Lev Trotskij
FrÄn Wikipedia
|
|
|
|---|---|
 |
|
| Född | 7 november 1879 Janovka, Ukraina, Ryska imperiet |
| Död | 21 augusti 1940 (60 Är) Mexico City, Mexiko |
| Yrke/uppdrag | Politiker |
| Maka | Aleksandra Sokolovskaja Natalja Sedova |
 |
Denna artikel innehÄller inga kÀllhÀnvisningar. HjÀlp till genom att lÀgga till pÄlitliga kÀllor. Icke verifierat material kan komma att tas bort. |
Lev Davidovitj Trotskij (ryska: ĐĐ”ĐČ ĐĐ°ĐČĐžĐŽĐŸĐČĐžŃ ĐąŃĐŸŃĐșĐžĐč), före 1902 Lev Bronsjtejn, född 7 november (enligt gregorianska kalendern; 26 oktober enligt den julianska) 1879 i Janovka, distriktet Cherson i Ukraina (i dĂ„varande Tsarryssland), död (mördad) 21 augusti 1940 i CoyoacĂĄn i Mexico City i Mexiko.
Trotskij var en ukrainsk (sovjetisk) politiker, revolutionÀr och marxistisk teoretiker av judisk hÀrkomst. Han var bolsjevik efter februarirevolutionen i Ryssland 1917, efter att dessförinnan tillhört fraktionen mensjeviker inom Rysslands socialdemokratiska parti. Han var en av de frÀmsta ledarna för oktoberrevolutionen och blev utrikeskommissarie i den sovjetryska regeringen ("Folkkommissariernas rÄd") 1917-18.
Trotskij deltog vid fredsförhandlingarna i Brest-Litovsk. Han var grundare av Röda armén och som krigskommissarie i densamma ledde han med framgÄng soldaterna under Ryska inbördeskriget 1918-20.
1923 organiserade han Sovjetunionens vÀnsteropposition, de sÄ kallade bolsjevik-leninisterna inom Allryska kommunistiska partiet (bolsjevikerna) mot Josef Stalin. KraftmÀtningen slutade med Stalins totala seger, och Trotskij uteslöts 1927 ur partiet, som dÄ hade antagit partibeteckningen Allunionella kommunistiska partiet (bolsjevikerna) och utvisades frÄn Sovjetunionen i februari 1929.
InnehÄll |
[redigera] Första kontakten med politiken
[redigera] Politisk organisering (1896-1902)
Lev Trotskij fick sin första kontakt med politiken under sina sista Ärs studier i Nikolajev 1896, genom en av de ryska rörelserna narodnikerna. Narodnik betyder folkvÀn och syftar pÄ innebörden "att gÄ till folket". Under den hÀr tiden var det tankarna kring feodalsamhÀllet, och de egendomslösa bönderna som formade budskapet. Det var ocksÄ hÀr han kom att introduceras för en marxistisk linje, som sedermera kom att bli grundvalar för de verk och idéer Trotskij presenterade för industriarbetare och studenter. De bildade sedan ett av Rysslands kanske första riktiga partier, Sydryska arbetareförbundet, att jÀmföra med de fackförbund som vÀxte fram i Europa under slutet av 1800-talet.
I takt med att organisationen blev allt mer uppmÀrksammad för sina upplysningskampanjer till ryska medborgare att ifrÄgasÀtta tsarens auktoritÀra styre, blev de arresterade av tsarens sÀkerhetstjÀnst. Det kan tillÀggas att upplysningen kom relativt sent till Ryssland, och fick inte samma genomslagskraft pÄ landsbygden, dÀr det fortfarande fanns mÀnniskor som trodde att tsaren var av ett högre vÀsen - en odiskutabel despot, utvald av gud.
Trotskij, tillsammans med 200 förbundsmedlemmar sattes i fÀngelse Är 1898 i vÀntan pÄ verkstÀllande straff. Samtidigt utanför murarna hölls den första kongressen för det nybildade partiet RSDP - Rysslands Socialdemokratiska Parti. Trotskij tillkÀnnagav nu sitt fulla stöd, och medlemskap i partiet.
Trotskij trÀffade sin tidigare kamrat, och Àven marxist Aleksandra Sokolo i fÀngelset, och de skulle komma att gifta sig nÀr den slutliga domen, fyraÄrig exil i Sibirien utdelades. De bosatte sig i Ust-Kust och fick tvÄ döttrar.
[redigera] Rysslands socialdemokratiska parti (1902-1903)
Kontakterna med Socialdemokratiska partiet togs Ă„terigen upp. Partiet grundade en socialistisk tidning vid namn Iskra (Gnistan) som gavs ut i bland annat MĂŒnchen och London. Genom att anvĂ€nda sig av ett falskt pass under pseudomynen "Trotskij", tidigare tillhörandes en fĂ„nge i Odessa kunde Trotskij ta sig ifrĂ„n Sibirien redan 1902, för att bege sig till London och möta upp med övriga socialdemokrater, samt redaktion- och utgivare av partiets tidning, som Ă€ven de befann sig i exil. Till redaktionen hörde personer sĂ„som Julius Martov, Vladimir Lenin och Pavel Axelrod. Redaktionen bestod av frĂ€mst Ă€ldre personer, som befunnit sig i europeisk exil sedan lĂ„ngt tillbaka. Men Trotskij fick en ledande roll i tidningen trots sin ringa Ă„lder pĂ„ 21 Ă„r. Det var Lenin som var pĂ„drivande att fĂ„ honom invald efter att ha sett Trotskijs potential med sina föredrag och sitt arbete för tidningen. En sjunde redaktionsmedlem var ocksĂ„ nödvĂ€ndig för att en eventuell omröstning gĂ€llande ett stĂ€llningstagande inte skulle bli jĂ€mnt fördelade.
Under partiets andra kongress, 1903 i Bryssel och London bildades tvÄ fraktioner inom det socialdemokratiska partiet. De tvÄ skilda fraktionerna utgjordes av de mer revisionistiska mensjevikerna ("minoritetsman"), och de revolutionÀra bolsjevikerna ("majoritetsman"). Trotskij och merparten inom Iskra anslöt sig till mensjevikerna, vars politik byggde pÄ reformism och opinionsbildning, i likhet med det socialdemokratiska partiet i Tyskland och Sveriges socialdemokratiska arbetareparti.
Trotskij hade dock ingen bunden stÀllning till mensjevikerna efter att de haft planer pÄ att samarbeta med ryska liberaler, han sÄg sig som oberoende socialdemokrat och var öppen och delaktig i samarbete mellan bÄda fraktionerna.
[redigera] Ryska revolutionen (1905-1917)
[redigera] Revolutionen 1905
Den första ryska revolutionen bröt ut 1905 i Sankt Petersburg, till följd av omfattande strejker bland arbetare i stÀderna och uppror pÄ landsbygden. Massiva demonstrationer genomfördes mot tsar Nikolaj II för att uttrycka missnöjet med krigsnederlagen mot Japan i rysk-japanska kriget, samtidigt som man stÀllde krav pÄ bÀttre villkor för befolkningen. Den 9 januari, senare uppkallad "Blodiga Söndagen" inleddes efter att strejkande arbetare startade ett till synes fredligt demonstrationstÄg mot vinterpalatset, uppehÀllet för tsarfamiljen som dock inte var pÄ plats vid tillfÀllet. Tsaren hade lÀmnat staden men placerat soldater och sÀkerhetstjÀnstemÀn pÄ flera stÀllen i staden. Demonstranterna hade med sig kvinnor och barn för att markera att man inte hade nÄgot vÄldsamt uppsÄt, eftersom man visste om att det fanns utstationerade trupper. Men man skulle gÄ en förödande katastrof till mötes. De ryska soldaterna öppnade eld rakt mot leden med demonstranter. Korrespondenter pÄ plats, Àven frÄn Sverige, rapporterade om sÄrade mÀnniskor, och lik som tÀckte gatorna pÄ uppskattningsvis 2000 - 4000 stycken.
Följderna av det hÀr utlöste samma Är vÀrldens dittills största och kÀnda generalstrejker och protester, inte bara i Ryssland och Sankt Petersburg utan Àven i nÀrliggande stÀder runtom i Europa och Asien. Tsar Nikolaj II gav med sig för att sÀkra sin fortsatta stÀllning, och tillÀt för första gÄngen arbetare att organisera sig, och sÀtta upp arbetarrÄd, sÄ kallade sovjeter.
[redigera] ArbetarrÄden
Lev Trotskij hade vid den hÀr tiden blivit mer revolutionÀr. De nya möjligheterna till organisering gav Trotskij ett politiskt inflytande i Ryssland. Trotskij var en av nyckelfigurerna bakom Sankt Petersburgs första sovjet, tillsammans med 400 andra medlemmar som var valda av runt 200 000 arbetare. De representerade sammanlagt 5 fackförbund och 96 fabriker. Efter att ha riktat negativ och skarp kritik mot tsarens auktoritÀra styre greps flera ansvariga 1906, dÀribland dem Àven Trotskij som Äterigen blev dömd till landsförvisning, den hÀr gÄngen pÄ livstid.
[redigera] Emigration, och första vÀrldskriget (1907-1917)
Trotskij besökte inte bara ryska socialdemokraternas partikongress som hölls i London, utan engagerade sig i flera andra socialdemokratiska partier i Europa, framför allt det tyska och under sin tid i exil gav han ut flera marxistiska och socialistiska texter. Första vÀrlskriget bröt ut 1914, och tillsammans med en del andra socialistiska partier ansÄg Trotskij att det var ett orÀttfÀrdigat krig i imperialismens intressen.
[redigera] Februarirevolutionen 1917
Trotskij befann sig i New York nÀr Tsar Nikolaj II tvingats abdikera efter februarirevolutionen. Han lÀmnade USA snabbt för att bege sig tillbaka till Ryssland, men det skulle bli en fördröjning efter att ha stoppats av en brittisk flotta. Den 5 maj var Trotskij pÄ plats i Ryssland. Han sympatiserade med bolsjevikerna, som efter revolutionen hade ett stort inflytande över sovjeterna. NÀr bolsjevikerna hade fÄtt majoritet i Petrograds sovjet, och Trotskij blivit vald till ordförande diskuterade han tillsammans med Lenin, Zinovjev och Kamenev om planer pÄ att störta den provisoriska regeringen under Kerenskij. Trotskij brukar frÄn och med slutet av 1917 betecknas som en av Lenins nÀrmsta mÀn.
[redigera] Sovjetunionen
[redigera] Ryska SFSR (1917-1922)
Efter att bolsjevikerna intagit regeringsstĂ€llning efter den genomförda oktoberrevolutionen och utropat Ryska SFSR den 7 november, 1917 stĂ€lldes man inför hur man skulle förhĂ„lla sig gentemot vĂ€st, och i synnerhet Tyskland för att förhindra en eventuell invasion med den svaga regering man för tillfĂ€llet hade. Man ville sluta fred sĂ„ fort som möjligt för att kunna fortsĂ€tta revolutionen i lugn och ro. I Brest-Litovsk deltog Trotskij i det fredsfördrag som skulle ge lĂ€nder, sĂ„som Finland, Baltikum och Ukraina nationell sjĂ€lvstĂ€ndighet frĂ„n Ryssland i utbyte mot utlovad fred pĂ„ Ăstfronten.
Ryska inbördeskriget under 1918-1922 utkÀmpades av röda armén, som leddes av Trotskij, mot den vita armén, som hade direkt understöd av totalt 21 lÀnder[kÀlla behövs] . Efter att röda amén besegrat de vita deklarerades Sovjetunionen 1922, men blev inte erkÀnd förrÀn 1924.
Sovjetunionen under de första Ären prÀglades först av krigskommunism för att fÄ kontroll över landet. Man införde sedan NEP, Nya ekonomiska politiken för att inte gÄ för fort fram i det ditintills underutvecklade Ryssland.
Karl Kautsky, tysk socialdemokrat och nationalekonom gav ut en bok vid namn "kommunism och terrorn" dÀr han riktade kritik mot röda armén under inbördeskriget. Trotskij gav ut en bok som svar med samma namn, fast med en annan underrubrik, dÀr han försvarade terrorn med att fienderna i vita armén anvÀnde terror mot bolsjevikerna, och Trotskij argumenterade Àven för att den nya regeringen behövde fÄ kontroll över landet som glidit in i anarki, inte minst mot yttre fiender.
[redigera] Exil (1929-1940)
Under sin tid i exil fortsatte Trotskij att ge ut flera politiska verk. Bland annat "Till marxismens försvar" och "Den förrÄdda revolutionen", dÀr Trotskij försvarar marxism och kommunism, men analyserar och fördömer vad han anser Àr en stalinistisk utveckling i Sovjetunionen.
Trotskij beskrev bland annat den statsbÀrande centralkommittén som diktatur över proletariatet, statskapitalistiskt och bonapartistiskt. Lenin hade tidigare anvÀnt just begreppet statskapitalism under NEP för att skilja pÄ företag med blandat statligt kapital och privat kapital, frÄn "företag av entydig socialistisk typ", dÀr det fanns sovjeter och sÄledes betecknades som proletÀr egendom. Ingetdera av dessa definitioner involverade dock Trotskijs syn pÄ Sovjetunionens ekonomi under Stalin. Trotskij skrev att man med goda skÀl kan Äterfinna bonapartistiska element redan under Lenins tid, men att "sovjetisk bonapartism under Lenin var en möjlighet, under Stalin har den blivit verklighet."
Trotskij, som hade blivit utslÀngd frÄn komintern, bildade nu en ny international, FjÀrde internationalen. Han hade problem med isolering och sekterism. Trotskij stod ocksÄ för Entrism (politisk infiltration) för han ansÄg det var en vÀg fÄ komma in arbetarrörelsen igen. Detta beror framför allt pÄ den berömda franska vÀndningen 1934, dÄ Trotskij rekommenderade trotskisterna att gÄ in i det franska socialistpartiet.
Trotskijs exil inleddes i Turkiet, gick via Frankrike och Norge till slutstationen Mexiko. DÀr bodde han en tid tillsammans med konstnÀrerna Diego Rivera och Frida Kahlo, men efter brÄk med Rivera flyttade han 1939 till ett eget hus i Coyoacån, en stadsdel i södra Mexico City.
Den 24 maj 1940 överlevde han ett mordförsök lett av Iosif Romualdovitj Grigulevitj, den stalinistiske mÄlaren David Alfaro Siqueiros och Vittorio Vidale. SÀkerheten i huset höjdes ytterligare, men Stalins agent Ramón Mercader lyckades bli en av Trotskijs bÀsta vÀnner, och slutade visiteras. Den 20 augusti 1940 tog Mercader med sig en ishacka, som han drev in i Trotskijs huvud. Trotskij skadades dock bara, brÄk tilltog och livvakterna störtade in för att döda Mercader. De stoppades av Trotskij med orden "Döda honom inte! Denna man har en historia att berÀtta." Dagen dÀrpÄ avled Trotskij pÄ sjukhus. Mercader fÀngslades i 20 Är, och belönades med orden Sovjetunionens hjÀlte nÀr han flyttade till Sovjet 1961.
Trotskijs hus i Coyoacån finns bevarat och Àr numera ett museum.
Dagens trotskister betonar partidemokrati, internationalism, kritiskt stöd till "socialistiska" staters egendomsförhĂ„llanden och en Ă„tergĂ„ng till originalmarxismen och Lenins tankar och idĂ©er om staten och proletariatets diktatur. Innebörden av "proletariatets diktatur" Ă€r arbetardemokrati. Ăn idag finns det trotskister som anvĂ€nder entrism som politisk arbetsmetod.
[redigera] Se Àven
[redigera] Referenser
[redigera] KĂ€llor
- Writings of Leon Trotsky (1933-34), First edition, Pathfinder 1972, pp. 101-122 Sovjetunionens klasskaraktÀr
[redigera] Externa lÀnkar
Wikiquote har citat av eller om Lev Trotskij
Wikimedia Commons har media som rör Lev Trotskij.
- Lev Trotskij textarkiv pÄ svenska
- Trotskij.se, textarkiv pÄ svenska
- Marxistarkiv: Trotskij pÄ svenska