Dzisiaj jest poniedziałek, 01 grudnia 2008 r. 336 dzien roku
Languages:ar | id | bg | ca | ceb | cs | da | de | et | en | es | eo | fr | he | hr | it | ko | lt | hu | nl | ja | no | pl | pt | ru | ro | sk | sl | sr | fi | sv | te | tr | uk | zh






REKLAMA
mp3

Vladimir Lenin

FrÄn Wikipedia

(Omdirigerad frÄn Lenin)
Hoppa till: navigering, sök
 Denna artikels neutralitet Àr ifrÄgasatt.
Se diskussionssidan för mer information. Ta ej bort mallen förrÀn konsensus uppnÄtts.
Vladimir Lenin
Ämbetsperiod: 1917 – 1924
FöretrÀdare: Aleksandr Kerenskij
EftertrÀdare: Josef Stalin
Födelsedatum: 22 april 1870
Födelseplats: Simbirsk, Ryssland
Dödsdatum: 21 januari 1924
Dödsplats: Gorki, Sovjetunionen
Maka: Nadezjda Krupskaja
Politiskt parti: Bolsjevikpartiet

Vladimir Lenin (ryska: Đ’Đ»Đ°ĐŽĐžÌĐŒĐžŃ€ Đ˜Đ»ŃŒĐžÌŃ‡ Đ›Đ”ÌĐœĐžĐœ), egentligen  Vladimir Iljitj Uljanov (info) (ryska: Đ’Đ»Đ°ĐŽĐžÌĐŒĐžŃ€ Đ˜Đ»ŃŒĐžÌŃ‡ ĐŁĐ»ŃŒŃÌĐœĐŸĐČ), född 22 april (10 april enl. gamla stilen) 1870 i Simbirsk, Ryssland, död 21 januari 1924 i Gorki Leninskije (utanför Moskva), Sovjetunionen (i nuv. Ryssland), var en rysk (sovjetisk) politiker och marxistisk teoretiker, revoultionsledare samt grundare av leninismen. Han var ledare för bolsjevikpartiet och kom efter den ryska revolutionen att bli ordförande i Folkkommissariernas rĂ„d (Sovnarkom) i Ryska SFSR 1917-1924, som tillsammans med tre andra sovjetrepubliker bildade en socialistisk union 1922; Sovjetunionen.[1]

"Lenin" var ett revolutionÀrt tÀcknamn (mannen frÄn floden Lena)[2] i Ryssland dit han var förvisad under viss tid. En annan uppgift Àr att det skulle vara en kortform av Jelena, en kvinna Lenin korresponderade med. [3]

InnehÄll

[redigera] UppvÀxt och karriÀr

Vladimir Iljitj Uljanov, omkr. 1885.

Lenin föddes i ett vÀlbÀrgat borgerligt hem i Simbirsk (nuvarande Uljanovsk), som son till folkskolinspektören Ilja Nikolaevitj Uljanov, som förvÀrvat Àrftlig adelstitel, och Maria Aleksandrovna Blank (Lenins farfar var ryss och hans farmor kalmuck. Hans morfar var jude och hette Israel Blank. Dennes mor var av svensk börd och hustrun tysk[4]). Lenin sjÀlv döptes i den rysk-ortodoxa kyrkan men blev ateist vid ca 16 Ärs Äldern[5].

NÀr Vladimir var barn sÄ följde han med sin fader ut pÄ landsbygden, dÀr den unge Vladimir sÄg den rÄdande missvÀxten och fattigdomen ute i Ryssland. Dock avvisade han sin moders förslag att Àgna sig Ät jordbruk med förakt.

Han utmÀrkte sig genom sina studier i latin och grekiska. Den intelligentia som han tillhörde var, i all sin mÄngfald, genomsyrad av tron pÄ revolutionen. En av dess hÄrdföra representanter var Nikolaj Tjernysjevskij - idealtypen av asketisk och disciplinerad revolutionÀr som Àgnade sig Ät sin ideologi. Hans roman Vad bör göras? blev en abc-bok för radikaler i Ryssland och andra lÀnder. Han tillbringade 25 Är av sitt liv i straffkolonier. Tjernysjevskij blev Lenins idol. Han skrev senare att dennes verk förÀndrade hans liv och uppgav att det var hos honom man fick lÀra sig "hur en revolutionÀr bör verka, vilka regler han bör följa och vilka medel han bör anvÀnda". Lenin uppkallade en av sina egna böcker efter Tjernysjevskijs roman.[6]

Lenins Àldre bror Alexander, som ocksÄ var Lenins idol, var medlem i terrororganisationen Folkviljan, (Narodnaja volja). Folkviljan stod bakom mordet pÄ tsar Alexander II Är 1881. NÀr Folkviljan 1887 genomförde ett misslyckat attentat mot den dÄvarande tsaren Alexander III arresterades brodern tillsammans med ett par kamrater.

Alexander gavs alternativet att namnge de attentatsmĂ€n som inte hade gripits, i utbyte mot att friges. Om han vĂ€grade skulle han avrĂ€ttas. Alexander valde dĂ„ att bli avrĂ€ttad. Detta hade en stor pĂ„verkan pĂ„ Vladimir, som senare samma Ă„r blev arresterad och relegerad frĂ„n universitetet i Kazan, efter att ha deltagit i studentdemonstrationer. Han fortsatte dock med studierna pĂ„ egen hand. Det var nu som den unge Lenin pĂ„började sina studier i Marxism. Lenin lĂ€ste Ă€ven juridik pĂ„ distans och fick 1891 ett juridikcertifikat. Under nĂ„gra veckor arbetade han som advokat, en sysselsĂ€ttning han avskydde, och han kom dĂ€refter aldrig att ha nĂ„got arbete eller sysselsĂ€ttning. År 1893 fick han Ă„ter tillstĂ„nd att flytta till St. Petersburg.

[redigera] Revolutionsledaren

IstÀllet för att satsa pÄ en juridisk karriÀr blev Lenin alltmer involverad i revolutionÀr verksamhet, inspirerad av Marx och Engels teorier. Han grundade tillsammans men nÄgra andra unga marxister Kampförbundet för arbetarklassens befrielse 1895, bland annat den senare mensjeviken Martov var med. I april 1895 reste Lenin till Schweiz, Paris och Berlin, dÀr han trÀffade landsflyktiga ryska marxister, bland annat Georgij Plechanov i Schweiz. Den 7 december 1895 blev han gripen och hölls fÄngen i en isoleringscell av myndigheterna under ett helt Är. I februari 1897 blev han vartefter förvisad till byn Sjusjenskoje i Sibirien.

Under sin tid i exil gifte han sig 1898 med den judiska socialistiska aktivisten Nadezjda Krupskaja. I april 1899 publicerade han boken Kapitalismens utveckling i Ryssland. Under tiden i exil fortstte han ocksÄ sina studier och tillbringade dagarna frÀmst med att lÀsa eller vandra i naturen kring floden Jenisej.[7] NÀr han slÀpptes frÄn fÄngenskapen Är 1900 reste han först till St. Petersburg dÀr han var bannlyst. Han blev dock ertappad av Ochranan. Han slÀpptes snart och pÄbörjade han sin resa först till sin fru Krupskaja i Ufa som satt i exil, sedan till centraleuropa dÀr han fortsatte sitt revolutionÀra arbete. Han gav bland annat ut tidningen Iskra, tidskriften Zarja och andra revolutionÀra skrifter som sedan smugglades in i ryssland.

Lenin var medlem i det ryska socialdemokratiska arbetarpartiet. 1903 ledde han bolsjevikerna i den interna maktstriden mot mensjevikerna, som bröt med partiet. 1906 valdes han till partiordförande. 1907 flyttade han till Finland av sÀkerhetsskÀl. Han fortsatte att resa genom Europa och deltog i mÄnga socialistiska möten och aktiviteter, dÀribland Zimmerwaldkonferensen 1915.

Efter att den ryske tsaren Nikolaj II störtats genom februarirevolutionen 1917, önskade Lenin, som nu bodde i Schweiz, genast ÄtervÀnda till Ryssland för att ta del i ryska revolutionen. Lenin fick tillstÄnd att resa genom det krigförande Tyskland i ett plomberat tÄg, och fortsatte sedan genom det neutrala Sverige till Finland. NÀr Lenin den 16 april 1917 nÄdde Petrograds jÀrnvÀgsstation höll han ett eldande revolutionÀrt tal för dem som kommit för att möta honom. Hans ankomst radikaliserade bolsjevikernas politik gentemot den provisoriska regeringen. Den 17 april gav Lenin ut sina "Aprilteser" dÀr han bland annat önskade upprÀttandet av en sovjetrepublik.[8] Efter det misslyckade revolutionsförsöket i juli, tillÀts Lenin fly till Finland eftersom man Ànnu inte ansÄg honom vara en livsfarlig fiende. Han ÄtervÀnde i oktober, dÄ han ledde en framgÄngsrik vÀpnad revolution (se oktoberrevolutionen) mot den sittande ryska provisoriska regeringen. I skriften Staten och revolutionen redogör Lenin för hur den nya staten ska se ut, baserad pÄ ett slags arbetarrÄd (sovjeter).

Den socialistiske författaren Maksim Gorkij skrev sÄ hÀr i oktober 1918 angÄende Lenin - "Lenin, Trotskij och deras partikamrater Àr redan infekterade av maktens gift; det visar deras skÀndliga instÀllning till den personliga friheten och yttrandefriheten och till alla de rÀttigheter som demokratin kÀmpade för att föra fram till seger..."[9]

[redigera] Sovjetunionens ledare

Lenin i Kreml, 1918.

Den 7-8 november 1917 skapar bolsjevikdelegaterna sovjetstaten under ledning av "Folkkommissariernas rĂ„d", dĂ€r Lenin sjĂ€lv gjort sig till ordförande.[10] Den 19 januari 1918 avslog Duman, Lenins förslag att makten skulle ges till sovjeterna.[11] Majoriteten i Duman menade att man först borde skapa en demokratisk författning, detta ogillades dock av sovjetregeringen som kom att upplösa den folkvalda Duman.[12] DĂ€refter arresterades de oliktĂ€nkande deputerade, varav ett antal kom att mördas.[13] Under hotet av en tysk invasion ville Lenin omedelbart teckna fredsavtal, medan andra bolsjevikledare menade att man skulle fortsĂ€tta kriget för att pĂ„ sĂ„ sĂ€tt nĂ„ revolution ocksĂ„ i Tyskland. Trotskij, som ledde förhandlingarna, intog en slags mellanposition och menade att ett fredsfördrag endast kunde undertecknas under förutsĂ€ttningen att inga landomrĂ„den annekterades. Sedan Trotskij avbrutit förhandlingarna med Tyskland den 10 februari 1918 sĂ„ Ă„terupptog tyskarna fientligheterna pĂ„ nytt.[14] Lenin gav nu upp och accepterade de tyska kraven[15] Ryssland skrev den 3:e mars 1918 under freden vid Brest-Litovsk, som innebar att Ryssland erkĂ€nde Tysklands krav pĂ„ sjĂ€lvstĂ€ndighet för Finland, Polen och Ukraina.[16] Vidare blev Sovjet tvunget att avstĂ„ kontrollen i Baltikum.[17][18] Den 30 augusti 1918 blev Lenin, efter att ha talat vid ett möte, attackerad av den ryska socialisten Fanny Kaplan. NĂ€r Lenin var pĂ„ vĂ€g till sin bil blev han beskjuten med tre skott, av vilka ett trĂ€ffade axeln och ett gick genom lungan. Lenin fördes till sin privata bostad i Kreml och vĂ€grade att lĂ„ta sig föras till sjukhus, eftersom han var rĂ€dd att fler lönnmördare vĂ€ntade dĂ€r. LĂ€kare sammankallades, men man beslutade att det var alltför riskfyllt att försöka ta bort kulorna. Lenin tillfrisknade snart, men hĂ€lsan blev dĂ€refter allt sĂ€mre, och det anses troligt att hĂ€ndelsen anses ha bidragit till hans senare slaganfall. Efter attentatet mot Lenin kom terrorn i Sovjet att bli mer systematisk. Mellan Ă„ren 1919 till 1920 ökade antalet inspĂ€rrade i arbetslĂ€ger och koncentrationslĂ€ger frĂ„n 16 000 till 70 000 personer.[19] År 1918 skapas de första koncentrationslĂ€gren för att dĂ€r hĂ„lla vilka regimen ansĂ„g som sina fiender.[20] PĂ„ initiativ av Lenin, Trotskij och Dzerzjinskij togs första stegen att Ă„terupprĂ€tta de sĂ„ kallade "katorgas" som anvĂ€nts under Tsarryssland mot politiska fĂ„ngar och brottslingar, dĂ€r man dömdes till straffarbete. I Sovjetryssland benĂ€mnde man systemet GULAG.

Trotskij, Lenin och Kamenev Ă„r 1919.

Redan i december 1917 hade den nya regeringen utpekat kosackerna som "klassfiender" och i januari 1919 i en resolution hos bolsjevikernas centralkommittĂ© talades det om att detta folkslag borde ”utrotas och likvideras till sista man”.[21] Kommunisterna lĂ€t rasera kosackernas samhĂ€llen, massavrĂ€ttningar genomfördes och de överlevande sĂ€ndes ivĂ€g.[22] Utrotningen av kosackerna Ă€r ett exempel pĂ„ ett kollektiv som bestraffades, av en befolkning pĂ„ max tre miljoner kom 300 000 till 500 000 mĂ€nniskor att dödas.[23] I mars 1919 trĂ€ffades Lenin och bolsjevikerna med revolutionĂ€ra socialistledare frĂ„n andra lĂ€nder för att bilda den Kommunistiska internationalen (Komintern). Medlemmarna i Komintern skiljde sig frĂ„n den bredare internationella socialiströrelsen, och blev dĂ€refter kĂ€nda som kommunister. I Ryssland bytte bolsjevikpartiet namn till Allryska kommunistpartiet, vilket senare blev Sovjetunionens kommunistiska parti.

Samtidigt hĂ€rjade det ryska inbördeskriget, som kan ses som ett antal olika inbördeskrig, framkallat av det kaos som rĂ„dde, nationella strĂ€vanden i icke-ryska omrĂ„den och de rödas hĂ„rdföra politik. MĂ„nga politiska grupperingar och dess anhĂ€ngare tog till vapen för att försvara eller störta det sovjetiska styret. Även om mĂ„nga mindre fraktioner deltog i inbördeskriget, var de tvĂ„ huvudfienderna Röda armĂ©n (kommunister) och Vita armĂ©n (sammanslutning av frivilliga och gamla kejserliga armĂ©n). UtlĂ€ndska stormakter som Frankrike, Storbritannien, USA och Japan ingrep ocksĂ„ i kriget till stöd för Vita armĂ©n. Till slut segrade den Röda armĂ©n 1920, dĂ„ man besegrade Vita armĂ©n och dess allierade. Att Vita armĂ©n utnyttjade hjĂ€lp frĂ„n utlandet minskade stödet för dem.

Stalin, Lenin och Michail Kalinin 1919. Bilden Àr manipulerad under Stalintiden för att visa en nÀra relation mellan Lenin och hans eftertrÀdare

Under slutet av 1919 blev Lenin alltmer övertygad om att tiden var mogen att sprida revolutionen vĂ€sterut, med vĂ„ld om nödvĂ€ndigt, frĂ€mst inspirerad av framgĂ„ngarna i inbördeskriget.[kĂ€lla behövs] Den 14 april uttalar sig Lenin i en tidningsintervju att eftersom vĂ€rldsrevolutionen uteblivit vill nu kommunisterna bygga socialismen i ett land, det vill sĂ€ga sovjetstaten.[24] Det nyss sjĂ€lvstĂ€ndiga Polen stod under starkt inflytande frĂ„n den polske statsmannen JĂłzef PiƂsudski, som ville bilda en federation mellan Polen, Lettland, vĂ€stra Ukraina och andra central- och östeuropeiska stater ur ruinerna av de gamla imperierna efter första vĂ€rldskriget. MĂ„let var att skapa en enhet som skulle kunna försvara sig mot imperialistiska angrepp frĂ„n bĂ„de Ryssland och Tyskland. NĂ€r Polen började sĂ€kra sina östra territorier som annekterats av Ryssland under slutet av 1700-talet, och samtidigt som den tyska revolutionen kom av sig, sĂ„g Lenin detta som sitt tillfĂ€lle att "utforska Europa med den Röda armĂ©ns bajonetter". Det polsk-sovjetiska kriget startade 1919. Med Röda armĂ©n hĂ„rt pressad i inbördeskriget nĂ„dde polackerna Kiev och Minsk 1920. SovjetarmĂ©n gick dock till motanfall och nĂ€rmade sig snabbt Warszawa. Lenin sĂ„g Polen som den bro som Röda armĂ©n behövde korsa för att lĂ€nka den ryska revolutionen till kommunisterna i den tyska revolutionen, och för att bistĂ„ andra kommuniströrelser i VĂ€steuropa. De planerna omintetgjordes dock, nĂ€r Röda armĂ©n led ett förkrossande nederlag i slaget om Warszawa. Fredsfördraget med Polen slöts i Riga den 18 mars 1921.

Efter de lĂ„nga och svĂ„ra krigsĂ„ren lĂ„g nu stora delar av Ryssland i ruiner. Hungersnöden var stor under Ă„ren 1921–22 dĂ„ 4–5 miljoner mĂ€nniskor svalt ihjĂ€l i Sovjetstaten.[25] I mars 1921 efter Kronstadt-matrosernas andra uppror bytte Lenin riktning och avskaffade den krigskommunistiska politiken som kom att ersĂ€ttas av en viss ekonomisk liberalisering – NEP.[26][27]

Lenin omvÀrderade nu sin syn pÄ krigskommunismen med orden "Staten och partiet mÄste lÀra sig handla"[28]

[redigera] Den kommunistiska revolutionen

Omedelbart efter statskuppen lÀt Lenin upprÀtta en hemlig polis, tjekan, under ledning av Felix Dzerzjinskij som började rensa ut motstÄndare och döma dem till döden eller kasta dem i fÀngelse eller förvisa dem till Sibirien. För detta krÀvdes inte att man gjort sig skyldig till nÄgot som stÀmplades som brott, det rÀckte med att man var klassfiende. I januari 1918 undertecknade Lenin en ukas som innebar att den skadliga "ohyran" pÄ landsbygden skulle utrotas. Alexander Solzjenitsyn har rÀknat upp vilka som innefattades i denna beteckning: tidigare medlemmar av byrÄden, husÀgare, lÀroverkslÀrare, prÀster, munkar och nunnor, pacifistiska tolstojaner osv.[29]

Medan det i tsarens hemliga polis, ochrana fanns 15 000 tjÀnstemÀn ingick i slutet av 1920 250 000 man i tjekans led. Under tsarvÀldets sista Är uttfördes i medeltal 17 dödsdomar Ärligen; 1918-19 rörde det sig om 1 000 mÀnniskor per mÄnad.[30]

Lenin ledde personligen terrorn. Ett instruktionsbrev till kommunistledarna i PenzaomrÄdet 11 augusti 1918 lyder:

Kamrater! Kulakernas uppror bör obarmhÀrtigt slÄs ner. Hela revolutionens intresse krÀver detta, ty nu pÄgÄr överallt den sista avgörande striden mot kulakerna. Exempel bör statueras.
1) HÀng Ätminstone 100 kÀnda kulaker, rika mÀn och blodsugare, men sÄ att mÀnniskorna sÀkert ser det.
2) Publicera deras namn.
3) FrÄntag dem all sÀd.
4) Utse gisslan - sÄsom det utsades i gÄrdagens telegram.
Gör detta pÄ ett sÄdant sÀtt att mÀnniskorna pÄ hundra versts avstÄnd ser, fruktar, vet och skriker: de stryper blodsugar-kulakerna till döds. BekrÀfta telegrafiskt mottagandet av detta meddelande och verkstÀlligheten.
Er Lenin.
P.S. FÄ fram nÄgra verkligt hÄrda mÀn.[31]

Författaren Maxim Gorkij skrev om sin gode vÀn: "Lenin Àlskade mÀnskligheten, men behandlade mÀnniskor lika skoningslöst som smeden bearbetar metall".[32]

[redigera] De sista Ă„ren av sjukdom

En av de sista bilderna pÄ Lenin.

Lenin var trött och utarbetad och klagade allt oftare pÄ sömnlöshet och huvudvÀrk. Han bad flera gÄnger om ledigt. En natt i maj 1922 insjuknade Lenin med illamÄende och krÀkningar. Man misstÀnkte först att en fiskrÀtt han Àtit dagen innan hade varit dÄlig. DÄ hans lÀkare anlÀnde mÀrkte han att Lenin sluddrade nÄgot. Han hade ocksÄ fÄtt en lÀtt förlamning i den högra kroppshalvan. LÀkarna konstaterade ett lindrigt slaganfall. Lenin for till Gorki söder om Moskva, dÀr han tillbringade fyra mÄnader vid sin datja. Han hade ordinerats att helt avstÄ frÄn arbete och politik, vilket tvingade honom till en helt ny livsföring. Gradvis gled han ifrÄn arbetet.

Den 23 december 1922 kallade Lenin till sig en av sina maskinskriverskor, och började diktera sitt politiska testamente.

PÄ grund av Lenins hÀlsotillstÄnd hade Stalin lÀmnat sina befattningar inom sovjetregeringen för att överta posten som partiets generalsekreterare. "Efter att ha blivit generalsekreterare har kamrat Stalin i sin hand koncentrerat en grÀnslös makt" skrev Lenin till kongressen "och jag Àr inte sÀker pÄ att han alltid kommer att tillrÀckligt varsamt kunna utnyttja denna makt". Lenin hade under sina sista Är ett antal allvarliga konflikter med Stalin. Stalin hade fÄtt reda pÄ Lenins stÀllningstagande om Stalin och lÀt sitt raseri gÄ ut över Krupskaja genom telefon. Lenin hade fÄtt kÀnnedom om Stalins utskÀllning och krÀvde en ursÀkt, annars skulle han bryta förbindelserna med Stalin. Den 4 januari skrev Lenin ett brev till kongressen dÀr han föreslog att Stalin om möjligt skulle avsÀttas.

Lenin blev mer och mer sjuk, hans kapacitet begrÀnsades och han kunde bara lÀsa med hjÀlp av ett stöd. Den 6 mars 1923 dikterade Lenin sitt sista brev. Den 9 mars drabbades han av ett tredje slaganfall som gjorde att han tappade talförmÄgan.

Men nÀr Lenin senare flyttade Gorki, tillfrisknade han snabbt. I juli började han kunna ta sig fram med stapplande steg, i augusti började han ÄterfÄ talförmÄgan och i september kunde han gÄ nerför en trappa. Trots offentliga försÀkringar om att Lenin kunde botas var hans situation ohjÀlplig. Det var en lÄngt gÄngen skleros som stÀngde blodtillförseln till hjÀrnan. Den 21 januari 1924 klockan 18, steg Lenins temperatur hastigt. Han drabbades av en svÄr attack av sjukdomen, fick hÀftiga muskelspasmer i hela kroppen och förlorade medvetandet. Han dog klockan 18.50.

Den 23 januari fördes Lenins kropp med specialtÄg till Moskva. Den öppna kistan stÀlldes i sovjeternas hus. I fyra dagar köade hundratusentals mÀnniskor för att defilera förbi den öppna kistan. Trots att Lenin sjÀlv uttalat motstÄnd till att upprÀtta nÄgra som helst monument eller statyer över honom bevarades alltsÄ Lenins kropp samtidigt som det upprestes monument till hans minne i flera sovjetiska stÀder.

NÀr Vjatjeslav Molotov i en intervju 1985 fick frÄgan om Lenin skulle ha lett Sovjetunionen i en mer human riktning ifall han fÄtt leva, svarade han ironiskt: "SÀkert inte, Lenin var ju strÀngare Àn Stalin".[33]

[redigera] EftermÀle

Det finns olika sÀtt att se pÄ Lenins gÀrning eftersom han var en principfast person som i marxistisk teori och praktisk handling utmanade sin tids samhÀllsordning pÄ ett sÀtt som fick genomslag i hela vÀrlden. Nationalencyklopedin talar om skiftande synsÀtt som - ledstjÀrnan för en framtid utan förtryck och materiell nöd till hans insatser som sjÀlva grunden för alla totalitarismens fasor.[34]. Oavsett vilken syn man har pÄ Lenin Àr de flesta överens om att Lenins liv och gÀrning var av avgörande betydelse för vÀrldshistorien[34].

[redigera] Kuriosa

[redigera] Bibliografi

Lenin hÄller ett tal pÄ Sverdlovtorget i Moskva 5 maj 1920. Originalbilden med Trotskij och Kamenev stÄende till höger pÄ bilden
Manipulerad bild med Trotskij och Kamenev borttagna

[redigera] Samlingar

[redigera] Litteratur om Lenin

[redigera] KĂ€llor

[redigera] Noter

  1. ^ "Ekonomisk historia - Ryssland och Sovjet" Sidan 373-384ff
  2. ^ "Brott mot mÀnskligheten under kommunistiska regimer" sidan 7, avsnitt Sovjet
  3. ^ Stefan Lindgren, "Statlig historieskrivning om Sovjet", Ryska Posten 25 mars 2008
  4. ^ Max Jakobson: VĂ„ldets Ă„rhundrade, s. 66. Stockholm 2001, Atlantis.
  5. ^ Stefan Lindgren: Lenin. sida. 15. Stockholm, 1999 Fischer & co.
  6. ^ Jakobson 2001, s. 69f.
  7. ^ Lindgren 1999, s. 31-35
  8. ^ "Atlas över mÀnsklighetens historia Bonnier/Fakta" sidan 250
  9. ^ "Bra böckers vÀrldshistoria". band 13, FrÄn krig till krig. 1982. sidan 84 ISBN 91-86102-95-8
  10. ^ "Bonniers - Krönika över 20:e Ärhundradet" sidan 218 avsnittet Boljsevikisk statskupp i Ryssland
  11. ^ "Bonniers - Krönika över 20:e Ärhundradet" sidan 224 avsnittet Boljsevikerna upplöser Duman
  12. ^ "Bonniers - Krönika över 20:e Ärhundradet" sidan 224 avsnittet Boljsevikerna upplöser Duman
  13. ^ "Bonniers - Krönika över 20:e Ärhundradet" sidan 224 avsnittet Boljsevikerna upplöser Duman
  14. ^ "Tidens VÀrldshistoria" sidan 131, avsnittet första vÀrldskriget/krigsslutet
  15. ^ "Forums - NÀr hÀnde vad?" sida 344 Är 1918
  16. ^ "Bonniers - Krönika över 20:e Ärhundradet" sidan 225 avsnittet Fred Àntligen sluten med Sovjet
  17. ^ "Bonniers - Krönika över 20:e Ärhundradet" sidan 218 avsnittet Fred Àntligen sluten med Sovjet
  18. ^ "Tidens VÀrldshistoria" sidan 131, avsnittet första vÀrldskriget/krigsslutet
  19. ^ "Brott mot mÀnskligheten under kommunistiska regimer" sidan 11, 12 och 23, avsnitt Sovjet
  20. ^ "Brott mot mÀnskligheten under kommunistiska regimer" sidan 12, avsnitt Sovjet
  21. ^ "Brott mot mÀnskligheten under kommunistiska regimer" sidan 11 avsnitt utrotning av kosackerna
  22. ^ "Brott mot mÀnskligheten under kommunistiska regimer" sidan 11 avsnitt utrotning av kosackerna
  23. ^ "Brott mot mÀnskligheten under kommunistiska regimer" sidan 11 avsnitt utrotning av kosackerna
  24. ^ "Bonniers - Krönika över 20:e Ärhundradet" sidan 245 avsnittet Lenin:Tiden Ànnu inte mogen för vÀrldsrevolution
  25. ^ "Bra böckers vÀrldshistoria". band 13, FrÄn krig till krig. 1982. sidan 83 ISBN 91-86102-95-8
  26. ^ "Brott mot mÀnskligheten under kommunistiska regimer" sidan 8 avsnitt Sovjet
  27. ^ "Ekonomisk historia - Ryssland och Sovjet" Sidan 383ff
  28. ^ "Ekonomisk historia – Ryssland och Sovjet" Sidan 383
  29. ^ Jakobson 2001, s. 78.
  30. ^ Jakobson 2001, s. 79.
  31. ^ Jakobson 2001, s. 79.
  32. ^ Jakobson 2001, s. 79.
  33. ^ Jakobson 2001, s. 81.
  34. ^ [a b] Nationalencyklopedin: "Tolfte bandet", 1995 Uppslagsordet "Lenin" sidan 214, 215
  35. ^ Stefan Lindgren Lenin (1999) s. 104.
  36. ^ "Vad varje svensk bör veta, Bonnier/Alba" uppslagsordet Sankt Petersburg sidan 176
  37. ^ Prismas Nya Uppslagsbok - uppslagsordet Leninorden sidan 419
  38. ^ Prismas Nya Uppslagsbok - uppslagsordet Leninpriset sidan 419

[redigera] Litteratur

[redigera] Se Àven

[redigera] Externa lÀnkar

FöretrÀdare:
Aleksandr Kerenskij
(provisorisk regering)		 Sovjetunionens ledare
1917-1924		 EftertrÀdare:
Josef Stalin
FöretrÀdare:
[ingen]		 Ordförande i folkkommissariernas rÄd
1917-1924		 EftertrÀdare:
Aleksej Rykov

Den hÀr artikeln Àr hÀmtad frÄn http://sv.wikipedia.org/wiki/Vladimir_Lenin

Polska, Dolar, Forex


Wikipedia jest zarejestrowanym znakiem towarowym Wikimedia Foundation
Wszystkie materiały pochodzč z Wikipedii, obiête sč licencjč GNU Free Documentation License