Dzisiaj jest poniedziałek, 01 grudnia 2008 r. 336 dzien roku
Languages:ar | id | bg | ca | ceb | cs | da | de | et | en | es | eo | fr | he | hr | it | ko | lt | hu | nl | ja | no | pl | pt | ru | ro | sk | sl | sr | fi | sv | te | tr | uk | zh






REKLAMA
mp3

Karoliner

FrÄn Wikipedia

Hoppa till: navigering, sök
Karoliner bÀr pÄ Karl XIIs lik. Av Cederström.
En norsk modell av en karolinsk soldat.

Karoliner, av Carolus, den latiniserade formen av namnet Karl, var benÀmningen pÄ soldaterna inom Sveriges armé under kungarna Karl XI och Karl XII. I regel hade de blÄ rockar med gult foder, uppvikta nedtill.

InnehÄll

[redigera] Indelningsverket och karolinernas ursprung

Huvudartikel:Indelningsverket

PÄ 1680-talet startade indelningsverket och i och med det fick Sverige sina första indelta soldater i armén. I 1687 Ärs reglemente kom den blÄ enhetsuniformen och karolinerna fick dÀrmed det utseende de senare bar under hela stora nordiska kriget. Under den senare delen av Karl XI:s regentÄr red han ofta pÄ mönstringar och deltog personligen i trÀningen av soldaterna. Han införde mÄnga Àndringar och var mycket upptagen med att förbÀttra Sveriges armé och flotta, dess utbildning och vÀlstÄnd.

 Detta korta avsnitt behöver utökas.

[redigera] Infanteriet

Karoliner
Taktik
Indelningsverket
Karoliner
  • Karoliner
Krig

[redigera] Uniformen

 Denna artikel innehÄller inga kÀllhÀnvisningar.
HjÀlp till genom att lÀgga till pÄlitliga kÀllor. Icke verifierat material kan komma att tas bort.

Det karolinska infanteriet med sina blÄ rockar och gula uppslag Àr kanske vad karolinerna mest förknippas med idag. Infanteristerna kunde emellertid bÀra andra fÀrger bÄde pÄ rock och uppslag. GrÄ, gula och röda rockar förekom och vanliga fÀrgkombinationer pÄ uppslagen var vit, röd, ljusblÄ. I 1687 Ärs reglemente fastslogs att hela infanteriet skulle bÀra den blÄ enhetsuniformen, vilket dock i praktiken aldrig intrÀffade. MÄnga kom att bÀra grÄ vadmalsrockar och till och med sachsiska röda rockar som erövrades vid en drabbning med dessa. Som huvudbonad bars en karpus, men under Ärens lopp byttes den ut mot den trekantiga karolinerhatten i filt. I uniformen ingick Àven halsduk, vÀst och byxor av skinn eller klÀde, linneskjorta och strumpor. För mindre saker hade soldaterna en rÀnsel. PÄ fötterna hade karolinerna lÄgskor med spÀnne av mÀssing och sula av nÀver. Dessa skor var lika lÄnga till vÀnster och höger och hade ett tvÀrt slut vid tÄrna, vilket gjorde att de kunde anvÀndas till bÄda fötterna. Officerarna, som bekostade sin utrustning sjÀlva, köpte stövlar som sÄg ut som kavalleriets kragstövlar men var mer anpassade till infanteriets krav. Ullstrumporna rÀckte över knÀet och var gula, röda, vita, grÄ eller blÄ. De hölls uppe av lÀderremmar med mÀssingsspÀnnen. Det vanliga var att en soldat hade tvÄ par strumpor. Officerarnas egenhÀndigt införskaffade uniformer var ofta av bÀttre klÀde Àn de meniga soldaternas.

[redigera] BevÀpningen

I infanteriet skulle, enligt Karl XI:s reglemente som gÀllde vid krigsutbrottet 1700, en tredjedel av bataljonen vara pikenerare, tvÄ tredjedelar musketerare och grenadjÀrer. Av dessa var grenadjÀrerna en tiondel sÄ mÄnga som musketerarna.[1]

Vid krigsutbrottet 1700 var en pikenerare utrustad med en pik och vĂ€rja. Musketerarna var utrustad med vĂ€rja och musköt utan bajonett. GrenadjĂ€rerna hade handgranater, vĂ€rja och musköt med bajonett. FrĂ„n och med slutet av 1704 var alla musketörer utrustade med bajonett. FrĂ„n och med Ă„r 1696 började flintlĂ„smusköten successivt ersĂ€tta luntlĂ„smusköten. Under Ă„ren 1700–1709 stred karolinerna med bĂ„de "wĂ€rjor, bajonetter och piquar", alltsĂ„ hade inte vare sig piken eller vĂ€rjan undantrĂ€ngts av bajonetten. Efter 1709 började piken bli allt mindre vanlig.[2]

[redigera] Stridsformering

Soldaterna var indelta i kompanier pĂ„ 150 man.[3] Ett kompani bestod av mannar frĂ„n samma trakt, ibland samma by.[3] Fyra kompanier bildade en bataljon pĂ„ 600 man[3] och tvĂ„ bataljoner bildade ett regemente pĂ„ 1 200 man. Varje kompani hade en egen fana som bars av fĂ€nriken[4]. I strid var det mycket viktigt att ha reda pĂ„ var kompaniets fana var, dĂ„ denna anvĂ€ndes som riktmĂ€rke. Om fanan förlorades sĂ€nktes moralen betydligt och i vĂ€rsta fall upplöstes kompaniet.

I strid stod infanteriet uppstÀllt bataljonsvis. Bataljonens djup (rotar) var normalt fyra man. En stridsuppstÀlld karolinsk bataljon pÄ fyra mans djup hade en bredd pÄ 150 meter.[5]

[redigera] I fÀlt

Reglerna var mycket strÀnga i den karolinska armén. Att till exempel stjÀla mat frÄn en annan soldat ledde till mycket strÀnga straff. Plundring, som ofta tidigare varit en del av soldaternas vardag, förbjöds. Detta förbud efterlevdes inte alltid, som exempelvis vid Narva och Lemberg. Att anvÀnda Guds namn felaktigt var bland det vÀrsta brott man kunde begÄ och straffet för detta var döden.

Matransonen för en soldat i armén kunde vara 625 g torrt bröd, 850 g smör eller flÀsk, en tredjedels liter Àrter och 2,5 liter öl per dag.[6] Man drack ogÀrna vatten i armén eftersom det ofta var förorenat.

[redigera] I torpet

Torpet de meniga soldaterna fick var vanligtvis ett stort kök som ocksĂ„ blev sov- och vardagsrum. Ju högre rang man hade, desto fler rum fick man – en löjtnant hade exempelvis 3 rum och kök.[7] Torpet den menige fick skulle ligga bredvid en Ă„ker, och ett Ă€ngstycke skulle vara tillgĂ€ngligt. En menig soldat skulle ocksĂ„ fĂ„ en ko, nĂ„gra fĂ„r och en hĂ€st för att bruka jorden och dra hem ved frĂ„n skogen till sitt torp[8] NĂ€r Karl XI var i NĂ€rke 1695 pĂ„ inspektion sĂ„g han en röd skylt pĂ„ varje torp. PĂ„ skylten stod det namn, kompani, regemente och sĂ„ vidare. Karl XI tyckte det var en lysande idĂ© och snart hade alla torpen i riket liknande skyltar som placerades pĂ„ vĂ€ggen mot vĂ€gen.[8]

Karolinsk fÀlthantverkare Är 1700.

[redigera] Dragonerna

I enkla ordalag var dragonerna beridet infanteri som tog sig fram till krigsskÄdeplatsen till hÀst, satt av och stred till fots. Undantaget var JÀmtlands dragonregemente som var oberidet.

Dragonernas bevÀpning var enligt 1696 Ärs exercisreglemente utrustad med vÀrja, tvÄ pistoler och en musköt som utrustades med bajonett samtidigt som infanteriet. BevÀpningen var likadan under strid som exercis.[9]

[redigera] Kavalleriet

 Denna artikel innehÄller inga kÀllhÀnvisningar.
HjÀlp till genom att lÀgga till pÄlitliga kÀllor. Icke verifierat material kan komma att tas bort.

[redigera] Uniformen

Ryttarnas uniformer sÄg ungefÀr ut som uniformerna för fotfolket, men i de flesta fall med blÄ uppslag och mÀssingsknappar. Under den blÄ klÀdesuniformen bar mÄnga ett kyller av Àlgskinn eller kamisol (skinnvÀst) av bock- eller renskinn som skulle "rÀcka till knÀs", skinnbyxor av Àlg-, ren- eller bockskinn och vit skjorta av linne med snören i armar och hals. Ryttarna vÀxlande mellan karpuser och "goda svarta hattar" (uppvikt eller trekantig). I ryttarmunderingen ingick dessutom en slÀngkappa med tvÄ mÀssingsspÀnnen och en halsduk (svart eller vit). PÄ fötterna bar ryttarna rysslÀderstövlar eller kragstövlar av smorlÀder med sporrar. Innanför stövlarna bars ullstrumpor och utanpÄ dessa ytterligare en sÄ kallad stövelstrumpa av lÀrft som skyddade strumpan av ull. Stövlarna kunde ocksÄ innehÄlla vador. Handskarna hade kragar av fem millimeter tjockt sÀmskat Àlgskinn med bock- eller renskinnsgrepp. Utrustning som ryttarna sjÀlva fick anskaffa extra var: en skjorta, en halsduk, en bröstlapp, ett par strumpor, ett par skor med spÀnnen, en nattmössa och en kam med foder. Som skydd kunde ryttarna bÀra ett harnesk utanpÄ kyllret.

[redigera] BevÀpningen

Det karolinska kavalleriets ryttare var, enligt Karl XI:s exercisreglemente 1695, bevĂ€pnat med en seriebestĂ€lld vĂ€rja frĂ„n Vira bruk[10] med svart vĂ€rjband (portepe). VĂ€rjan bars i ett gehĂ€ng av sĂ€mskat Ă€lgskinn eller buffelhud med en bronssölja. Karbinen med en tillhörig spĂ€nnare hĂ€ngde i en bred karbinrem av sĂ€mskat Ă€lgskinn med mĂ€ssingssölja och "en god stark karbinhake" över vĂ€nster axel och de tvĂ„ hjullĂ„s eller flintlĂ„spistolerna var nedstuckna i pistolstrumpor av klĂ€de, som i sin tur var nedstuckna i "starka hölster med smorlĂ€derskappor " framför den svarta sadeln. Över höger axel hĂ€ngde ryttarens patronkök (kartuschvĂ€ska) överklĂ€tt med sĂ€mskat Ă€lgskinn.

[redigera] HĂ€starna

De karolinska hÀstarna var noterbara för sin goda kondition. Oftast var de relativt smÄ och kraftiga. Adelsfanans hÀstar skulle Är 1684 vara vallacker och 12 palmer höga. HÀstarna skulle skötas om tvÄ gÄnger per dag. Innan de gick i strid vandes de vid kraftiga smÀllar av pistoler, vajande fanor, eld, trumpeter och trummor. Det krÀvdes mÄnga hÀstar i armén; i vissa lÀgen kunde antalet hÀstar vara lika stort som antalet soldater. Detta dÄ de inte bara behövdes vid kavalleriet utan Àven hos trossen, vid infanteriet och artilleriet. Nya hÀstar behövdes hela tiden dÄ det var hÀstarna som tog hÄrdast vid i slagen och dÄ mÄnga dog vid marscher.

[redigera] HĂ€stmunderingen

Det var viktigt att sadlarna inte bröt hÀstarna. Under sadlarna fanns det vikta hÀsttÀcket och ett schabrak av blÄtt klÀde (alternativt gult, svart, rött), underfodrat med buldan. Vidare ett par starka hölster med smorlÀderskappor. Ett par stÄngbetsel, stigbyglar, lÀdergrimma, hÀsttÀcke, tvÀrsÀck, foderpossa, skrapa, skoborste, viskduk och en gÄng hÀstskor och tvÄ gÄnger söm.

[redigera] Stridsformering

Ryttarna red i ett pilformat kompani, som normalt rĂ€knade 125 hĂ€star, uppstĂ€lld enligt Karl XI:s exercisreglemente pĂ„ tre led, tĂ€tt anslutna, med tĂ€tast möjliga anslutning mellan rotarna.[11] RyttmĂ€staren hade sin plats i spetsen kompaniet, löjtnanten och kvartermĂ€staren strax bakom.[11] Standaret, vilket utgjorde den allmĂ€nna rĂ€ttningspunkten, fördes av den andre kornetten som red i mitten av frĂ€msta ledet. Den Ă€ldste korpralen stĂ€lldes pĂ„ högra flygeln, den andre vid standaret[kĂ€lla behövs] , den tredje pĂ„ vĂ€nstra flygeln. Det svenska kavalleriet kom att anvĂ€nda den mycket framgĂ„ngsrika taktiken att rida rakt pĂ„ fienden med vĂ€rjan, för att sedan anvĂ€nda handeldvapnen.

[redigera] I torpet

Ryttarna hade ungefÀr samma villkor i torpen som fotsoldater. De Àgde inte vapnen och uniformen, de Àgdes av de som satte upp ryttarna (bönder och andra). I JÀmtland hade kavallerikompaniet ryttarhÀrbren dÀr utrustningen förvarades förseglad i fredstid. I ett kontrakt Är 1687 heter det angÄende ryttarens inkvartering: "Der gemena Ryttare... bli hoos anordhnadhe bönder uti deras Stugur och niutha hoos dhem wedh och werma, finnes och sÄ LÀgenheth, fÄ dhen sin serdheles Stugu och een sÄdan sÀngh som bonhen med sitt fÄlck brukar, dher Jempte mÄste Ryttaren för dess HÀst hafwa stall och foderrum".

[redigera] Artilleriet

 Denna artikel innehÄller inga kÀllhÀnvisningar.
HjÀlp till genom att lÀgga till pÄlitliga kÀllor. Icke verifierat material kan komma att tas bort.
Svensk sexpundig handgranatmörsare konstruerad 1705.

Artilleriet anvĂ€nde tre olika sorters pjĂ€ser: kanoner, haubitsar och mörsare. De varierade mellan jĂ€rnkanoner och metallkanoner, oftast i brons. Efter slaget vid Poltava 1709 kom det till flera förbĂ€ttringar frĂ€mst av Carl Cronstedt, till exempel anmarschbommen som man satte pĂ„ bĂ„da sidor eldröret nĂ€r man marscherade. Ett annat sĂ€tt var att anvĂ€nda aktionshĂ€star för att förflytta pjĂ€sen. År 1712 infördes Christopher Polhems nya riktskruv. En annan mycket viktig person var Johan Siöblad som gjorde en rad förbĂ€ttringar pĂ„ 1680- och 90-talen.

[redigera] Uniformer

År 1687 infördes enhetsuniformen för artilleriet. För infanteriet och kavalleriet anvĂ€ndes dĂ„ blĂ„ uniformer, artilleriets var ungefĂ€r likadana men grĂ„.

Rocken var mörkgrĂ„ med blĂ„ krage, blĂ„ Ă€rmuppslag och blĂ„tt foder. Detta gĂ€llde artillerister frĂ„n Sverige liksom frĂ„n andra delar av riket. I uniformen ingick Ă€ven blĂ„ lĂ€rfthalsduk, gul skinnvĂ€st, knĂ€byxor av gult skinn, blĂ„ lĂ„ngstrumpor, svarta lĂ„gskor med mĂ€ssingsspĂ€nnen och tvĂ€r tĂ„hĂ€tta, svart filthatt med rött hattband och trekantigt uppvikt brĂ€tte. År 1710 byttes den grĂ„ uniformen ut mot en blĂ„.

[redigera] Vapen

Som vapen bar de liksom infanteriet musköter men i stÀllet för vÀrjor, som var lÄnga och otympliga för artillerister, bar de hirschfÀngare. En hirschfÀngare var som en vÀrja men lite kortare (68 centimeter). Klingan var frÄn början likadan som infanteriets, men pÄ 1680-talet tillverkades eneggade klingor som gjorde dem mer anvÀndbara som verktyg. Under Stora nordiska kriget Ätergick man till tvÄeggade klingor.

[redigera] Organisation

Under SkĂ„nska krigets slutskede omorganiserade Karl XI det svenska fĂ€ltartilleriet frĂ„n tvĂ„ större kompanier till fyra mindre och rörligare kompanier med endast 60 man i vardera. TvĂ„ av dem fanns i Stockholm, ett i Jönköping och ett i Göteborg. Vid Stora nordiska krigets utbrott fanns det 1 784 artillerister i den svenska armĂ©n och Ă„r 1714 enbart 1 308 man.

 Detta korta avsnitt behöver utökas.

[redigera] I fÀlt

Under Stora nordiska kriget anvÀndes inte artilleri sÄ ofta för svensk del. Troligt var att det tog mycket tid att föra med sig artilleri i fÀlt och detta passade inte den svenska krigsledningen. Mot slutet av Stora nordiska kriget började artilleri anvÀndas mer. Vid slaget vid Gadebusch spelade det svenska artilleriet en avgörande roll för segern.

[redigera] Karolinsk stridstaktik

Huvudartikel: Karolinsk stridstaktik

Karolinernas stridstaktik var mycket offensiv. Med hjĂ€lp av kavalleriet och dess skvadroner som var som en kil in i motstĂ„ndarnas led blev deras taktik mycket farlig. Den var en utveckling av den franska under Ludvig XIV. Modet, religionen och tron pĂ„ kungen var mycket viktiga för att den offensiva karolinska stridstaktiken skulle fungera. Det sades inte spela nĂ„gon roll om man duckade eller stod rakt upp eftersom det var Guds vilja om nĂ„gon dog; pĂ„ sĂ„ sĂ€tt fick man soldaterna att inte krypa ihop under fiendens musköt- eller artillerield. I den karolinska armĂ©n trĂ€nade man ytterst sĂ€llan försvar och i en strid var det oftast de som anföll. Karolinerna skulle marschera rakt mot fienderna och inte avlossa nĂ„gra skott förrĂ€n de sĂ„g dem i vitögat. Detta gjorde att de sĂ€llan missade men att mĂ„nga hann stupa innan karolinerna började avlossa sina handeldvapen. Karl XII hade bestĂ€mt detta för att trĂ€ffsĂ€kerheten pĂ„ dessa Ă€ldre vapen var sĂ„ dĂ„lig.[kĂ€lla behövs]

I den karolinska armén anvÀnde man pikar, som var borttagna vid de flesta andra arméer vid denna tid.

 Detta korta avsnitt behöver utökas.

[redigera] Moralen och religionen

Karolinergrav vid Skalstugan. 63°34â€Č30.2″N, 12°16â€Č33″E

Soldaternas privata liv var strÀngt reglerat och övervakat bÄde i fÀlt och hemma vid soldattorpet. Förutom den trohet de svor den svenska kungen var soldaterna tvungna att lÀra sig och följa kristendomens regler, eftersom Sverige under stormaktstiden var ett land som strÀngt följde den lutherska lÀran. Att man skulle ha respekt för Gud var lika sjÀlvklart som att slÄss mot landets fiender. Efter segern vid Narva trodde mÄnga att Gud sÀnt snöstormen för att hjÀlpa. Det var en utbredd tro att Gud bytt sida vid Poltava.

Om man inte var en tillrÀckligt god kristen skulle man bli mycket hÄrt straffad. Ett brott som stred mot Guds lÀra ansÄgs mycket grovt, att smÀda Guds namn var belagt med dödsstraff.[12] Religionen i armén var Àven mycket viktig för soldaternas moral, inte minst för enhetskÀnslan i en tid dÄ de nationella kÀnslorna inte var lika utvecklade som de kom att bli under 1800-talet. Den karolinska armén bestod av soldater frÄn alla delar av riket, Àven om de svenska och finska soldaterna var i majoritet. I början av 1700-talet var det lika svÄrt för en dalkarl att kÀnna nationell gemenskap med en finlÀndare eller skÄning. HÀr kom dÀremot den kristna, eller lutherska lÀran, att spela störst roll för gemenskapen inom armén, nÀr man slogs mot utlÀndska styrkor. PrÀsterna i armén gick till och med ut i strid vid ett flertal tillfÀllen under Stora nordiska kriget, ofta för att höja soldaternas moral.

 Detta korta avsnitt behöver utökas.

[redigera] Referenser

[redigera] Noter

  1. ^ Artéus, G: "Karolinsk och Europeisk stridstaktik 1700-1712", sidan 29. Exlibria, 1972
  2. ^ Artéus, G: "Karolinsk och Europeisk stridstaktik 1700-1712", sidan 29, 30. Exlibria, 1972
  3. ^ [a b c] Åberg, Alf; Göte Göransson (1976). Karoliner. HöganĂ€s: Bra Böcker, sid. 25. 
  4. ^ Åberg, Alf; Göte Göransson (1976). Karoliner. HöganĂ€s: Bra Böcker, sid. 15-16. 
  5. ^ ArtĂ©us, G: "Karolinsk och Europeisk stridstaktik 1700–1712", sidan 31. Exlibria, 1972
  6. ^ Åberg, Alf; Göte Göransson (1976). Karoliner. HöganĂ€s: Bra Böcker, sid. 26-27. 
  7. ^ Åberg, Alf; Göte Göransson (1976). Karoliner. HöganĂ€s: Bra Böcker, sid. 19. 
  8. ^ [a b] Åberg, Alf; Göte Göransson (1976). Karoliner. HöganĂ€s: Bra Böcker, sid. 20. 
  9. ^ ArtĂ©us, G: "Karolinsk och Europeisk stridstaktik 1700–1712", sidan 30, 31. Exlibria, 1972
  10. ^ Åberg, Alf; Göte Göransson (1976). Karoliner. HöganĂ€s: Bra Böcker, sid. 36. 
  11. ^ [a b] Åberg, Alf; Göte Göransson (1976). Karoliner. HöganĂ€s: Bra Böcker, sid. 34-35. 
  12. ^ Åberg, Alf; Göte Göransson (1976). Karoliner. HöganĂ€s: Bra Böcker, sid. 55. 

[redigera] Litteratur

  • Gunnar ArtĂ©us (1972). Karolinsk och Europeisk stridstaktik 1700-1712. Lidköping: Exlibria. 
  • Alf Åberg & Göte Göransson (1976). Karoliner. HöganĂ€s: Bra böcker. 
  • Margus Laidre (1996). Segern vid Narva, Enel Melberg (övers.). Stockholm: Bokförlaget Natur och Kultur. 
  • P. J. Edler. Ryttarmunderingar under Karl XII:s tid. Stockholm: armemuseum. 
  • Reinhold Stenbock. Östgöta kavalleriregemente 1618-1699.. 
  • Henry Waxberg (1973). HĂ€sten i det karolinska rytteriet. BorĂ„s: Centraltryckeriet AB. 

[redigera] Externa lÀnkar

Den hÀr artikeln Àr hÀmtad frÄn http://sv.wikipedia.org/wiki/Karoliner

Polska, Dolar, Forex


Wikipedia jest zarejestrowanym znakiem towarowym Wikimedia Foundation
Wszystkie materiały pochodzč z Wikipedii, obiête sč licencjč GNU Free Documentation License