Från Wikipedia

För kejsaren av Rom (275/6), se Marcus Claudius Tacitus

Publius (eller Gaius) Cornelius Tacitus, född omkring 55, död omkring 117, var en romersk historiker, författare och statsman. Det är huvudsakligen de efterlämnade skrifterna i historia, samtid, och etnografi som gett Tacitus ett namn för eftervärlden.

Tacitus var senator, konsul under Nerva 97–98 samt prokonsul över provinsen Asien 112–113. Han gifte sig med Gneus Julius Agricolas dotter Julia år 77 och var förfader till kejsaren Marcus Claudius Tacitus.

Ett av de mest omdebatterade verken av Tacitus är den etnografiska De origine et situ Germanorum (Germania) från 98, där olika folkslag gemensamt kallade germaner, och deras kultur i beskrivs. Germanska etnologer och nationalister har sedan 1600-talet försökt enas om tolkning av denna, och den har haft en avgörande betydelse för de nationella identiteterna som berörs, men var fundamental även för germansk språkhistorisk normalvetenskap och på senare tid framför allt inom arkeologin.

Trots att avståndet till Norden var långt har Tacitus uppgifter i Germania en seriös karaktär, det han skriver verkar sakligt och objektivt. I regel menar man att Tacitus själv aldrig besökt området utan verket ska ses som en andrahandsuppgift. Det finns dock flera skolor som tolkar hans utsagor på olika sätt; full enighet om tillförlitlighet och tolkningar råder inte. Därtill kommer att det finns olika tolkningssätt för att översätta det komplexa latin som Tacitus skrev.

Enligt traditionell tolkning nämns Sverige och dess folk: antingen som Suioner, svioner, som bor på en ö i havet (Suionum hinc civitates ipso in Oceano) eller, eventuellt, övergripande Suebier; det bör påpekas att de folk som med denna tolkning kallas Suebier inte delar språk eller kultur, och grunderna till indelningen är mycket vaga. Därtill är Tacitus framställning inte riktigt klargörande och ger utrymme till flera andra tolkningar. Språkhistoriskt är det intressant att Tacitus jämför med brittiska.

Detta verk har vållat en del diskussioner, särskilt vad beträffar tolkningen av den senare Jordanes Getica; även goter (Gotoner) nämns, samt Gothinier som talar galliska. Den senares teori om ön Scandza (Skandinavien eller Skåne) som goternas urhem finner dock inte stöd i Germania. Det bör även påpekas att geografin inte stämmer med svenska förhållanden, men att flera tyska geografiska benämningar lever kvar till idag.

[redigera] Tacitus i teologisk kontext

Tacitus skrifter är betydelsefulla för den kristna religionshistorien. I Annales skriver Tacitus att de kristna fått sitt namn efter Kristus, som ska ha avrättats på order av den romerske prokuratorn Pontius Pilatus under den romerske kejsaren Tiberius regering.

Auctor nominis eius Christus Tibero imperitante per procuratorem Pontium Pilatum supplicio adfectus erat; repressaque in praesens exitiabilis superstitio rursum erumpebat, non modo per Iudaeam, originem eius mali, sed per urbem etiam, quo cuncta mundique atrocia aut pudenda confluunt celebranturque. Ur Annales (15.44.3)

Kristus, av vilken detta namn uppkommit, hade under Tiberii regering blivit avlivad av prokuratorn Pontius Pilatus. För ögonblicket undertryckt, frambröt åter detta avskyvärda svärmeri, icke blott över Judeen, dess vagga, utan spred sig även till huvudstaden, dit allt som väcker fasa och blygd från alla kanter sammanströmmar och vinner anhang. (svensk översättning av Olof Kolmodin d.y., med moderniserad stavning)

En teori har varit att Tacitus hade fått dessa uppgifter från romerska rättegångsprotokoll. Denna teori är dock obekräftad och som argument mot detta kan anföras att Tacitus inte använder Pilatus korrekta titel ståthållare (lat. praefect), utan titeln procurator som användes under hans egen tid.

Ett fåtal historiker menar att hela stycket är ett senare tillägg gjort av de kristna, men det verkar orimligt eftersom Tacitus kallar kristendomen för en hemsk och skamlig vidskepelse. Om stycket var tillagt av kristna redaktörer borde språket ha varit mindre kritiskt till deras egen religion. Andra teorier går ut på att Tacitus ursprungligen skrev om en judisk uppviglare (se Krestus) och att endast raden om Kristus är tillagd i efterhand. Detta på grund av att termen "kristen" inte var i bruk under den tid som texten handlar om. Dock var begreppet i bruk när Annales skrevs, varför det inte helt kan avskrivas. Många forskare menar därför att texten är autentisk.

[redigera] Bibliografi

• Annales. I-XVI.
• Historiae. I-V
• De Vita Iulii Agricolae En biografi över Agricola, hans svärfader.
• De origine et situ Germanorum. ISBN 91-46-20353-2 (sv. utgÃ¥va 2005)
• (trol.) Dialogus de oratoribus.

[redigera] Externa länkar

• Bibiliografi pÃ¥ engelska med länkar till fulltext
• Tacitus bevarade texter pÃ¥ latin
• Tacitus.nu Alla verk av Tacitus utom Historiae i svensk översättning.