Officer

Från Wikipedia

(Omdirigerad från Officerare)

Officer (pluralform: officerare) är i de flesta länders försvarsmakter en benämning på den befälskategori som utövar det mest ansvarsfulla befälet. Termen uppkom vid slutet av medeltiden som en allmän term för befäl, när riddarhärarna började försvinna och ersättas med legoknektsarméer. Senare skilde man mellan "överofficerare", senare "officerare", befäl med ansvarsfullare uppgifter, och underofficerare, befäl med mindre ansvarsfulla uppgifter. Vid tiden för statsarméernas genombrott på 1600-talet kom rekryteringen till de olika befälskategorierna att bestämmas av socialt ursprung (klasstillhörighet). Officerarna kom att rekryteras från samhällets högsta klasser (adeln), medan underofficerarna rekryterades från manskapet (de meniga), som vanligen kom från samhällets lägre klasser.

Idag lever denna uppdelning på två befälskategorier kvar i de flesta länders arméer. Officerarna är då generalister, vanligen direktrekryterade unga män och kvinnor med en kvalificerad civil utbildning, som valts ut efter ingående fysiska och psykiska tester och genomgått en flerårig utbildning. I en armé börjar de vanligen som plutonchefer, men är avsedda för högre befäl, åtminstone som kompanichef.

Även i dag har officerarna vanligen sitt sociala ursprung i andra samhällsklasser än underofficerarna och manskapet. I Europa och Nordamerika tillhör de dock snarare medelklassen, än samhällseliten, men i många andra världsdelar rekryteras fortfarande officerarna ur de högsta klasserna. För att komma ifrån den sociala snedrekryteringen har i många länder alternativa rekryteringsvägar för officerare skapats, genom att det är möjligt att gå "den långa vägen" till officer, via underofficerskåren. I framförallt Norge och Sverige har man istället övergått till ett enbefälssystem, där allt yrkesbefäl har status som officer, även om deras arbetsuppgifter ibland motsvarar andra länders underofficerare. I Finland har ett liknande system funnits, men man har 2007 återinfört underofficerskåren.

Språkligt är singularformen officer och pluralformen officerare. Detta är en ovanlig form av pluralböjning av en yrkesbeteckning i svenskan och orsakar ibland missförstånd. De flesta yrken på -er i singular får ett extra -er i plural, exempelvis bankkamrerer. Även pluralformen officerer finns belagd i äldre svenska. Det finns också flera yrken som slutar på -are i singular, och som då inte får någon pluraländelse, exempelvis murare. Detta leder till att man ibland hör formen officerare använd även i singular, men detta anses ej vara korrekt språkbruk.^[1]

[redigera] Sverige

Officer är i den svenska Försvarsmakten benämning på militär personal med högre grad än fanjunkare. Officerare indelas i yrkes- och reservofficerare. Den tillsvidareanställda officerskåren består av omkring 9000 yrkesofficerare och 12000 reservofficerare.

Före befälsreformen 1972 var endast den som genomgått Krigsskolan officer. 1972-1983 benämndes dessa regementsofficerare. Då utbildades man till officer på någon av de två Militärhögskolorna på Karlberg eller i Halmstad.

Från 2007 är officersutbildningen uppdelad på två inriktningar, taktisk/operativ officer (Off/TO) och specialistofficer (Off/S). Grundläggande krav för tillträde till båda inriktningarna är genomförd värnpliktsutbildning och allmän behörighet för tillträde till grundläggande högskoleutbildning. 2008 inrättades dock en aspirantutbildning för sökande som inte genomgått värnplikt. Denna ger tillträde till ca en tredjedel av utbildningsinriktningarna på specialistofficersutbildningen.

Off/TO utbildas i tre olika profiler som under den Verksamhetsförlagda utbildningen uppdelas ytterligare i olika utbildningslinjer. Undervisningen bedrivs inom ramen för det treåriga officersprogrammet vid Försvarshögskolan. Under två av de tre åren sker utbildningen på Karlberg, ett år sker Verksamhetsförlagd utbildning på någon av Försvarsmaktens olika fack- och funktionsskolor. Utbildningen är en högskoleutbildning som ger 180 högskolepoäng. Första anställning som yrkesofficer sker med fänriks grad. Normal befordringsgång leder till majors grad.

Off/S utbildas på drygt 60 olika utbildningslinjer. Utbildningens längd varierar mellan ett och tre och ett halvt år beroende på inriktning. Första anställning som yrkesofficer sker med sergeants grad inom alla försvarsgrenar förutom flottan där graderna kommer att vara 1:e styrman, 1:e konstapel och 1:e maskinist. Ett arbete pågår med framtagandet av nytt gradsystem för off/s. Systemet kommer införas inom 2009 och den högsta graden som specialistofficer kommer att bli regements- eller flottiljförvaltare beroende på armén, flygvapnet eller marinen.

[redigera] Finland

Officer i den finländska försvarsmakten utbildas vid Försvarshögskolan.

Det finns tre alternativa examina: grundstudier (60 studieveckor), kandidatexamen i militärvetenskaper (120 studieveckor) och magisterexamen i militärvetenskaper (160 studieveckor).

Den som genomgått grundstudierna för officer innehar tjänst som ställföreträdande plutonchef och är visstidsanställd i fem år. Efter examen erhålles fänriks grad. Officeren kan komplettera sina studier till kandidat- eller magisterexamen i militärvetenskaper.

Den som är kandidat i militärvetenskaper fungerar som plutonchef och senare som ställföreträdande kompanichef och är visstidsanställd i tio år. Efter examen erhålles löjtnants grad. Officeren kan komplettera sina studier till magisterexamen i militärvetenskaper.

Den som är magister i militärvetenskaper fungerar som ställföreträdande kompanichef eller i specialuppgifter inom marinen eller flygvapnet. Officeren tjänstgör senare i karriären exempelvis som lärare, kompanichef eller som bataljonschef. Den som är magister i militärvetenskaper innehar en ordinarie tjänst (tillsvidareanställning). Efter examen erhålles premiärlöjtnants grad.

[redigera] USA

[redigera] Amerikanska marinkåren

Marinkårens officerare får sin grundläggande utbildning antingen vid marinens militärhögskola United States Naval Academy (USNA) i Annapolis eller vid marinkårens krigsskola, Officer Candidate School (OCS) i Quantico, utanför Triangle, Virginia.

Vid OCS finns följande alternativa utbildningsvägar:

1. Plutonschefsskola (PLC) för studenter vid civila universitet och högskolor
2. Officeraspirantskola (OCC) för sistaårsstudenter och civila med avlagd akademisk examen.
3. Aspirantskola efter reservofficersprogram vid universitet och högskolor (NROTC).
4. Program för utbildning av officerare från underbefälet och underofficerarna.

35 % av officerarna har genomgått PLC, 24 % OCC, 15 % NROTC, 14 % USNA medan 12 % kommer från underbefäls- eller underofficerskårerna.

Efter officersexamen och utnämning till Second Lieutenant (fänrik), fortsätter utbildningen omedelbart med marinkårens stridsskola, The Basic School (TBS). Där finns tre utbildningslinjer, markstrid (plutonchef), luftstrid (grundläggande flygutbildning) eller juridik (grundläggande utbildning som auditör). 83 % av officerarna går på markstridslinjen, 28 % luftstridslinjen och mindre än 1 % juristlinjen. Av markstridslinjens officerare placeras 1/3 i stridande befattningar och 2/3 i understöds- och underhållstjänst.

Efter TBS fortsätter marinkårsofficerens utbildning med truppslagsofficersutbildning. Markstridsofficeren kan utbildas till infanteriofficer, fältartilleriofficer, stridsvagnsofficer, ingenjörsofficer, underrättelseofficer, signalofficer, militärpolisofficer, underhållsofficer eller marktjänstofficer för flygande förband. Flygstridsofficeren utbildas antingen till flygförare eller till systemoperatör. Den juridiske officeren avslutar sin utbildning till auditör och avlägger advokatexamen. Marinkåren hade 1999 ca 16 000 officerare på aktiv stat.

[redigera] Källor

^ Dagens Nyheter, Språkfrågan 19 september 2008: Officer och officerare utan militärisk ordning

[redigera] Se även

[redigera] Externa länkar

Den här artikeln är hämtad från http://sv.wikipedia.org/wiki/Officer

Kategori: Militär organisation