Personkult
Från Wikipedia
Personkult är dyrkan av en levande eller död person, som oftast är en andlig eller politisk ledare. Vanligen får personen, även i politiska sammanhang, närmast gudomliga drag. Kulten underbyggs ofta av sägner med innehåller inslag av övernaturliga eller ytterst heroiska händelser i anknytning till denne person.
En personkult är oftast centralt organiserad av den statsmakt eller det religiösa samfund där den förekommer. Dessa auktoriteter brukar betrakta ifrågasättande av personens ställning och unika personlighet som hädiskt och rent av brottsligt. De flesta enväldiga monarker har varit föremål för personkult, som vuxit fram under levnadstiden eller efteråt.
Det finns också enväldiga ledare som misslyckats med att införa personkult kring sina personer, stora propagandamaskiner till trots, exempelvis Hua Guofeng, Kinas ledare efter Mao Zedongs död.
En personkult är inte detsamma som vanlig popularitet. Det finns utrymme att ifrågasätta och debattera en populär ledare, och populariteten växer fram underifrån.
Innehåll |
[redigera] Exempel på personer som blivit föremål för kult
[redigera] Antiken
[redigera] 1900- och 2000-talet
Sorterade efter ungefärlig inledning av personkulten
- Vladimir Lenin (Sovjetunionen)
- Benito Mussolini (Italien)
- Josef Stalin (Sovjetunionen)
- Adolf Hitler (Tyskland)
- Haile Selassie (kejsare av Etiopien; personkult inom Rastafari-rörelsen som Selassie ej stödde)
- Sun Myung Moon (Moonrörelsen)
- Mátyás Rákosi (Ungern)
- Enver Hoxha (Albanien)
- Kim Il Sung (Nordkorea)
- Mao Zedong (Kina)
- Nicolae Ceausescu (Rumänien)
- Ayatollah Khomeini (Iran)
- Saddam Hussein (Irak)
- Kim Jong Il (Nordkorea)
- Saparmurat Nijazov (Turkmenistan)
[redigera] Personkult i fiktiva verk
[redigera] Se även
