Dzisiaj jest wtorek, 02 grudnia 2008 r. 337 dzien roku
Languages:ar | id | bg | ca | ceb | cs | da | de | et | en | es | eo | fr | he | hr | it | ko | lt | hu | nl | ja | no | pl | pt | ru | ro | sk | sl | sr | fi | sv | te | tr | uk | zh






REKLAMA
mp3

Erik Axel Karlfeldt

FrÄn Wikipedia

Hoppa till: navigering, sök
Nobelpristagare Erik Axel Karlfeldt

Erik Axel Karlfeldt i ZorngĂ„rdens matsal‎. MĂ„lning av Anders Zorn 1906.
Född 20 juli 1864
Karlbo, FolkÀrna församling, Kopparbergs lÀn
Död 8 april 1931 (66 Är)
Stockholm, Stockholms lÀn
Nationalitet Sverige Svensk
Verksam 1891–1940

Erik Axel Karlfeldt, född Eriksson 20 juli 1864 i Karlbo i Kopparbergs lÀn, död 8 april 1931 i Stockholm, var en svensk poet och författare. Han var ledamot av Svenska Akademien frÄn 1904 och dess stÀndige sekreterare frÄn 1913. Postumt erhöll han nobelpriset i litteratur 1931. Han Àr begravd i FolkÀrna.

InnehÄll

[redigera] UppvÀxt

TolvmansgÄrden

Karlfeldt föddes i TolvmansgĂ„rden i Karlbo by i FolkĂ€rna socken i sydöstra Dalarna. Hans far var bonden Erik Eriksson frĂ„n Jularbo och hans mor var Anna Jansdotter frĂ„n HyttbĂ€cken norr om Karlbo; efternamnet Karlfeldt togs senare. Församlingens prost Åkerblom ansĂ„g att den studiebegĂ„vade Erik Axel skulle lĂ€sa vidare och 1878 började han pĂ„ VĂ€sterĂ„s högre allmĂ€nna lĂ€roverk. I skolan hörde han till de bĂ€sta bland klassens femton pojkar och han var medlem i skolans litterĂ€ra förening. Han bodde inackorderad i det som dĂ„ ansĂ„gs vara stadens utkant, Kyrkbacken. Loven tillbringade han hemma i Karlbo. Sommaren 1882 fotvandrade han genom Dalarna. PĂ„ hösten 1884 trĂ€ffade han en ung flicka, Anna Bolling, dotter till gymnastiklĂ€raren, och förĂ€lskade sig i henne. Efter sin examen trĂ€ffades de inte mer men hon verkar ha tjĂ€nat som inspiration till mĂ„nga av hans romantiska dikter.[1]

Fadern Erik Eriksson hade tvingats skuldsÀtta sig för att kunna driva gÄrden. Han började att förfalska slÀktingars namnteckningar pÄ skuldbrev och vÀxlar, i förhoppningen att han skulle kunna lösa lÄnen innan detta upptÀcktes. Till slut upptÀcktes det hela, i maj 1885 blev han hÀktad och i juni dömdes han av rÄdhusrÀtten i Sala till tvÄ Ärs straffarbete i lÀnsfÀngelset för urkundsförfalskning. Samtidigt med detta tog Erik Axel examen med goda betyg. Skammen över faderns brott och att hans barndomshem sÄldes pÄ auktion mÄste djupt ha pÄverkat den unge Erik Axel.[2]

[redigera] Djursholm

PÄ höstterminen 1885 började Karlfeldt studera vid Uppsala universitet med estetik som huvudÀmne. Bristen pÄ pengar gjorde att han fick nöja sig med det allra enklaste rum pÄ Götgatan 7. Sommaren 1886 började han som informator i BrÀcke i JÀmtland och dÀr han blev han kvar till vÄren 1887 nÀr han fortsatte som informator tvÄ mil bort, hos stinsen i GÀllö. PÄ hösten 1887 ÄtervÀnde han till Uppsala. I början av 1888 upphörde studierna eftersom han nu helt saknade pengar och var sÄ desperat att han till och med skrev till sin farbror, en av de vars namnteckning fadern förfalskat. Hans bön om pengar var resultatlös och hela vÄren 1888 stannade han utan arbete hemma hos förÀldrarna i Krylbo. Under sommaren arbetade han som informator hos Krylbos provinsiallÀkare.

Karlfeldts elÀndiga situation vÀndes till det bÀttre nÀr han pÄ hösten 1888 skrev ett brev till Aftonbladets huvudredaktör Ernst Beckman och bad om anstÀllning som journalist. Beckman var son till biskopen i Skara A.F. Beckman, riksdagsman och huvudredaktör för Aftonbladet. Beckman hade som ung skrivit poesi och gett ut en diktsamling och nÀr han fÄtt se nÄgra dikter av den unge studenten beslutade han att anstÀlla honom pÄ försök pÄ tidningen. I samband med anstÀllningen bytte den unge studenten efternamn till Karlfeldt. Beckman beslöt sig för att hjÀlpa den unge Karlfeldt ekonomiskt för att denne skulle kunna slutföra studierna. FrÄn bekantskapskretsen samlade han ihop nÄgra hundra kronor och i februari fick Karlfeldt pengarna för att kunna ÄtervÀnda till studierna i Uppsala. Karlfeldt blev dock en regelbunden gÀst hemma hos Beckman. Beckmans hustru Louise Woods var amerikanska och i hemmet bodde Àven Louises mor Sarah Woods Baker. Med dem fick Karlfeldt konversera pÄ engelska. Woods Baker var visserligen född i New England men i Sverige gav hon ut nÄgra böcker pÄ svenska och det Àr rimligt att anta att Karlfeldt fick korrekturlÀsa hennes manus. Bland Beckmans umgÀngskrets fanns bland annat Carl Snoilsky och Viktor Rydberg.[3]

NĂ„gra av Karlfeldts dikter hade tidigare publicerats under signatur men i början av 1890 skrev han till litteraturkritikern Frans von Scheele, redaktör för Svensk tidskrift. Över de dikter som Karlfeldt hade skickat med hade Scheele gett ett vĂ€lvilligt betyg och efter att Karlfeldt tagit kontakt pĂ„ nytt 1891 publicerades fyra av hans dikter i tidningen, för första gĂ„ngen under Karlfeldts eget namn.[4]

I maj 1892 tog Karlfeldt kandidatexamen och i hans betyg ingÄr latin, germanska sprÄk, nordiska sprÄk, mineralogi och geologi, teoretisk filosofi samt estetik med litteratur- och konsthistoria. Beckman hade tvingats sluta pÄ Aftonbladet men blev istÀllet VD i Djursholmsbolaget. Bolaget hade grundats av Henrik Palme med syfte att bygga en trÀdgÄrdsstad i Djursholm utanför Stockholm och den förste att bygga hus i Djursholm var Beckman. PÄ nÄgra fÄ Är i början av 1890-talet vÀxte det upp en liten stad runt Djursholms slott, med gator namngivna i den dÄ populÀra fornnordiska andan. Beckman satt i skolstyrelsen för Djursholms Enskilda LÀroverk. PÄ vÄren 1893 var en lÀrarinna tvungen att ta tjÀnstledigt och för styrelsen kunde Beckman rekommendera en vikarie, Karlfeldt. Samma höst tilltrÀdde Karlfeldt tjÀnsten som lÀrare i svenska, engelska och tyska, mot en lön pÄ 1 200 kronor om Äret.

Djursholms slott. Karlfeldt bodde i en vindskupa pÄ tredje vÄningen hösten 1893 till vÄren 1895.

Djursholms samskola höll till i Djursholms slott och dÀr fick Karlfeldt en liten bostad pÄ tredje vÄningen. Elevantalet var begrÀnsat och han var klassförestÄndare för klass IV, som endast hade tvÄ elever. Tidigare elever har vittnat om att Karlfeldt var en mycket duktig lÀrare i svenska men han fick ocksÄ lÀra ut Àmnen dÀr han hade inga eller begrÀnsade kunskaper, geografi och historia. MÄnga av dikterna i hans debutsamling tillkom i hans vindskupa eller vid promenader i slottsallén, Àven om det inte finns nÄgra direkta anspelningar pÄ Djursholm i dikterna.

Karlfeldt verkar ha stÄtt pÄ kamratlig fot med sina elever. Skolan var en samskola med bÄde manliga och kvinnliga elever och Karlfeldts trevliga uppförande mot skolans kvinnliga elever verkar ha gett upphov till skvaller. NÄgon substans eller konkretion har inte kunnat pÄvisas bakom detta skvaller mer Àn att Karlfeldt tog emot besökare pÄ sitt vindsrum. Beteendet verkar ha upprört en av lÀrarna som klagade inför skolans styrelse. Eftersom en samskola vid denna tid var en kontroversiell inrÀttning ville inte styrelsen att skolan skulle omges av skvaller och gav Beckman i uppgift att be Karlfeldt att lÀmna skolan.

Av skolans rektor och skolans inspektor Viktor Rydberg fick Karlfeldt ett mycket vackert betyg av vilket framgÄr att Karlfeldt "Ädagalagt synnerligt nit och med beröm godkÀnd undervisningsskicklighet samt fört ett hedrande lefverne." Trots att Beckman gjorde det yttersta för att hjÀlpa Karlfeldt i denna situation innebar avskedet för Karlfeldts del ett slut pÄ sex Ärs samvaro med Beckman och hans familj. Kontakten mellan dem blev i fortsÀttningen begrÀnsad. Hösten 1898 skickade Karlfeldt sin Fridolins visor till Beckman och denne svarade med att vÀlkomna Karlfeldt pÄ besök till Djursholm. Detta skedde dock aldrig och Beckman flyttade till Kalifornien 1916. Efter sin död jordfÀstes han pÄ kyrkogÄrden i Djursholm och Karlfeldt höll vid det tillfÀllet tal, dÀr han tackade den avlidne för dennes hjÀlp.[5]

[redigera] Debuten

Sommarkarlen
Ur Vildmarks- och kÀrleksvisor

Jag Àr en fyr av bondestÄnd,
en spelman pÄ vÀg och vid dike.
Jag Àr en diktens vagabond,
försvarslös i andens rike

Jag var skolast, men mitt mod blev knÀckt
under bördan av formler och glosor.
Nu vill jag byta pedantens drÀkt
mot lantliga blaggarnshosor.

Under sommaren 1895 fÀrdigstÀllde Karlfeldt sin debutbok, Vildmarks- och kÀrleksvisor, som publicerades strax före jul samma Är av Seligmanns förlag. I VÄrt Land ansÄg litteraturkritikern Carl David af Wirsén att debuten var lovande men hade kritik mot det tekniska hantverket.[6] FörsÀljningsmÀssigt blev boken ett fiasko med endast ett par hundra sÄlda exemplar.

I debutboken anvÀnder Karlfeldt inga komplicerade versmÄtt men dÀremot ofta omvÀnd ordföljd för att fÄ rimmen att stÀmma, till exempel "om mig ska du drömma" istÀllet för "drömma om mig". Den omvÀnda ordföljden skulle Karlfeldt senare undvika. IstÀllet för traditionella versmÄtt som hexameter, alexandrin eller tidens populÀra versmÄtt som sonett, canzon eller terzin anvÀnder Karlfeldt genomgÄende folkvise- eller balladstrofer. Detta innebar att dikterna Àr indelade i strofer med samma antal rader och med samma meter. DÀremot kan strofernas lÀngd, rytmens karaktÀr och rimmens antal varieras.

[redigera] Molkom

I mars 1895 skrev Karlfeldt till förestÄndaren för folkhögskolan i Molkom och anmÀlde intresse för ett vikariat. Han fick tjÀnsten och nÀr terminen började i slutet av oktober började Karlfeldt pÄ nytt som lÀrare. I tjÀnsten ingick svenska, historia och vÀlskrivning men ocksÄ ett Àmne som Karlfeldt förmodligen inte hade nÄgra nÀrmare kunskaper i, nationalekonomi. I ett brev till sin bror nÄgra veckor efter terminsstart skrev han:

"Min verksamhet Àr jag mycket nöjd med. RÀtt arbetssamt Àr det nog, men hvad gör det, dÄ jag har hÀlsa och krafter? Jag har 35 stora bondynglingar att gno med; orÀtt vore att sÀga, det alla av dem Àro kvickhuvud, men hyggliga, hövliga och lÀraktiga Àro de utan undantag, och vi komma förtrÀffligt överens."

Folkhögskolan i Molkom leddes av rektor Mauritz Tisell som Karlfeldt i samma brev beskriver som en hedersman, men med ett hĂ€ftigt och retligt lynne. Rektor Tisell var gift med den dĂ„ 39-Ă„riga Mina Tisell, syster till juristen och senare statsministern Hjalmar Hammarskjöld. Äktenskapet var olyckligt och barnlöst och hon vantrivdes i lilla Molkom, uppvuxen som hon var i storstad och van vid högrestĂ„ndsvanor och en intellektuell miljö. I Molkom fick hon sköta hushĂ„llsbestyren trots att hon har beskrivits som opraktisk. Hon var bekant med Selma Lagerlöf och lĂ€ste Heidenstam. Hon och den nye svensklĂ€raren Karlfeldt blev goda vĂ€nner, nĂ„got som har lett till en situation dĂ€r Karlfeldt i april 1896 ansĂ„g sig ha anledning att avsluta tjĂ€nsten. Vid avfĂ€rden frĂ„n Molkom kom fru Tisell till jĂ€rnvĂ€gsstationen och embarkerade tĂ„get; hon inhĂ€mtades i Deje av sin make och Ă„terfördes till Molkom. Vad som har skett Ă€r det ingen som vet exakt, ingen av de tre inblandande har skrivit nĂ„gra brev om saken eller gjort nĂ„gra kommentarer. DĂ€remot Ă€r det klart att rektorsparet separerade i maj 1896 och att Mina Tisell dĂ„ flyttade till sin mor i Stockholm; den formella skilsmĂ€ssan blev klar i augusti 1898.[7] Drygt tio Ă„r efterĂ„t var hon bosatt pĂ„ KarlavĂ€gen i Stockholm i samma hus som Karlfeldt; att de tvĂ„ har mötts verkar oundvikligt.[8] Dikten Irina i Karlfeldts andra diktsamling anses handla om Mina Tisell.[9]

Karlfeldt ÄtervÀnde till Uppsala för att skriva en licentiatavhandling och försörjde sig genom stipendier samtidigt som han ocksÄ höll pÄ med sin nÀsta diktsamling. I Uppsala lÀrde han kÀnna diktaren Gustaf Fröding som hade flyttat dit tillsammans med sin syster Cecilia. Fröding lÀste dennes dikter innan de publicerades och gav Karlfeldt goda rÄd. PÄ vÄren 1898 lade Karlfeldt fram sin licentiatavhandling om den engelske dramatikern Henry Fielding, sÀrskilt dennes roman Joseph Andrews.[10]

År 1898 publicerades Karlfeldts andra diktsamling Fridolins visor och andra dikter pĂ„ Wahlström & Widstrands förlag. I den har Karlfeldt skapat Fridolin, sitt poetiska alter ego, en bondson som har studerat men blivit bonde och som skriver dikter pĂ„ lediga stunder, en blandning av odalbonde och kulturmĂ€nniska. Fridolin har ocksĂ„ gett namnet till Karlfeldts tredje diktsamling Fridolins lustgĂ„rd och DalmĂ„lningar pĂ„ rim men det mest anmĂ€rkningsvĂ€rda med denna karaktĂ€r Ă€r att han förutom ett fĂ„tal dikter inte förekommer i böckerna. Dikterna har en litterĂ€r prĂ€gel med ett sprĂ„k inspirerat av Karl XII:s bibel och Bondepraktikan. Bland poeter som Karlfeldt lĂ€t sig inspireras av finns 1600-talsskalder som Wivallius, Stiernhielm och Lasse Lucidor och i dikterna finns ocksĂ„ en rytm som hĂ€mtats frĂ„n Bellmans visor.[11] I sin debutbok hade Karlfeldt förlagt nĂ„gra av dikterna till Dalarna och till Dalarna skulle Karlfeldt Ă„tervĂ€nda i sina dikter. Dalarna hyllas inte bara för sin skönhet, det Ă€r ocksĂ„ ett ideal, oberört av den moderna tiden, med dalkullor, fĂ€bodar och fria bönder. Dalaromantiken lĂ„g i tiden, 1901 hade Selma Lagerlöf publicerat första delen av Jerusalem och mĂ„lare som Anders Zorn och Carl Larsson hade gjort landskapet kĂ€nt. För Karlfeldt var Dalarna hans Arkadien och dess herdar Ă€r Dalarnas oberoende odalbönder.[12]

[redigera] Stockholm

Efter sin examen stannade Karlfeldt kvar i Uppsala, han hade fÄtt stipendier som gjorde det möjligt för honom att skriva pÄ en doktorsavhandling. I slutet av 1898 flyttade han dock till Stockholm dÀr han till en början fick arbete som timlÀrare i engelska vid Stockholms Borgareskola. PÄ fritiden satt han pÄ Kungliga biblioteket och skrev pÄ avhandlingen; detta arbete har han slutat med nÄgon gÄng under 1900 och pÄ hösten samma Är fick han anstÀllning pÄ samma bibliotek, dÀr Snoilsky var högste chef, som extraordinarie amanuens. Det verkar ocksÄ som han detta Är pÄ nytt upplevt en kÀrleksaffÀr som slutat olyckligt; nÄgra detaljer eller ens motpartens namn Àr inte kÀnda.[13] Om sitt liv hösten 1900 har Karlfeldt sjÀlv berÀttat i ett brev till vÀnnen och litteraturkritikern Fredrik Vetterlund:

"BibliotekstjĂ€nsten behagar mig synnerligen. Skada blott, att den, Ă„tminstone Ă€nnu, ingenting renderar. FĂ„r jag ej sitta som en fri man pĂ„ eget lantgods, sĂ„ vet jag ej, var jag bĂ€ttre skulle trivas Ă€n i detta bokpalats, i vars salar gammal visdom och ny bo fredligt sida vid sida. DĂ€r tillbringar jag dagens bĂ€sta stunder. Dessemellan sitter jag i mitt ödsliga rum vid brynet av LagĂ„rdsgĂ€rde - allra ytterst ut, dit sĂ€llan nĂ„gon hittar – och vĂ€ntar pĂ„ att det dystra höstrusket skall ta slut, att snön skall komma, sĂ„ att jag kan hasa ut pĂ„ mina skidor mot dess skogsbryn, som jag Ă€nnu ser sĂ„ smutsigt grĂ„ genom mitt fönster."[14]

TjĂ€nstgöringen pĂ„ biblioteket var endast tvĂ„ och en halv timme per dag för en liten lön sĂ„ Karlfeldt fortsatte tjĂ€nsten pĂ„ borgareskolan, skrev dikter i tidningarna och översatte utlĂ€ndska romaner. I början bodde han pĂ„ Kungstensgatan, nĂ„gra mĂ„nader senare pĂ„ Engelbrektsgatan 4 och hösten 1902 pĂ„ BanĂ©rgatan 17 pĂ„ Östermalm. FrĂ„n 1899 tilldelades han ett Ă„rligt stipendium frĂ„n Svenska Akademien pĂ„ 1 000 kronor och tack vare ett resestipendium kunde han hösten 1901 resa till Italien. I december 1901 publicerades hans tredje diktsamling, Fridolins lustgĂ„rd och DalmĂ„lningar pĂ„ rim. 1903 blev han ordinarie bibliotekarie pĂ„ Lantbruksakademien. 1904 blev han invald i Svenska Akademien, den förste av nittiotalisterna som blev invald. Förmodligen var det de konservativa dragen i hans nationalromantiska diktning som fĂ€llde utslaget.[15]

Före sin avresa till Italien var Karlfeldt inneboende hos Mathilda von DĂŒben pĂ„ Engelbrektsgatan 4. Efter hemkomsten pĂ„ vĂ„ren 1902 inledde han ett sexuellt förhĂ„llande med familjen DĂŒbens hembitrĂ€de Gerda Holmberg. I augusti 1903 födde Gerda sonen Folke. FrĂ„n Karlfeldt kom en bukett rosor men Karlfeldt verkar inte ha varit intresserad av att erkĂ€nna förhĂ„llandet genom att gifta sig, dĂ€remot tog han det ekonomiska ansvaret. DĂ„ hade han nĂ€mligen trĂ€ffat Aagot Lidforss, född 1876, maka till advokaten Erik Lidforss. Under 1903 verkar de ha inlett ett förhĂ„llande. Hon kĂ€nde till att Karlfeldt gjort Gerda Holmberg med barn och hjĂ€lpte till att hitta en fosterfamilj i Stockholm till Folke. Sommaren 1905 reste Aagot Lidforss till Schweiz för att föda sitt och Karlfeldts barn men förlossningen blev komplicerad och barnet dog vid födseln. Genom olika omstĂ€ndigheter fick Erik Lidforss reda pĂ„ sanningen och Aagot valde att avsluta förhĂ„llandet med Karlfeldt.[16]

Bevarade brev visar att Karlfeldt Àlskade sin son. PÄ grund av sonen var Karlfeldt ocksÄ tvungen att hÄlla kontakten med Gerda. I de första breven hÄller Karlfeldt distansen, först 1906 börjar han anvÀnda du i breven. Möjligtvis hade Karlfeldt inlett ett förhÄllande med sjukgymnasten Gerda Wessel, född 1883. Det Àr svÄrt att veta hur allvarligt det förhÄllandet var. 1911 gifte sig Gerda Wessel med konstnÀren Arvid Fougstedt.[17]

[redigera] Etablerad poet

I och med intrĂ€det i akademien var Karlfeldt etablerad och hans egen ekonomi förbĂ€ttrades stadigt. I slutet av 1904 skaffade sig Karlfeldt en egen lĂ€genhet pĂ„ KarlavĂ€gen 41 dĂ€r han bodde fram till 1909. Sitt ansvar för Gerda Holmberg tog han genom att anstĂ€lla henne som sin hushĂ„llerska en tid innan hon flyttade till sin syster. Uppenbarligen har Ă€ndĂ„ det sexuella förhĂ„llandet med Gerda fortsatt eftersom hon i april 1907 födde ytterligare en pojke, Sune. Karlfeldt ordnade en ettrumslĂ€genhet pĂ„ Åsögatan Ă„t henne dĂ€r hon bodde med Sune.[18]

Karlfeldt hade dÄ börjat uppvakta konstnÀrinnan Lena Börjeson, dotter till skulptören John Börjeson. De tvÄ hade mötts 1898 pÄ en middag hos paret Lidforss och trÀffades de följande Ären med lÄnga mellanrum. Han uppvaktade henne men hon var dÄ inte beredd att gifta sig eftersom hon ville ta hand om sin blinde far. Efter faderns bortgÄng 1910 Äterupptogs förhÄllandet tills hon fick veta att Karlfeldt hade tvÄ barn med sin tidigare hushÄllerska. Börjeson ville dÄ gifta sig med honom men Karlfeldt förklarade att det inte var möjligt. De tvÄ kom att mötas sporadiskt i fortsÀttningen. I ett brev skrivet 1977 förklarade Börjeson. "Han var min första och min stora kÀrlek, en sÄdan kÀrlek kan aldrig dö, likavÀl som den Àr liktydig med att kunna allting förlÄta."[19]

I början av 1913 blev Karlfeldt Svenska Akademiens stÀndige sekreterare nÀr han eftertrÀdde Carl David af Wirsén. I mars drabbades han av en förkylning som snart övergick i en svÄr lunginflammation. Han ÄterhÀmtade sig sÄ smÄningom och Karlfeldt och Gerda Holmberg reste tillsammans till ett pensionat i Dala-Floda, den första gÄng de öppet visade sig tillsammans. NÀr han ÄterhÀmtade sig efter sjukdomen bestÀmde han sig för att det var dags att gifta sig med Gerda. Av nÄgon orsak dröjde han med detta. I mars 1915 födde Gerda en dotter, Anna Blanzeflor. Den 19 juni 1916 vigdes Erik Axel Karlfeldt och Gerda Holmberg hemma hos Oskar Hansson, prÀst i Katarina församling. För att inte lysningen skulle vÀcka uppmÀrksamhet hade Karlfeldt tillfÀlligt lÄtit skriva sig pÄ Södermalm.[20]

PĂ„ hösten 1916 flyttade hela familjen till en villa pĂ„ Lidingö, Sune fick börja pĂ„ Whitlockska samskolan och Folke pĂ„ lĂ€roverket pĂ„ Östermalm. 1917 föddes Ă€nnu en dotter, Ulla. I oktober 1918 flyttade familjen till en femrumslĂ€genhet vid Mosebacke torg 14. PĂ„ hösten publicerades hans diktsamling Flora och Bellona. Ett Ă„r senare ville hans kollegor i Svenska akademien tilldela honom Ă„rets nobelpris i litteratur men Karlfeldt tackade nej till detta. Somrarna tillbringades i Dalarna och 1921 köpte han en stuga med en bit mark och ladugĂ„rd i Sjugareby utanför Leksand. SĂ„nggĂ„rden stod klar för inflyttning i maj 1922. Även om de hade kvar en Ă„ttarumslĂ€genhet pĂ„ Östermalmsgatan i Stockholm tillbringades alla lov i Dalarna. Karlfeldts inkomster var vid denna tid mycket goda. Hans frĂ€msta inkomst var lönen frĂ„n Svenska Akademien pĂ„ 12 000 kronor om Ă„ret. Anders Zorn hade instiftat Bellmanpriset under förutsĂ€ttning att prissumman pĂ„ 10 000 kronor om Ă„ret skulle gĂ„ till Karlfeldt pĂ„ livstid. Till detta kom ocksĂ„ arvoden och honorar. Den sammanlagda inkomsten 1923 var 35 000 kronor, 1926 32 000 kronor och 1928 40 000 kronor.[21]

Andra hÀlften av 1920-talet innebar Ärliga utrikesresor tillsammans med hustrun, till Köpenhamn, Paris och Italien. Under sommaren 1927 publicerades diktsamlingen Hösthorn som lovordades av kritikerna. Den första upplagan pÄ 5 000 exemplar sÄlde slut pÄ en vecka.[22]

Under vĂ„rvintern 1931 drabbades Karlfeldt av bronkit. Han frisknade till men vid pĂ„sken blev han sjuk igen. PĂ„ annandagen verkade han vara pĂ„ bĂ€ttringsvĂ€gen men pĂ„ natten den 8 april drabbades han av kĂ€rlkramp och avled. Begravningsceremonin Ă€gde rum i Storkyrkan den 12 april. Innan ceremonin fördes kistan i en procession frĂ„n ÖstermalmsvĂ€gen till kyrkan. Officianter vid begravningen var Ă€rkebiskop Nathan Söderblom och prosten Oskar Hansson. Följande dag gravsattes kistan pĂ„ FolkĂ€rna kyrkogĂ„rd utanför Krylbo.[23]

Efter Karlfeldts död sĂ„lde hans hustru förlagsrĂ€tten till bokförlaget Wahlström & Widstrand för 75 000 kronor. I oktober tilldelades Karlfeldt postumt nobelpriset i litteratur, vars prissumma uppgick till 173 206 kronor.

Gerda Holmberg avled 1981. Hon begravdes bredvid Karlfeldt pÄ FolkÀrna kyrkogÄrd.

[redigera] Bibliografi

  • Vildmarks- och kĂ€rleksvisor (1895)
  • Fridolins visor och andra dikter (1898)
  • Fridolins lustgĂ„rd och DalmĂ„lningar pĂ„ rim (1901)
  • Flora och Pomona (1906)
  • Flora och Bellona (1918)
  • Hösthorn (1927)

[redigera] Referenser

[redigera] Fotnoter

  1. ^ Bergsten (2005), s. 41–64
  2. ^ Bergsten (2005), s. 58–67
  3. ^ Hildeman (1977), s. 12–15, 33–34
  4. ^ Hildeman (1977), s. 23
  5. ^ Hildeman (1977), s. 38–48
  6. ^ Bergsten (2005), s. 74–84
  7. ^ Hildeman (1977), s. 106–119
  8. ^ Hildeman (1977), s. 187
  9. ^ Bergsten (2005), s. 92; Hildeman (1977), s. 120
  10. ^ Bergsten (2005), s. 90–96
  11. ^ Nils P. Sundgren (1962). Svalans svenska klassiker. Erik Axel Karlfeldt. Stockholm: Bonniers, sid. 6. ISSN 99-0134162-0. 
  12. ^ Bergsten (2005), s. 98–108
  13. ^ Hildeman (1977), s. 181
  14. ^ Brev till Fredrik Vetterlund den 6 november 1900, nÀr Karlfeldt bodde pÄ Banérgatan 17. Citerat ur Bergsten (2005), s. 148
  15. ^ Bergsten (2005), s. 145–150
  16. ^ Sydow (1999), s. 31–36
  17. ^ Sydow (1999), s. 39–40
  18. ^ Bergsten (2005), s. 194–199
  19. ^ Sydow (1999), s. 87–90
  20. ^ Sydow (1999), s. 93–123
  21. ^ Bergsten (2005), s. 223–244
  22. ^ Sydow (1999), s. 219
  23. ^ Sydow (1999), s. 246–253

[redigera] Tryckta kÀllor

  • Staffan Bergsten (2005). Karlfeldt - Dikt och liv. Stockholm: Wahlström & Widstrand. ISBN 91-46-20167-X. 
  • Kar-Ivar Hildeman (1977). En löskekarl. Stockholm: Wahlström & Widstrand. ISBN 91-46-12905-7. 
  • Carin von Sydow (1999). Jag ville ha sagt dig det ömmaste ord. KĂ€rleken mellan Gerda och Erik Axel Karlfeldt. Stockholm: Wahlström & Widstrand. ISBN 91-46-17630-6. 

[redigera] Se Àven

[redigera] Externa lÀnkar


FöretrÀdare:
Claes Theodor Odhner		 Svenska Akademien,
Stol nr 11
1904–1931		 EftertrĂ€dare:
Torsten Fogelqvist


Den hÀr artikeln Àr hÀmtad frÄn http://sv.wikipedia.org/wiki/Erik_Axel_Karlfeldt

Polska, Dolar, Forex


Wikipedia jest zarejestrowanym znakiem towarowym Wikimedia Foundation
Wszystkie materiały pochodzč z Wikipedii, obiête sč licencjč GNU Free Documentation License