Gregorianska kalendern
FrÄn Wikipedia
Gregorianska kalendern Àr den kalender som anvÀnds i de flesta av jordens lÀnder. Den föreslogs av Aloysius Lilius och antogs av pÄven Gregorius XIII 24 februari 1582, som en mindre Àndring av den julianska kalendern. I Sverige infördes gregorianska kalendern Är 1753.
GenomsnittsÄret i den julianska kalendern var 365,25 dygn lÄngt men eftersom genomsnittsÄret Àr 365,2422 dygn kommer kalendern sÄ smÄningom i otakt med Ärstiderna. I den julianska kalendern var Är skottÄr om de hade Ärtal jÀmnt delbara med fyra. I den gregorianska kalendern Àr ej jÀmna Ärhundraden skottÄr sÄvida dessa ej Àr jÀmnt delbara med 400. Detta innebÀr att exempelvis Ären 1800 och 1900 ej var skottÄr, medan 2000 var skottÄr. Den gregorianska kalendern fÄr i genomsnitt 365,2425 dygn pÄ ett Är, vilket idag ger ett fel pÄ bara ett dygn per cirka 3000 Är (med fortsatt inbromsning av jordrotationen kan dock kalendern komma ur fas snabbare Àn sÄ).
InnehÄll |
[redigera] Ă r
à ren i den gregorianska kalendern rÀknas efter Kristi presumtiva födelse, dÀr kalenderns epok, det första Äret, Àr Är 1. Förkortningarna "e.Kr." eller "f.Kr." anvÀnds parallellt med vt eller fvt för att förtydliga att Ärtalet avser efter respektive före epoken; utan förkortning Àr det normalt underförstÄtt att Ären efter epoken avses. Kristi födelse tros ha uppskattats fel med nÄgra Är, dÄ Jesus enligt senare utrÀkningar skall vara född Är 7 till 4 f.Kr., men systemet Àr sÄ inarbetat att det fortfarande anvÀnds. Den felaktiga berÀkningen av Kristi födelse gjordes av abboten Dionysius Exiguus som Är 525 fick uppdraget av pÄven att ytterligare precisera tiden för kristen pÄsk, denna gÄng utan att relatera Ärtalet till en specifik regents trontilltrÀde sÄ som det gjorts sedan urminnes tider. Ett tidigare försök att bestÀmma tid för pÄsk gjordes vid kyrkomötet i Nicaea Är 325, dÄ enligt principen "första söndagen efter första fullmÄnen efter vÄrdagjÀmningen".
Första Ärhundradet efter Kristus omfattar Ären 1 till 100, andra Ärhundradet 101 till 200, tredje Ärhundradet 201 till 300 och sÄ vidare. Första Ärhundradet före Kristus omfattar 1 f.Kr. till 100 f.Kr., andra Ärhundradet före Kristus 101 f.Kr. till 200 f.Kr. och sÄ vidare. Man rÀknar alltsÄ bakÄt i tiden utifrÄn epoken pÄ detta sÀtt. Observera att vi numera, av praktiska skÀl, brukar rÀkna de 100 Är som börjar pÄ samma siffror för ett Ärhundrade, vilket, om man interpolerar bakÄt, skulle medföra att det första Ärhundradet före Kristus, och det första efter Kristus, bara innehÄller 99 Är.
Hur man betecknar hundratalen varierar i olika lÀnder. I Storbritannien rÀknar man antal Ärhundraden. T.ex Àr Är 0-100 "the first century". DÀrför Àr det som vi kallar 1800-talet exempelvis detsamma som "the 19th century" i Storbritannien.
I andra kalendrar rÀknas Ären utifrÄn andra hÀndelser. Den judiska kalendern börjar 7 oktober 3761 f.Kr. (Adams skapelse); den romerska kalendern började 21 april 753 f.Kr. (Roms grundande); den bysantinska kalendern börjar med mars 5508 f.Kr. (VÀrldens skapelse berÀknad enligt Septuaginta) och den muslimska kalendern börjar 16 juli 622 e.Kr. (Muhammeds flykt till Medina).
[redigera] MÄnader
En mÄnad var ursprungligen en lunÀr cykel, det vill sÀga tiden frÄn en viss mÄnfas (till exempel fullmÄne) till nÀsta förekomst av denna fas, vilket Àr en period pÄ drygt 27 dygn. Se vidare mÄnen.
Gregorianska kalendern har 12 mÄnader som fÄtt sina namn frÄn romerska gudar, kejsare och rÀkneord:
- januari (31 dagar)
- februari (29 dagar under skottÄr, annars 28 dagar)
- mars (31 dagar)
- april (30 dagar)
- maj (31 dagar)
- juni (30 dagar)
- juli (31 dagar)
- augusti (31 dagar)
- september (30 dagar)
- oktober (31 dagar)
- november (30 dagar)
- december (31 dagar)
September betyder med ursprung frÄn latin, den sjunde mÄnaden, medan vi anser att det Àr den nionde mÄnaden. PÄ samma förbryllande sÀtt Àr det med oktober, som betyder den Ättonde mÄnaden, november den nionde mÄnaden och till slut december den tionde mÄnaden. Detta förklaras av att man pÄ romartiden ansÄg att Äret började vid vÄrdagjÀmningen i mars, och att Äret avslutades med januari och februari som nr 11 och 12.
13 mÄnader pÄ ett Är förekommer ibland vid företagsredovisning. Om det fiskala Äret upphör i exempelvis december har inte alla pÄ det gÄngna redovisningsÄret löpande skulder som uppstÄtt under slutet av Äret hunnit betalas eller likvid har inkommit för fordringar. Man inför dÄ en fiktiv trettonde mÄnad, som löper parallellt med januari det pÄföljande Äret. De dagliga affÀrstransaktionerna bokförs dÄ pÄ mÄnad 13 eller mÄnad 1 allt efter det Är som transaktionen skall hÀnföras till. Genom detta knep blir Ärsredovisningarna rÀttvisande.
I vissa lÀnder, exempelvis Italien, förekommer det att varje Är en generell gratifikation utdelas pÄ nyÄret till personalen som en trettonde mÄnadslön.
[redigera] Veckor
En vecka Àr en tidsperiod som strÀcker sig över sju dagar som rÀknas oberoende av mÄnadernas och Ärens vÀxlingar. Det som Àr sÀrskilt anmÀrkningsvÀrt med veckan Àr att den saknar anknytning till nÄgon naturlig cykel. Den hebreisk-kristna traditionen förklarar den som ett resultat av hur vÀrlden skapades av Gud. De ortodoxa folken och judarna har dÀrför för de flesta dagar endast ett nummer. I övriga polyteistiska traditioner föll detta i glömska. VÀlorganiserade folk sÄsom babylonierna sökte förklara veckan utifrÄn de sju himlakropparna (mÄnen, Merkurius, Venus, solen, Mars, Jupiter, Saturnus), som de uppfattade som gudar. De nordiska folken namngav dagarna enligt följande:
[redigera] Dagar
Dagarna i varje mÄnad rÀknas med datum.
Med en dag menas antingen
- tiden frÄn solens uppgÄng till nedgÄng
- tiden mellan tvÄ nedgÄngar (ursprunglig tradition)
- tiden mellan tvÄ uppgÄngar
- tiden frÄn midnatt till nÀsta midnatt
Den första betydelsen syftar pÄ dygnets ljusa del, som skiftar med Ärstiderna. De övriga syftar pÄ dygnet, sÄsom ett mÄtt för tiderÀkning. Av dessa Àr den första betydelsen den ursprungliga, bevarad i den hebreisk-kristna traditionen. Den sista Àr den moderna metoden (se nedan). Dygnet indelas i 24 timmar som i sin tur indelas i 60 minuter indelade i 60 sekunder.
I Sverige, Àr numera 24-timmarsrÀkning allmÀnt vedertaget, exempelvis i tidtabeller, men i dagligt tal anvÀnder man Ànnu konventionellt 12-timmarsrÀkning. "Klockan 4" kan dÄ avse antingen mycket tidigt pÄ morgonen eller pÄ eftermiddagen. Ofta framgÄr det av omstÀndigheterna vilket som menas, sÄ i allmÀnhet medför detta inte nÄgra problem. I speciella fall kan det dock misstolkas, och för att undgÄ missförstÄnd Àr det sÀkrast att hÄlla sig till 24-timmarsrÀkning.
I Sverige gör man en distinktion pÄ kl 2400 och kl 0000. Dygnet slutar kl 2400 och nÀsta dygn börjar kl 0000. VÀl att mÀrka Àr att kl 2400 och kl 0000 intrÀffar vid exakt samma ögonblick, inte den ringaste mikrosekund skiljer dessa klockslag Ät.
I engelsktalande lÀnder har man konservativt hÄllit fast vid AM (ante meridiem, före middagstiden) och PM (post meridiem, efter middagstiden), vilket ger en del praktiska problem vid verkstÀllighet av nÄgot skeende just vid 12-slaget, antingen det nu gÀller 12 pÄ dagen eller midnatt. Tvetydigheter har dÄ undvikits genom att man sÀger att verksamhet A upphör kl 11:59 AM (dvs 11:59 enl 24-timmarsklockan) och verksamhet B börjar kl 12:01 PM (dvs 12:01 enl 24-timmarsklockan). Eller ocksÄ bestÀmmes att verksamhet A slutar 11:59 PM (23:59 enl 24-timmarsklockan), medan verksamhet B börjar kl 12:01 AM (00:01 enl 24-timmarsklockan). Noga rÀknat uppstÄr dÄ ett interregnum pÄ en minut, eller en allmÀn tveksamhet om vad som gÀller under hela 2 minuter.
AM/PM-klockan runt 12:00 (middag) och 24:00/00:00 (midnatt) gÄr sÄ hÀr jÀmfört med 24-timmarsklockan:
11:59 AM = 11:59 12:00 PM = 12:00 12:01 PM = 12:01 12:59 PM = 12:59 1:00 PM = 13:00 11:59 PM = 23:59 12:00 AM = 00:00 12:01 AM = 00:01 12:59 AM = 00:59 1:00 AM = 01:00
Detta kan tyckas vara petitesser. "En minut hit eller dit spelar vÀl ingen roll?" Men det kan i praktiken vara kritiskt, exempelvis vid omkoppling i ett telekommunikationsnÀt, dÄ manövern mÄste utföras i exakt samma ögonblick i bÀgge Àndar av förbindelsen, om det ska kunna ske avbrottfritt.
För den enskilde kan det bli problem med instÀllning av elektroniska vÀckarklockor, som mÄnga gÄnger har den Älderdomliga AM/PM-funktionen som bas. Om klockan ska ringa vid exakt midnatt eller exakt middag, Àr det i praktiken lÀtt hÀnt att ringningen kommer 12 timmar fel. Antingen för tidigt eller för sent, beroende pÄ hur man tolkat AM rep PM vid instÀllning av vÀckningstiden. Att klockan ringer för tidigt kan vara förargligt; ringer den för sent kan det vara förödande, om man har nÄgon tid att passa. Ett gott rÄd Àr att aldrig stÀlla vÀckningen pÄ exakt kl 12, utan 1 minut före eller 1 minut efter 12 sÄ att man Àr sÀker pÄ om det Àr AM eller PM som gÀller, nÀr klockan byter halvdygn och förvÀntas ringa.
I engelsktalande lÀnder har man ofta kallat 24-timmarsrÀkning för "miltÀrt klockslag" eftersom militÀren tidigt anammat 24-timmarsrÀkning.
Ett liknande problen föreligger vid omstÀllning mellan vintertid och sommartid. Vid omstÀllning frÄn vindertid till sommartid pÄ vÄren förlorar man en timme. Dygnet Àr bara 23 timmar lÄngt. PÄ hösten, nÀr man ska vrida tiden rÀtt igen kommer samma klockslag tvÄ gÄnger !. Dygnet blir dÄ 25 timmar lÄngt. Vid tidstÀmpling av tidskritiska verksamheter har man dÀr ett klart problem, t ex vid rapporter av nÄgot som hÀnt just omkring vÀxlingstiden. HÀnde det samtidigt som nÄgot annat, eller hÀnde det före eller hÀnde det efter?
VÀxlingen brukar ju ske pÄ natten. Men om man har skiftarbete över den kritiska tiden, för hur mÄnga timmar skall man ha ersÀttning för s k obekvÀm arbetstid? Hur rÀknar man tiden mellan de obligatoriska vilotimmar, som vissa yrkesgrupper mÄste iaktta enligt lag eller avtal?
[redigera] Gregorianska kalenderns införande
Följande Är infördes den gregorianska kalendern i nÄgra olika lÀnder:
- 1582 - Spanien, Italien, Polen, Portugal, Frankrike, Luxemburg och de katolska delarna av NederlÀnderna
- 1583 - Bayern och Tyrolen
- 1583-1585 - De katolska regionerna av Tyskland och Schweiz
- 1584 - Ăsterrike och Tjeckien
- 1587 - Ungern
- 1590 - Transsylvanien
- 1610 - Preussen
- 1700 - Danmark (inklusive Norge och Island) samt de protestantiska regionerna av Tyskland, NederlÀnderna och Schweiz (utom kantonen Sankt Gallen)
- 1724 - Den schweiziska kantonen Sankt Gallen
- 1752 - England med kolonier (inklusive de som senare skulle komma att bilda USA)
- 1753 - Sverige (inklusive Finland) och Japan
- 1911 - Kina
- 1912 - Albanien
- 1915 - Litauen
- 1916 - Bulgarien
- 1918 - Ryssland och Estland
- 1919 - RumÀnien och Serbien
- 1924 - Grekland
- 1926 - Turkiet
- 1928 - Egypten
[redigera] Införandet i Sverige
I november 1699 beslöt den svenska regeringen att gregorianska kalendern skulle införas i Sverige. Men det skulle inte ske direkt, utan man skulle utesluta skottdagen under 11 skottÄr (1700-1740) för att fÄ en anpassning i lagom takt.
à r 1700 slopade man alltsÄ skottdagen, men i fortsÀttningen gjorde krig och elÀnde att man glömde bort planerna. Sverige hade nu fÄtt en egen kalender, som inte fanns i nÄgot annat land, tio dagar efter den gregorianska och en dag före den julianska. Till slut fann man det opraktiskt, sÄ 1711 beslöt Karl XII att man skulle ÄtergÄ till den gamla kalendern. Det gjordes pÄ sÄ sÀtt att man satte in en extra skottdag, fredagen den 30 februari, 1712, den sÄ kallade tillökningsdagen.
1753 togs det stora steget till den nya kalendern. Det gick till sĂ„, att man tog bort de 11 sista dagarna i februari. 17 februari följdes dĂ€rför av 1 mars. Sverige ville undvika hĂ€nvisningar till pĂ„var, sĂ„ den gregorianska kalendern kallades för nya stilen. Tiden före 1 mars 1753 kallades för gamla stilen. Genomförandet var dock inte populĂ€rt hos alla â mĂ„nga ansĂ„g att man tog bort 11 dagar frĂ„n deras liv.
Dessa förÀndringar i tidrÀkningen har en liten effekt Àn idag, nÀmligen i slÀktforskningssammanhang. MÀnniskor som föddes pÄ ena och dog pÄ andra sidan om 1753 Ärs skifte blev alltsÄ elva dagar yngre, Àn vad man kunde ha förvÀntat sig. Om kyrkböckernas datum för födelse, giftermÄl, begravning eller dylikt intrÀffade före skiftet Àr det alltsÄ elva dagar mindre Àn sÄ mÄnga dagar sedan man kunde ha förvÀntat sig, att det skulle vara.