Dzisiaj jest sobota, 22 listopada 2008 r. 327 dzien roku
Languages:ar | id | bg | ca | ceb | cs | da | de | et | en | es | eo | fr | he | hr | it | ko | lt | hu | nl | ja | no | pl | pt | ru | ro | sk | sl | sr | fi | sv | te | tr | uk | zh






REKLAMA
mp3

Mount Everest

FrÄn Wikipedia

Hoppa till: navigering, sök
 Denna artikel anses behöva stÀdas upp för att leva upp till Wikipedias artikelstandard.
Motivering: citaten bör flyttas till wikiquote, historian bör öras om till löptext med mer
Diskutera frÄgan pÄ diskussionssidan. Se Àven stilguiden.
Mount Everest

Everest frÄn Kala Patthar i Nepal
Höjd över havet 8 848 m
Plats Nepal och
Kina (Tibet)
Bergskedja Himalaya
PrimÀrfaktor 8 848 m
Koordinater 27°59â€Č17″ N 86°55â€Č31″ Ă–
Första bestigning 29 maj 1953
Edmund Hillary
Tenzing Norgay
Mount Everests nordsida, Tibet, Kina.

Mount Everest Ă€r vĂ€rldens högsta berg. Det ligger i Nepal och Tibet i bergskedjan Himalaya och Ă€r 8 848 meter högt. Mount Everest bestegs första gĂ„ngen med sĂ€kerhet den 29 maj 1953 av Sir Edmund Hillary och Tenzing Norgay. Möjligen hade George Leigh Mallory och/eller Andrew Irvine dessförinnan nĂ„tt toppen redan 1924, men detta Ă€r oklart. De flesta som bestiger berget anvĂ€nder sig av syrgastuber pĂ„ sina toppattacker som startar frĂ„n höghöjdslĂ€gren omkring 8 000 meter. Endast en brĂ„kdel av alla klĂ€ttrare klĂ€ttrar utan tillförd syrgas.

InnehÄll

[redigera] Bergets namn

I Nepal kallas berget Sagarmatha (à€žà€—à€°à€źà€Ÿà€„à€Ÿ, sanskrit, "Himmelens huvud"). PĂ„ tibetanska heter det Jo-mo glang-ma ri (àœž) ("Universums moder"), vilket har gett berget dess kinesiska namn: 珠穆朗ç‘Șćł° (pinyin: ZhĆ«mĂčlǎngmǎfēng). Även Chomolungma brukar anges i Tibet.

Bergets första vÀsterlÀndska namn var Peak XV

Dagens namn gavs 1865 av Andrew Waugh som gav namnet Mont Everest till en början men senare Mount Everest, efter Sir George Everest, en brittisk militÀringenjör (och Waughs mentor) som mellan 1830 och 1843 ledde en expedition som hade till uppgift att kartlÀgga den indiska subkontinenten. Bergets lÀge nedtecknades 1850 i samband med Waughs expeditioner.

Till skillnad frÄn det idag etablerade uttalet sÄ uttalade George Everest sitt namn EAVE-rest. Namngivningen av berget orsakade viss kontrovers eftersom Everest sjÀlv alltid var noga med att anvÀnda lokala namn, men eftersom Nepals och Tibets grÀnser var stÀngda hade man ingen möjlighet att ta reda pÄ vilka de lokala namnen var.

[redigera] Bergets höjd

Radhanath Sikdar fann 1852 att Mount Everest var vĂ€rldens högsta berg, och inte Kangchenjunga som man tidigare trodde. Han mĂ€tte bergets höjd frĂ„n 24 mils avstĂ„nd med teodolit. Det stora avstĂ„ndet berodde pĂ„ att expeditionen inte fick komma in i Nepal och dĂ€rför stod pĂ„ indisk mark och mĂ€tte. Sikdar uppmĂ€tte bergets höjd till exakt 29 000 fot (8 839 meter), men angav officiellt siffran 29 002 fot för att man inte skulle fĂ„ uppfattningen att han avrundat till nĂ€rmaste tusental. Ännu tidigare troddes Aconcagua vara vĂ€rldens högsta berg.

Öppnar man en geografibok idag sĂ„ stĂ„r det att Mount Everests höjd Ă€r 8 848 meter över havet, vilket myndigheterna i Nepal och Kina anger. MĂ„nga olika höjder har angetts genom Ă„ren. En gps-mĂ€tning som utfördes 1999 anger att berget Ă€r 8 850 meter högt. 2005 rapporterade Kina en ny siffra efter mĂ„nader av mĂ€tningar: sjĂ€lva berget Ă€r cirka 8 844,5 meter högt med 3,5 meter högt lager av snö och is ovanpĂ„. Den mest anvĂ€nda siffran för bergets höjd Ă€r fortfarande 8 848 meter. Hur som helst rĂ„der det inga tvivel om att berget Ă€r vĂ€rldens högsta.

[redigera] Leder

Totalt har 18 leder/kombinationer av leder klÀttrats till toppen. Fortfarande finns en obestigen led: Fantasy Ridge.

South East Ridge/South Col

Den vanligaste leden frĂ„n den Nepalesiska sidan. Leden gĂ„r genom det farliga Khumbu-isfallet och sedan vidare upp i Stillhetens dal (Western Cwm) och via den myckat isiga och farliga Lhotse-vĂ€ggen. Det sista lĂ€gret Ă€r lĂ€ger 4 pĂ„ South Col (8 000 möh) dĂ€r Ă€r det ca 8-14 timmars klĂ€ttring kvar till toppen. Leden anvĂ€ndes av Sir Edmund Hillary och Tenzing Norgay 1953.

North East Ridge/North Col

De allra flesta som klĂ€ttrar frĂ„n nordsidan vĂ€ljer North East Ridge/North Col. Idag den mest anvĂ€nda leden pĂ„ berget. Den anvĂ€ndes 1960 av Yin-hua Chu, Fu-zhou Wang och Konbu som blev de första personerna att bestiga berget frĂ„n nordsidan. BaslĂ€gret ligger pĂ„ RongbukglaciĂ€ren pĂ„ den tibetanska högplatĂ„n och gĂ„r att nĂ„ med Jeep. Sedan fĂ„r man vandra i morĂ€nen fram till bergets fot för att sedan klĂ€ttra upp till North Col och sedan upp pĂ„ North East Ridge dĂ€r lĂ€ger 4 finns pĂ„ 8 300 m. DĂ€rifrĂ„n görs toppattackerna. MĂ„nga föredrar idag nordsidan dĂ„ den Ă€r enklare att nĂ„ och billigare att klĂ€ttra.

Fantasy Ridge

Är en obestigen bergsrygg som namngavs pĂ„ 1920-talet av George Leigh Mallory som ansĂ„g att man endast i fantasin kunde bestiga berget via den leden. MĂ„nga expeditioner har genom Ă„ren försökt nĂ„ toppen via Fantasy Ridge men misslyckats. Leden Ă€r en bergsrygg som gĂ„r frĂ„n östsidan av berget upp pĂ„ North East Ridge.

South West Face

En av bergets svÄraste leder. Leden startar i baslÀgret för standardleden via south east ridge men tar av i stillhetens dal (western cwm) för att sedan gÄ in pÄ south west face. 1969 sÄ inledes kampen om South West Face som skulle avslutas först sex Är senare. Leden erbjöd extrem klÀttring pÄ extrem höjd. Problemet skulle visa sig vara att ta sig förbi det sÄkallade "rock band" pÄ cirka 8700 meters höjd. 1975 fann Christian Boningtons expedition vÀgen förbi och nÄdde toppen. 15 klÀttrare har nÄtt toppen via leden och 4 klÀttrare har omkommit.

Hornbein Couloir/Super Couloir/Japanese Couloir

En led som gÄr rÀtt uppför North face lite vÀster om North Wall Direct Route. Leden gÄr pÄ den mycket oförutsÀgbara nordvÀggen. Leden Àr uppkallad efter Tom Hornbein som 1963 under den Amerikanska expedtionen klev av west ridge ner pÄ nordvÀggen och klÀttrade sedan pÄ nordvÀggen upp till toppen. Den led som idag kallas Hornbein Couloir/Super Couloir startar pÄ RongbukglaciÀren för att sedan kliva pÄ nordvÀggen och sedan gÄ upp till Hornbein Couloir. Leden klÀttrades 1991 av den svenska everest-expeditionen som totalt förde 3 personer till toppen varav en svensk, Lars Cronlund. Den leden som idag klÀttras klÀttrades av Japaner 1980 som gav leden namnet Japanese Couloir. Leden som Àr en kombination av Japanese Couloir och Hornbein Couloir kallas numera oftast Super Couloir. Totalt har 7 klÀttrare nÄtt toppen via leden och 4 klÀttrare har omkommit.

[redigera] Historia

1904: Det första fotot av berget som visar detaljer tas av J. Claude White.

1921: Den första expeditionen nĂ„r berget frĂ„n den tibetanska sidan. Denna brittiska rekognoseringsexpedition var under ledning av Charles Howard-Bury. De finner vĂ€gen till North Col (7 000 m.ö.h.) som kom att bli standardleden pĂ„ nordsidan. I expeditionen deltog bland annat George Mallory som senare kom att bli en legend.

1922: Ytterligare en brittisk expedition till berget, denna gĂ„ng ledd av C.G. Bruce. 22 maj inleds den första toppattacken med Mallory, Norton, Somervell och Morshead. De nĂ„r 8 170 m.ö.h. pĂ„ North East Ridge innan de tvingas att vĂ€nda. 23 maj nĂ„r George Finch och Geoffrey Bruce 8 320 m.ö.h. Under expeditionen omkommer sju sherpor.

1923: George Mallorys klassiska uttalande till svar pÄ en journalists frÄga: Varför vill du bestiga Mount Everest? Mallory svarar: För att berget Àr dÀr.

1924: Den tredje brittiska expeditionen, denna gĂ„ng ledd av Edward Norton. Under ett toppförsök 8 juni försvinner George Mallory och Andrew Irvine spĂ„rlöst nĂ€ra toppen. Än idag pĂ„gĂ„r diskussioner om Mallory och Irvine kan ha nĂ„tt toppen, men sannolikheten Ă€r inte stor.

1953: Brittisk expedition, ledd av John Hunt, försöker 26 maj nĂ„ toppen via South Col-South East Ridge med de tvĂ„ klĂ€ttrarna Dr. R.C. Evans och T Bourdillon. Det blĂ„ste hĂ„rt och nĂ€r de nĂ„dde sydtoppen (8 770 m.ö.h.) tvingades de vĂ€nda pĂ„ grund av att lufttuberna höll pĂ„ att ta slut. 3 dagar senare sĂ„ nĂ„r sherpa Tenzing Norgay och Sir Edmund Hillary som första mĂ€nniskor toppen av vĂ€rldens högsta berg.

1960: En enorm kinesisk expedition ger sig pÄ berget frÄn nordsidan. I expeditionen deltar 214 personer. Expeditionen blir den första att bestiga berget frÄn nordsidan. De klÀttrade den klassiska Mallory-leden som gÄr via North Col och upp pÄ North East Ridge. Den leden Àr idag standardled pÄ nordsidan.

1963: Den första amerikanska expeditionen till Everest. Expeditionen finansierades av National Geographic Society och kostade 400 000 amerikanska dollar. Man anvĂ€nde 900 bĂ€rare som bar upp 29 ton mat och utrustning till baslĂ€gret. Expeditionen följde 2 olika leder, dels den klassiska South Col-South East ridge-leden och en ny led, West Ridge/Hornbein Couloir.

1 maj: Jim Whittaker och sherpa Nawang Gombu nÄr toppen via South Col-South East Ridge och Whittaker blir den förste amerikanen att nÄ toppen.

22 maj: Tom Hornbein och Willi Unsoeld klÀttrar den nya leden pÄ West Ridge och nÄr toppen 18.15 nÀr mörkret faller. De tvingas dÀrför ta South East Ridge ner till South Col som Àr en betydligt sÀkrare vÀg ner för berget. Detta leder till att de Àven gör den första traverseringen av Everest.

1969: Japaner, under ledning av Naomi Uemura, undersöker möjligheten att klÀttra South West Face. Denna rekognoscering startar kampen om South West Face.

1970: Japanerna tillbaka för att klÀttra South West Face, men pÄ grund av stenras och laviner sÄ byter de till standardleden South Col - South East Ridge.

1971: Internationell expedition till South West Face och West Ridge. Expeditionen leds av Norman Dyhrenfurth och bestĂ„r nĂ€stan bara av elitklĂ€ttrare som Don Whillans, Dougal Haston, Naomi Uemura, Pierre Mazeaud och H. Bahuguna. Det blir en hel del personliga konflikter och allmĂ€nna organisationsproblem. Whillans och Haston nĂ„r 8 350 m.ö.h. pĂ„ South West Face.

1972: Europeisk expedition till South West Face ledd av Dr Karl Herrligkoffer. Efter mĂ„nga personliga konflikter sĂ„ avbryts expeditionen. Ännu har ingen nĂ„tt toppen via South westface. Expeditionen nĂ„dde "rock band" pĂ„ 8 300 meters höjd.

1972: Ytterligare en expedition till South west face. Expeditionen leds av legenden Sir Christian Bonington. Man valde att Äka till berget pÄ senhösten och möttes av vÀldigt dÄligt vÀder. Man nÄr "rock band" innan man vÀnder.

1973: Japanerna tillbaka pĂ„ south west face. Ännu har ingen lyckats bestiga berget via leden. Precis som alla tidigare expedition sĂ„ kommer man inte över "rock band". Det har visat sig att ska man bestiga Everest via south west face mĂ„ste man komma pĂ„ en vĂ€g förbi den mycket svĂ„ra passagen.

1975: Med erfarenhet frĂ„n expeditionen 1972 ledde Sir Christian Bonington en ny expedition till south west face. KlĂ€ttrarna var i stort sett samma som under expeditionen 1972. Man bygger lĂ€ger upp till 7 800 m ö h och tror sig ha kommit pĂ„ en vĂ€g att passera förbi "rock band". Denna gĂ„ng var vĂ€dret utmĂ€rkt till skillnad frĂ„n 1972. Nick Estcourt och P Braithwaite finner en vĂ€g genom rock band och nĂ„gra dagar senare sĂ„ bildar Dougal Haston och Doug Scott lĂ€ger 6 pĂ„ 8 300 m ö h.

24 september: Haston och Scott klĂ€ttrar i elva timmar och nĂ„r South summit (8 720 m ö h) kl 15.00, vilket Ă€r sent. De bygger en bivack, fortsĂ€tter mot toppen och nĂ„r den kl 18.00 nĂ€r solen gĂ„r ner. De Ă€r illa ute och tvingas övernatta utan syrgas pĂ„ sydkammen. Dagen efter sĂ„ klĂ€ttrar de ner till Camp 6 pĂ„ 8 300 m ö h.

26 september: Mike Burke, Peter Boardman och sherpa Sirdar Pertemba beger sig mot toppen. Boardman och Pertemba nÄr toppen och möter Burke just nedanför toppen och sÀtter sig dÀr och vÀntar pÄ honom nÀr han fortsÀtter mot toppen. De vÀntar lÀnge men Burke ses aldrig igen.

1978: Reinhold Messner och Peter Habeler blir de första som bestiger berget utan syrgas. MÄnga har svÄrt att tro dem dÄ man trodde det var omöjligt men bevisen var övervÀldigande.

1979: Andrej Stremfeli och Nejc Zaplotnik blir först med att bestiga berget 13 maj lÀngs hela West Ridge. PÄ nervÀgen vÀljer de Hornbein Coulior.

1979: Hannelore Schmatz blir den första kvinna att omkomma pÄ berget efter att ha bestigit toppen som fjÀrde kvinna i vÀrlden.

1980: Första bestigningen vintertid av polacken Krzysztof Wielicki 17 februari.

1980: Reinhold Messner tillbaka pÄ Everest denna gÄng sÄ gör han en Àkta soloexpedition; det var bara han och berget. Han nÄr toppen via en delvis ny led pÄ nordsidan utan syrgas 20 augusti.

1983: Lou Reichardt, Kim Momb, och Carlos Buhler nÄr toppen som första klÀttrare pÄ East face.

1984: Tim Macartney-Snape och Greg Mortimer nÄr som första klÀttrare toppen via great norton couloir.

1984: Hristo Prodanov nÄr toppen via West Ridge direct. Han klÀttrar utan syrgas pÄ en av de svÄraste lederna pÄ hela berget och dessutom solo. Omkommer pÄ nervÀgen.

1988: Jean-Marc Boivin flyger glidskÀrm frÄn toppen ner till lÀger 2 efter att ha bestigit toppen via South East Ridge/South Col.

1992: Bröderna Alberto Inurrategui och Felix Inurrategui blir de första bröderna att stÄ pÄ toppen tillsammans.

1995: Första bestigningen via hela North east ridge görs av japanerna Kiyoshi Furuno, Shigeki Imoto och nepaleserna Dawa Tshering Sherpa, Pasang Sherpa, och Nima Sherpa.

1996: Göran Kropp startar sin Everestexpedition hösten 1995 pÄ cykel och nÄr Everests baslÀger vÄren 1996 och nÄr senare toppen utan syrgas och cyklar tillbaka till Sverige.

1996: 15 personer omkommer pÄ berget, bland annat expeditionsledarna Rob Hall och Scott Fischer.

1999: Babu Chiri Sherpa sitter 21 timmar och 30 minuter pÄ toppen av berget. George Mallorys kropp hittas av Eric Simonsons expedition.

2000 Polskan Anna Czerwinska blir den Àldsta kvinna att nÄ toppen.

2001: Amerikanen Erik Weihenmayer blir den första blinda person att nÄ toppen.

2003: Den 70-Äriga Japanen Yuichiro Miura blir hittills Àldsta person att nÄ toppen.

2004: Ryssarna Pavel Shabaline, Iljas Tukhvatullin och Andrew Mariev nÄr toppen via en ny led i mitten pÄ bergets nordsida den 30 maj.

2006: Lhakpa Tenzing Sherpa bestiger berget för sextonde gÄngen. Han slog dÀrmed sitt eget rekord pÄ 15 bestigningar. 11 personer dör pÄ berget, en av dem svensken Tomas Olsson.

2007: 5 personer dör pÄ berget, bland annat tvÄ sydkoreaner som försökte nÄ toppen via South West Face.

2008: Den 11 mars kom beskedet frÄn myndigheterna pÄ den tibetanska sidan av berget Àr avstÀngt för samtliga klÀttrare tills den 10 maj. Anledningen uppges vara att allt för mÄnga klÀttrare skulle försöka nÄ toppen och dÀrför avslÄs samtliga klÀttrings tillstÄnd. Dom enda som kommer befinna sig pÄ berget Àr en grupp kinesiska klÀttrare som ska föra OS facklan till toppen. Och deras mÄl Àr att nÄ toppen 10 maj. Men skulle deras försök misslyckas kan avstÀngningen förlÀngas. Detta leder till att ingen annan förmodligen kommer hinna nÄ toppen innan sommar monsunen kommer. 14 mars kom beskedet att Àven dom nepalska myndigheterna följer direktiven och stÀnger av berget tills som tidigast den 10 maj. [1] [2]

[redigera] Svenskar som nÄtt toppen

Den 11 maj 1990 blev Mikael ReuterswĂ€rd den förste svensk att nĂ„ toppen tillsammans med Tim Macartney-Snape och Andy Lapkass. Oskar Kihlborg nĂ„dde toppen 7 timmar senare samma dag. De ingick i en mindre expedition tillsammans med legenden Rob Hall (hans 1:a bestigning) som besteg berget lĂ€ngs South East ridge. I expeditionen ingick bla sonen till Sir Edmund Hillary, Peter Hillary vilken lyckades nĂ„ toppen den 10 maj. År 1989 hade samma grupp gjort ett 1:a försök men stoppades pĂ„ grund av dĂ„ligt vĂ€der.

Året efter, den 20 maj, besteg Lars Cronlund berget frĂ„n nordsidan, via den mycket krĂ€vande super coulior leden. TvĂ„ sherpas som var med i denna svenska expedition ledd av Jack Berg hade redan fem dagar innan nĂ„tt toppen. Expeditionen som följde Japanese Couloir och Hornbein Couloir blev en revansch för Lars Cronlund som Ă„r 1987 deltog i Ebbe Wahlunds expedition men tvingades vĂ€nda nĂ„gra hundra meter innan mĂ„let pĂ„ North east ridge (standardleden).

Den 23 maj 1996 gjorde Göran Kropp bedriften att som första svensk bestiga berget utan syrgas. Inte nog med det, han tog sig för egen maskin med full utrustning till Nepal pÄ cykel. CykelfÀrden tog 6 mÄnader och gick genom Europa via Turkiet vidare genom Iran, Pakistan och Indien. Exakt ett Är efter avfÀrden vidrörde han svensk mark den 16 oktober 1996. Hemresan gick pÄ Karakorum highway och genom det forna Sovjet men pÄ grund av problem med visum sÄ var han tvungen att fuska nÀr tiden rann i frÄn honom men större delarna cyklades.

Renata Chlumska blev den första svenska kvinnan att nÄ toppen den 5 maj 1999. Hon ingick i Swedish Mount Everest Cleaning Expedition som leddes av Göran Kropp. Eftersom hon har dubbelt medborgarskap blev hon Àven den första tjeckiska som bestigit berget.

Den 26 maj samma Är blev Tina Sjögren den andra svenskan pÄ toppen. Hon besteg berget tillsammans med sin man Thomas Sjögren. De ingick i 1999 International Everest Spring Expedition. BÄda dessa expeditioner frÄn 1999 följde sydöstkammen.

Den 22 maj 2005 blev UppsalaÀventyraren Magnus Flock den Ättonde svensk att nÄ mÄlet han blev ocksÄ den förste svensk att bestiga berget via nordryggen frÄn den svÄra nordsidan.

Den 29 maj 2005 nÄdde Mattias Karlsson toppen via nordsidan och blev dÀrmed nionde svensk att nÄ toppen. Mattias ingick i den Norska Everest expeditionen 2005 som leddes av Jon Gangdal.

Den 16 maj 2006 nĂ„dde skidĂ„karen och Ă€ventyraren Tomas Olsson toppen tillsammans med den norske extremskidĂ„karen Tormod Granheim. De skulle bli de första i vĂ€rlden att Ă„ka skidor utför den branta Norton coulior pĂ„ Everests nordsida. NĂ€r de tagit sig ned till 8 500 meters höjd, föll Olsson nĂ€r han firade ner sig för en 50 meter hög klippavsats i norton coulior. Den 20 maj stod det klart att Olsson omkommit vid fallet. Hans kropp hittades pĂ„ 6 700 meters höjd. Tidigare pĂ„ dagen den 16 maj nĂ„dde Martin Letzter och Olof Sundström toppen, som tionde och elfte svenskar, via nordryggen och Ă„kte [delvis] skidor ner samma vĂ€g till ABC pĂ„ nordsidan och blev dĂ€rmed första svenskar att Ă„ka skidor nedför Mount Everest (Sundström pĂ„ telemark). BĂ„da tvĂ„ deltog senare i sökarbetet efter Tomas Olsson. (Den 26 november 2006 blev Sundström och Letzter de första i vĂ€rlden som Ă„kt skidor ner för samtliga de sju berg som ingĂ„r i de sĂ„ kallade Seven summits; den högsta bergstoppen i varje vĂ€rldsdel. De avslutade pĂ„ Mount Vinson pĂ„ Antarktis). (http://www.se7ensummits.com)

(Schweizaren Marco Siffredi Ă„kte snowboard ner för Norton Couloir Ă„r 2001 efter att ha nĂ„tt toppen via nordryggen. Året efter, den 8 september 2002, försökte Marco att Ă„ka snowboard ner för den mycket svĂ„ra och branta Hornbein Couloir (ocksĂ„ pĂ„ Everests nordsida) och omkom. Den ende person som till dags dato Ă„kt skidor non-stop frĂ„n toppen av Everest Ă€r den slovenske skidĂ„karen Davo Karnicar. Han Ă„kte den 7 oktober 2000 frĂ„n toppen och hela vĂ€gen ner till BC pĂ„ sydsidan utan att ta av sig skidorna. Den första att Ă„ka skidor frĂ„n nordsidan var den österrikiske klĂ€ttraren och skidĂ„karen Hans Kammerlander som 1996 delvis Ă„kte skidor ner via nordryggen.)

Den 25 maj 2006 nÄdde Fredrik StrÀng toppen, den första i hans projekt 7+7+7 dÀr han inom sju mÄnader besteg samtliga toppar i seven summits. (http://www.strang.se/777) Samma dag nÄdde Àven Johan Frankelius toppen.

Johan Ernst Nilson lyckades som först i vÀrlden att genomföra en helt klimatneutral Everestexpedition. 09:45, den 16:e maj 2007 stod Johan pÄ "toppen av vÀrlden". Johan tog isprover och gjorde med hjÀlp av brittiska forskare mÀtningar pÄ berget. Efter sin miljöbestigning utsÄgs Johan till President för "Everest Summiteers Association" i Sverige. Johan har Àven bestigit Seven summits 2007.

[redigera] Citat om berget

"Because it is there." George Leigh Mallory, svar till frĂ„gan 'Why do you want to climb Mt. Everest ?'.[3]

"I have climbed my mountain, but I must still live my life" Tenzing Norgay[4]

"As far as I knew, he had never taken a photograph before, and the summit of Everest was hardly the place to show him how." Edmund Hillary[5] referring to the Sherpa Tenzing Norgay.

"The highest of the world's mountains, it seems, has to make but a single gesture of magnificence to be the lord of all, vast in unchallenged and isolated supremacy." George Leigh Mallory, 1924[4]

"Oh, the absolute lethargy of 24,600'. You want to pee, and you lie there for a quarter of an hour making up your mind to look for the pee bottle." Sir Christian Bonington, 1975[4]

"I have not conquered Everest, it has merely tolerated me" Peter Habeler[4]

"Everest for me, and I believe for the world, is the physical and symbolic manifestation of overcoming odds to achieve a dream." - Tom Whittaker[4]

"Technique and ability alone do not get you to the top; it is the willpower that is the most important. This willpower you cannot buy with money or be given by others..it rises from your heart" Junko Tabei efter sitt lyckade försök 1975[4]

"Getting to the summit is optional, getting down is mandatory" Ed Viesturs[4]

"Pissing through 6 inches of clothes with a 3 inch penis" svaret frÄn en anonym Everest-bestigare om vad som var tuffast med bestigningen. [4]

"I was in continual agony; I have never in my life been so tired as on the summit of Everest that day. I just sat and sat there, oblivious to everything." Reinhold Messner, 1980[4]

"Tiden pÄ toppen Àr helig för mig, DÀr pÄ toppen vidrörde jag min fars sjÀl." Jamling Tenzing Norgay, son till Tenzing Norgay (Förste bestigaren av Everest) [6]

"Vilken idiot som helst kan nÄ toppen, tricket Àr att ta sig ner" Rob Hall, omkom sjÀlv 1996 pÄ berget efter att ha bestigt toppen försent pÄ eftermiddagen och tagit beslut mot allt förnuft. [7]

"That bivouac (on Everest in -75) was crucial to me, a turning point in the way I have lived" - Doug Scott [8]

"Berget kan inte besegras" - Göran Kropp [9]

[redigera] Referenser

[redigera] Noter

  1. ^ http://www.everestnews.com/everest2008/everest03112008.htm
  2. ^ http://www.everestnews.com/everest2008/everestam03142008.htm
  3. ^ Why Everest?, alpineascents.com
  4. ^ [a b c d e f g h i] Mount Everest Quotes, mnteverest.net
  5. ^ oaks.nvg.org
  6. ^ IMAX Mount Everest, MacGillvray Freeman 1998
  7. ^ 8000+, David Lagercrantz/Göran Kropp 1997
  8. ^ http://www.jerberyd.com/climbing/climbers/scott/
  9. ^ 8000+, David Lagercrantz/Göran Kropp 1997

[redigera] Se Àven

[redigera] Externa lÀnkar

De sju topparna (Seven Summits)

Asien: Everest  ‱  Sydamerika: Aconcagua  ‱  Nordamerika: Mount McKinley  ‱  Afrika: Kilimanjaro  ‱  Europa: Elbrus/Mont Blanc  ‱  Antarktis: Vinson Massif  ‱  Oceanien: Puncak Jaya / Kosciuszko

8000-meterstoppar

Everest | K2 | Kangchenjunga | Lhotse | Makalu | Cho Oyu | Dhaulagiri | Manaslu | Nanga Parbat | Annapurna | Gasherbrum I | Broad Peak | Gasherbrum II | Shisha Pangma

Den hÀr artikeln Àr hÀmtad frÄn http://sv.wikipedia.org/wiki/Mount_Everest

Polska, Dolar, Forex


Wikipedia jest zarejestrowanym znakiem towarowym Wikimedia Foundation
Wszystkie materiały pochodzč z Wikipedii, obiête sč licencjč GNU Free Documentation License