Svitjod

Från Wikipedia

Uti sjelfva Svithiod är en lott af landet, som heter Södermanland, det är desslikes ett biskopsdöme.

Sedan är Vestmanland eller Fjerdhundraland, som också är ett biskopsdöme.

Det dernäst heter Tiundaland, hvilket är den tredje lotten uti sjelfva Svithiod. Den fjerde lotten kallas Attundaland. Så Sjöland (Roslagen), den femte lotten med allt det som dertill hörer, hvilket allt öster ut vid hafvet beläget är.

Tiundaland är förnämst och bäst bebygdt uti Svithiod, derunder lyder hela riket. Der är Upsala, der är konungastolen och der är erkebiskopsstolen, och deraf hafver Upsala öd sitt namn. Ty så kalla Svearne Sveakonungens egendom; de kalla den Upsala öd.»

Snorre Sturlasson

Svitjod är ett fornnordiskt namn som förmodligen avser en del av det nutida Sveriges geografi, till skillnad från "Det stora Svitjod", som antages vara en del av landområdena i det nuvarande Ryssland.

Sverige kallades under fornnordisk tid för Svíþjóð åtminstone är det den fornvästnordiska formen (dvs. den fornnorska formen). På isländska heter och stavas Sverige fortfarande Svíþjóð och isländska har utvecklats ur fornnorskan med några smärre förändringar. Jfr. Islands universitets ordbok på hemsidan http://www.lexis.hi.is/cgi-bin/ritmal/leitord.cgi?adg=innsl. I fornöstnordiska (forndanska och fornsvenska) var formen Sviþiúð och i anglosaxiskan Swēoðēod (Beowulf). Den senare fornsvenska namnformen var "Swidhido" (Erikskrönikan, skriven på 1300-talet).

Namnet Swethiuth och dess olika former gav upphov till det latinska namnet för Sverige: Suethia, Suetia och Suecia liksom namnen på Sverige i västgermanska språk som engelskans Sweden och tyskans Schweden. I den slaviska språkfamiljen kan nämnas det polska Szwecja (utt. Sjvetsja) och kroatiska/serbiska/bosniskans Švedska (utt. Shvedska) vilket ursprungligen var ett adjektiv och hette från början švedska zemlja, vilket betyder svenskt land.

[redigera] Svitjod dokumenterat

[redigera] Beowulf

I det engelska nationaleposet Beowulf förekommer att en stam som kan vara svear kallas för Swēoðēod.

[redigera] Snorre

Det är i Eddan som namnet Svitjod och Stora Svitjod blivit kända. Här beskrivs två geografiska områden som många forskare vill placera i nuvarande Sverige och Ryssland.

[redigera] Runstenar

Namnet förekommer på ett antal runstenar i lokativen i suiþiuþu (Sö Fv1948;289,Aspa Löt, Sörmland), a suiþiuþu (DR 344 i Simris, Skåne) och a suaþiauþu (Tirsted, Lolland).

[redigera] Senare dansk källa

Den danska källan Scriptores rerum danicarum från 1200-talet nämner en plats kallad litlæ swethiuthæ vilket troligen är holmen Sverige nära Stockholm.

[redigera] Jordanes

Jordanes ( 500-talet e.kr.) skriver i verket "Goternas ursprung och gärningar" under kapitlet om Scandza:

latin: Suetidi, cogniti in hac gente reliquis corpore eminentiores:
svenska: Suetidi är av denna stam och utklassar resten i hållning.

Den vanligaste åsikten är att suetidi kommer av svitjod.

[redigera] Erikskrönikan

I denna svenska rimkrönika som skrevs ned på 1320-talet skildras bland annat en delning av det svenska riket mellan bröderna Valdemar och Magnus Ladulås. Den senare fick ett landområde som kallades för "Swidhido" och som uppenbarligen motsvarade det område som senare kom att kallas för Svealand.

[redigera] Litteratur

Mats G. Larsson Svitjod, resor till Sveriges ursprung, Atlantis år 1998, ISBN 91-7486-421-1
Fredrik Lindström & Henrik Lindström Svitjods undergång och Sveriges födelse, Albert Bonniers Förlag år 2006, ISBN 91-0010-789-1

[redigera] Se även

Den här artikeln är hämtad från http://sv.wikipedia.org/wiki/Svitjod

Kategorier: Folkvandringstiden | Vikingatiden | Geografiska namn från vikingatiden