Elfriede Jelinek

Från Wikipedia

Elfriede Jelinek


Född	26 oktober 1946 (62 år) Mürzzuschlag, Steiermark, Österrike
Yrke	Författare
Nationalitet	Österrikare

Elfriede Jelinek, född 20 oktober 1946 i Mürzzuschlag, Steiermark, är en österrikisk författare. Hon mottog Nobelpriset i litteratur 2004 med motiveringen: "för hennes musikaliska flöde av röster och motröster i romaner och dramer som med enastående språklig lidelse blottar de sociala klichéernas absurditet och tvingande makt".

Jelinek studerade konsthistoria, teatervetenskap och musik i Wien. Hon har givit ut dikter, romaner, dramer och hörspel samt skrivit scenariot till filmatiseringen av romanen Malina, 1991 av Ingeborg Bachmann.

Jelineks språkbehandling bär, som även nobelprismotiveringen anger, tydliga spår av författarens musikaliska bakgrund (hon är utbildad organist). Språket hos Jelinek uppvisar säregna rytmiska strukturer. Hennes behandling av det tyska språkets klang och ordens fonetiska kvalitet är ett annat av grundelementen i skrivandet; hon arbetar flitigt med olika sorters assonanser, inte bara inom lyriken och dramatiken, utan även i den berättande prosan. Detta gör, enligt författaren själv, att hon "hör till de författare som egentligen inte kan översättas" (intervju i Dagens Nyheter 8 oktober 2004).

Trots detta noggrant avvägda arbete med ett musikaliskt språk är Jelineks verk långt ifrån något rent estetiskt experiment. Samhällskritiken är bitande. Jelinek gisslar det moderna livet, i synnerhet kommersialismen och dess avarter. Hennes verk har vidare ett feministiskt budskap, där olika former av manligt våld mot kvinnor bildar ett ledmotiv i skildringen av ett sexistiskt samhälle. Här används också en del obscena och vulgära element som stilmedel för att demaskera samhället.

Ett annat återkommande tema för Jelinek är Österrikes oförmåga att göra upp med sitt nazistiska förflutna. Hon är aktiv som vänsterdebattör och var medlem av Österrikes kommunistiska parti 1974-1991. Det högerpopulistiska partiet FPÖ tog i en valkampanj i Wien 1995 upp Jelineks namn som ett exempel på motsatsen till vad de ansåg vara "konst och kultur". När FPÖ senare togs in i den österrikiska regeringen markerade Jelinek sitt avståndstagande genom att förbjuda de österrikiska statliga teatrarna att spela hennes teaterpjäser, ett förbud som hon dock senare upphävde.

[redigera] Bibliografi

[redigera] Romaner

bukolit. hörroman; Wien 1979
wir sind lockvögel baby!; Reinbek 1970
Michael: en ungdomsbok för det infantila samhället (Michael. Ein Jugendbuch für die Infantilgesellschaft; Reinbek 1972)
Älskarinnorna (Die Liebhaberinnen; Reinbek 1975)
De utestängda (Die Ausgesperrten; Reinbek 1980)
Pianolärarinnan (Die Klavierspielerin; Reinbek 1983) (filmatiserad som Pianisten)
Oh Wildnis, oh Schutz vor ihr; Reinbek 1985
Lust (Lust; Reinbek 1989)
Die Kinder der Toten; Reinbek 1997
Glupsk: en underhållningsroman (Gier; Reinbek 2000)

[redigera] Dramatik

Was geschah, nachdem Nora ihren Mann verlassen hatte; 1977
Clara S.; 1981
Burgtheater; 1983
Krankheit oder Moderne Frauen; 1984
Präsident Abendwind; 1987
Wolken.Heim; 1988
Totenauberg; 1991
Raststätte; 1994
Stecken, Stab und Stangl; 1996
Ein Sportstück; 1998
er nicht als er; 1998
I alperna (In den Alpen; Berlin Verlag, 2002)
Das Werk
Prinzessinnendramen
Bambiland; 2003'

[redigera] Lyrik

Lisas Schatten; 1967

[redigera] Priser och utmärkelser

[redigera] Externa länkar

Elfriede Jelinek officiell webbplats
Elfriede Jelinek-Forschungszentrum
Jelineks biografi på Nobelprisets officiella webbplats

Den här artikeln är hämtad från http://sv.wikipedia.org/wiki/Elfriede_Jelinek