Från Wikipedia

Europeiska unionens historia
Kol- och stålgemenskapen Romfördraget Europeiska unionen Maastrichtfördraget Lissabonfördraget

Europeiska gemenskapen, EG, är en internationell organisation som utgör den första av Europeiska unionens tre pelare, den som berör ekonomi-, social- och miljöpolitik.

Organisationen hette Europeiska ekonomiska gemenskapen (EEG, även EEC, men inte EG) när det bildades 25 mars 1957 genom undertecknandet av romfördraget. Länderna som ingick avtalet var Västtyskland, Frankrike, Italien, Belgien, Nederländerna och Luxemburg. Den var den mest betydelsefulla delen av Europeiska gemenskaperna (EG), som även omfattade Europeiska kol- och stålunionen och Europeiska atomenergigemenskapen (Euratom). EEG var en ekonomisk union med gemensam yttre tullmur. Innanför denna skulle människor, varor, tjänster och kapital så småningom få röra sig fritt över gränserna. EEG blev ett verktyg för att utveckla medlemsländernas konkurrenskraft gentemot de båda andra ekonomiska stormakterna i den kapitalistiska världen, USA och Japan.

EEG fick namnet Europeiska gemenskapen genom Maastrichtfördraget, som trädde i kraft 1993, i samband med att Europeiska gemenskaperna blev Europeiska unionen.