnade klubben. Föreningen samlade Stockholms liberaler och det var frÀmst medlemmar av föreningen som kom att grunda Liberala samlingspartiet som kom i regeringsstÀllning 1905. Vid denna tid var det frÀmsta diskussionsÀmnet den allmÀnna röstrÀtten och Heidenstam skrev flera artiklar till försvar för allmÀn och lika röstrÀtt. Heidenstam ansÄg att varje svensk hade lika stor rÀtt till sitt land och att existerande sociala skillnader var ett hinder för att ena nationen till ett folk. PÄ dagen för andrakammarvalet 1899 publicerade Heidenstam i Svenska Dagbladet diktsviten Ett folk. Dikten Sverige blev senare tonsatt av Wilhelm Stenhammar: "Sverige, Sverige, Sverige fosterland / vÄr lÀngtans bygd, vÄrt hem pÄ jorden". Den tredje dikten, MedborgarsÄng, Àr politisk och Heidenstam skriver om röstrÀtten: "Det Àr skam, det Àr flÀck pÄ Sveriges banér / att medborgarrÀtt heter pengar.".[33]

Heidenstam var ocksÄ aktiv i tidningsdebatten inför unionsupplösningen 1905. Den 7 juni förklarade Stortinget att unionen var upplöst. Den 18 juni skrev Heidenstam i Svenska Dagbladet att han sÄg norrmÀnnen som ett föredöme och gav samtidigt en kÀnga Ät de konservativa krafterna som ville hÄlla fast vid unionen. PÄ hösten samma Är höll han ett tal till Lunds studenter dÀr han avvisade svensk dominans över dess grannlÀnder men hyllade Sverige för den fredsvilja och sjÀlvbehÀrskning som visades vid unionsupplösningen. De nÀrmaste Ären kom Heidenstam att hÄlla mÄnga tal riktade till studentkÄrer och ungdomsmöten dÀr han uppmanade de unga att ta sitt ansvar för att förÀndra Sverige i positiv riktning.[34]

[redigera] Politisk instÀllning

FrÄn första vÀrldskriget och framÄt finns det flera uttalanden av Heidenstam som visar att han var politiskt konservativ. Under kriget stödde han centralmakterna och han tog det tyska sammanbrottet mycket hÄrt. FrÄn tiden efter kriget finns det mÄnga brev dÀr han uttrycker sin rÀdsla för bolsjevismen och dess pÄstÄdda ambitioner att erövra vÀrlden. I ett brev till Sven Hedin 1921 gjorde han ocksÄ en koppling mellan bolsjevismen och judendomen och uttryckte sig pÄ ett sÀtt som kan klassificeras som antisemitiskt: "Man hÀpnar. Hvad ha alla dessa asiater med oss att göra? Hur mycket friskare skulle luften ej vara öfver Europa, om vi sluppit dem." Uttalanden av Heidenstam som kan tolkas som antisemitism Àr dock fÄ. IstÀllet hyste han en stor beundran för Benito Mussolini; huruvida denna beundran Àven gÀllde fascismen som ideologi Àr oklart.[35]

I april 1933 intervjuades han av den tyska tidningen Der Tag dĂ€r han Ă€r positiv till de politiska förĂ€ndringarna i Tyskland: "Jag visste att Tysklands stund skulle komma och hĂ€lsar nu nationens uppvaknande.". I en intervju med den tyska tidningen Berliner Lokalanzeiger sade Heidenstam: "Min Ă„sikt Ă€r nu som förr, att det nya Tyskland genom sin segerrika kamp mot bolsjevismen bringat den kommunistiska vĂ„gen i Europa att stagnera och dĂ€rigenom - som vi hoppas - rĂ€ddat den europeiska civilisationen." I Tyskland var Heidenstam en uppskattad författare; han utnĂ€mndes till hedersdoktor vid universitetet i Heidelberg 1936. 1935 besöktes Övralid av Hitlers stĂ€llföretrĂ€dare Rudolf Hess.[36] 1938 skrev Heidenstam under ett upprop för bildandet av Riksföreningen Sverige-Tyskland, i vilken han dock aldrig blev medlem.[37]

[redigera] Sjukdom och bortgÄng

I början av 1930-talet utvecklade Heidenstam demens, som bland annat tog sig form av misstĂ€nksamhet, plötsliga vredesutbrott och svĂ„righeter att finna rĂ€tt ord. Efter sin 75-Ă„rsdag 1934 blev han allt sĂ€mre, han led av Ă„ngest och hallucinationer, behövde hjĂ€lp med allting och kunde inte skriva brev eller tala om vad klockan var. Han avled klockan 03.50 den 20 maj 1940 pĂ„ Övralid.

Vid sin död efterlĂ€mnade Heidenstam 450 000 kronor. Heidenstams testamente frĂ„n 1933 slog fast att Övralid skulle Ă€rvas av Kate Bang. Heidenstam hade ett mycket begrĂ€nsat umgĂ€nge de sista Ă„ren av sitt liv, dĂ€ribland upptĂ€cktsresanden Sven Hedin, dennes systrar, arkeologen Otto Frödin, landshövding Eric Trolles hustru Alice Trolle och grevinnan Fanny Wiliamowitz. Gedin (2006) anser att dessa personer gemensamt anordnade ett svindleri sĂ„ att Bang inte skulle fĂ„ Ă€rva nĂ„got utan istĂ€llet skulle Övralid bli ett nationalmonument över Heidenstam. Frödin lyckades fĂ„ Heidenstam att Ă€ndra sitt testamente sĂ„ att allt skulle gĂ„ till en stiftelse. NĂ€r Bang sommaren 1937 befann sig i Danmark fick hon ett brev med Heidenstam som avsĂ€ndare dĂ€r denne avslutade förhĂ„llandet. BĂ„de brevets innehĂ„ll och komposition visar att det ej kan ha skrivits av den demente Heidenstam. NĂ€r hon försökte Ă„tervĂ€nda till Övralid hade Heidenstam rest bort. Det sista testamentet Ă€r undertecknat oktober 1937 nĂ€r Heidenstam mĂ„ste ha varit gravt dement och oförmögen att förstĂ„ vad han undertecknade. NĂ€r litteraturhistorikern Fredrik Böök besökte Övralid i augusti 1937 hade han inte kunnat fĂ„ nĂ„gon kontakt med Heidenstam.[38]

Heidenstam avled den 20 maj 1940. Officiant vid begravningen var biskop Tor AndrĂŠ. Heidenstam hade innan sin demens haft tid att planera sin begravning och ville bli begraven under ett stenblock sydost om huset vid skogskanten. Detta blev inte fallet utan Frödin sĂ„g till att flytta gravplatsen. Han ordnade ocksĂ„ sĂ„ att stoftet av Heidenstams mor Magdalena ocksĂ„ blev gravsatt dĂ€r, trots att hon uttryckligen ville vila pĂ„ Stockholms norra begravningsplats. PĂ„ Övralid vilar ocksĂ„ Heidenstams första hustru Emilia Uggla, avliden 1938.

Efter Heidenstams bortgĂ„ng togs kvarlĂ„tenskapen om hand av tvĂ„ testamentsexekutorer - Frödin sjĂ€lv och en vĂ€n till honom, Alvar Elmström, som dĂ€rigenom fick laglig rĂ€tt att förfoga över dödsboet. NĂ€r stiftelsen skulle konstitueras 1941 var tanken att Sven Hedin skulle bli ordförande men eftersom det fanns en Ă„ldersgrĂ€ns pĂ„ 75 Ă„r blev istĂ€llet Fredrik Böök stiftelsens ordförande. Böök upptĂ€ckte snart att det fanns en konflikt mellan Kate Bang och Frödin, att Frödin i sin egenskap av testamentsexekutor hade skott sig och att han hade anlitat en privatdetektiv för att kunna smutskasta Bang. Frödin blev 1941 avsatt frĂ„n posten som stiftelsens sekreterare men kunde sitta kvar i styrelsen som ledamot. De följande Ă„ren prĂ€glades av stĂ€ndiga interna strider inom styrelsen. Det första Övralidspriset kunde delas ut 1945 till översĂ€ttaren Bertil Malmberg.[39]

Böök började ocksÄ med att gÄ igenom Heidenstams efterlÀmnade papper. 1941 publicerades memoarerna NÀr kastanjerna blommade samt en samling aforismer, Tankar och utkast. 1942 publicerades Sista dikter och följande Är Heidenstams samlade verk i 23 band. Dessutom skrev Böök en biografi om Heidenstam och Kate skrev en egen minnesbok om sin tid med Heidenstam.

[redigera] Bibliografi (urval)

[redigera] Priser och utmÀrkelser

[redigera] Referenser

[redigera] Fotnoter

  1. ^ Ronny Ambjörnsson, "DÀr barn vi lekt", Dagens Nyheter 7 juli 2006 (lÀnk)
  2. ^ Gedin (2006), s. 17-32
  3. ^ Gedin (2006), s. 32-40
  4. ^ Gedin (2006), s. 100-115
  5. ^ Gedin (2006), s. 69-76
  6. ^ Gedin (2006), s. 128-137
  7. ^ Gedin (2006), s. 140-143
  8. ^ Gedin (2006), s. 144-150
  9. ^ Gedin (2006), s. 216-223
  10. ^ Gedin (2006), s. 237-251
  11. ^ Gedin (2006), s. 252-259
  12. ^ Gedin (2006), s. 477-485
  13. ^ Gedin (2006), s. 507-509
  14. ^ Gedin (2006), s. 344-349
  15. ^ Germund Michanek (1992). FrĂ„n Frödings vĂ€rld. Förlags AB Wiken, sid. 30-38. ISBN 91-7133-130-1. 
  16. ^ Gedin (2006), s. 115-119
  17. ^ Gedin (2006), s. 427-438
  18. ^ Gedin (2006), s. 438-447
  19. ^ Gedin (2006), s. 449
  20. ^ 'Sveriges befolkning 1890, (CD-ROM) Riksarkivet 2003
  21. ^ Gedin (2006), s. 53-59
  22. ^ Gedin (2006), s. 61-69
  23. ^ Gedin (2006), s. 184-215
  24. ^ Sveriges befolkning 1900, (CD-ROM) Riksarkivet 2003
  25. ^ Gedin (2006), s. 294-327
  26. ^ Österling (1989), s. 205
  27. ^ Gedin (2006), s. 485
  28. ^ Gedin (2006), s. 497
  29. ^ Österling (1989), s. 242
  30. ^ Gustaf V och hans tid 1907-1918, Erik Lindorm 1979 ISBN 91-46-13376-3 s.502
  31. ^ Gedin (2006), s. 366-371
  32. ^ Gedin (2006), s. 385-395
  33. ^ Gedin (2006), s. 398-404
  34. ^ Gedin (2006), s. 407-412
  35. ^ Stenkvist (1982), s. 173-189
  36. ^ Stenkvist (1982), s. 182-203
  37. ^ Gedin (2006), s. 582
  38. ^ Gedin (2006), s. 553-570
  39. ^ Gedin (2006), s. 592-618
  40. ^ Krönika över 20:e Ärhundradet, Bonnier Fakta förlag 1988 ISBN 91-34-50930-5 s.206

[redigera] Tryckta kÀllor

  • Per Gedin (2006). Verner von Heidenstam - ett liv. Stockholm: Albert Bonniers förlag. ISBN 91-0-011132-5. 
  • Jan Stenkvist (1982). Nationalskalden. Heidenstam och politiken frĂ„n och med 1909. Stockholm: Norstedts. ISBN 91-1-823302-3. 
  • Karin Österling (1989). Älskade Verner! En romantisk biografi om Heidenstam. Stockholm: Albert Bonniers förlag. ISBN 91-0-047650-1. 

[redigera] Externa lÀnkar


FöretrÀdare:
Carl David af Wirsén		 Svenska Akademien,
Stol nr 8
1912-1940		 EftertrÀdare:
PĂ€r Lagerkvist


Den hÀr artikeln Àr hÀmtad frÄn http://sv.wikipedia.org/wiki/Verner_von_Heidenstam

Polska, Dolar, Forex


Wikipedia jest zarejestrowanym znakiem towarowym Wikimedia Foundation
Wszystkie materiały pochodzč z Wikipedii, obiête sč licencjč GNU Free Documentation License