Från Wikipedia

En språknämnd i Norden har till uppgift att följa språkets utveckling och bedriva språkvård. Språknämnden består vanligen av representanter för organisationer och offentliga institutioner med intresse och betydelse för språkbruket. För nämndens utåtriktade verksamhet brukar finnas ett sekretariat med anställda språkvårdare och språkforskare som arbetar med att ge ut skrifter och ordböcker, delta i kurser och konferenser och upplysa om lämpligt språkbruk, till exempel genom telefonrådgivning.

För alla språk i Norden finns en språknämnd som förutom vårdandet av det egna språket har till uppgift att bevara och stärka den nordiska språkgemenskapen. De nordiska språknämnderna, som samarbetar i organisationen Nordiskt språkråd, är följande:

• Språkrådet, Stockholm
• Sverigefinska språknämnden, Stockholm
• Finska språkbyrån, Forskningscentralen för de inhemska språken, Helsingfors
• Svenska språkbyrån, Forskningscentralen för de inhemska språken, Helsingfors
• Dansk Sprognævn, København
• Norsk språkråd, Oslo
• Íslensk málnefnd, Reykjavik
• Føroyska málnevndin, Tórshavn
• Oqaasiliortut / Grønlands Sprognævn, Nuuk
• Sámi giellalávdegoddi / Samisk språknemnd, Guovdageaidnu (Kautokeino)

Ett liknande nordiskt samarbete görs av de i alla nordiska länder förekommande fackspråkscentralerna, där svenska Tekniska Nomenklaturcentralen samarbetar med nordiska kolleger i organisationen Nordterm. Också de följer språkets utveckling och ger ut ordböcker och ordlistor, men verksamheten är utformad mer som service åt företag, forskare och fackspecialister.