Horace Engdahl
FrĂĄn Wikipedia
Horace Oscar Axel Engdahl, född 30 december 1948 i Karlskrona, är en svensk litteraturvetare samt litteratur- och danskritiker. Han är ledamot av Svenska Akademien sedan 1997 och dess ständige sekreterare sedan 1999. Under 1970- och 1980-talen var han medlem i redaktionen för tidskriften Kris.
Engdahl gjorde 1967–1968 värnplikten vid Försvarets Tolkskola i Uppsala, där han utbildades i ryska. Därefter studerade han litteraturvetenskap vid Stockholms universitet. Han doktorerade i ämnet vid samma universitet 1987 på avhandlingen Den romantiska texten. På 1980- och 1990-talen var han verksam som litteratur- och danskritiker. 1989–1998 var han anställd vid Dagens Nyheters kulturredaktion. Han är sedan 2004 adjungerad professor i nordisk litteratur vid Århus universitet. Engdahl sitter i styrelsen för Kungliga Operan.
Som ständig sekreterare i den Svenska Akademien är han allmänt bekant som presentatör av vinnarna av Nobelpriset i litteratur.
Engdahl är sedan 1989 gift med Ebba Witt-Brattström. De har tre söner tillsammans: Caspar, Marcel och Fabius. (Den senare har antagit namnet Witt-Brattström Engdahl.)
InnehĂĄll |
[redigera] Verk
Doktorsavhandlingen Den romantiska texten kom inom litteraturvetenskap att uppfattas som högst kontroversiell, dels på grund av vissa av dess teoretiska ståndpunkter, dels för dess essäistiska stil. Medan tidigare romantikforskning haft en biografisk och idéhistorisk inriktning menar sig Engdahl, inspirerad av bland andra Walter Benjamin och Paul de Man skriva "en fragmentarisk berättelse om texttyper och retoriska figurer".[1] Just textbegreppet är centralt för det perspektiv Engdahl lanserar: "Romantikens gränsöverskridande energi kommer att frigöras först när vi läser den som texter och inte som världsåskådning."[2] Utifrån denna hållning analyserar Engdahl författarskap som föregår/inleder eller ingår i den svenska romantiken: Johan Gabriel Oxenstierna, Kellgren, Thorild, Lidner, Atterbom, Stagnelius, Almqvist och Tegnér. I avhandlingens slutkapitel gör Engdahl en motvillig sammanfattning:
- Tillåter dessa iakttagelser några generaliseringar? Det vore tryggast att hålla tillbaka dem. Ändå är det svårt att bortse från de gemensamma villkor som råder i texternas föreställningsskikt.
- 1) Fri förvandling: scenerna växer ur varandra utan övergångar och motiveringar; fenomenvärldens tid, rum och kausalitet upplöses.
- 2) Svävande relation till den yttre verkligheten: språket frikopplas från omdömenas modala system.
- 3) Omvändbarhet mellan betecknande och betecknat i textens figurer.
- 4) Visionens sviklighet, dess benägenhet att sjunka undan och blotta ett tomrum eller ersättas av andra bilder.
- 5) Konnotationens styrka: alla föreställningar och idéer kan bli blotta färger.
[redigera] Bibliografi
- Hermeneutik (med bland andra Arne Melberg och Anders Olsson) (1977)
- Den romantiska texten (1986)
- Om uppmärksamheten (1988)
- Stilen och lyckan (1992)
- Beröringens ABC (1994)
- Stagnelius Kärleken (1996)
- Johannes Edfelt (inträdestal till Svenska Akademien, 1997)
- Meteorer (1999, utvidgad upplaga 2003)
[redigera] Priser och utmärkelser
[redigera] Weblinks
Wikimedia Commons har media som rör Horace Engdahl
[redigera] Referenser
| Företrädare: Johannes Edfelt |
Svenska Akademien, Stol nr 17 1997– |
Efterträdare: Innehar fortfarande posten |
| Ledamöter av Svenska Akademien | ||
|---|---|---|
| 1. Sten Rudholm • 2. Bo Ralph • 3. Sture Allén • 4. Anders Olsson • 5. Göran Malmqvist • 6. Birgitta Trotzig • 7. Knut Ahnlund • 8. Jesper Svenbro • 9. Torgny Lindgren • 10. Peter Englund • 11. Ulf Linde • 12. Per Wästberg • 13. Gunnel Vallquist • 14. Kristina Lugn • 15. Kerstin Ekman • 16. Kjell Espmark • 17. Horace Engdahl • 18. Katarina Frostenson | ||