Bok
FrÄn Wikipedia
En bok Àr ett medium för kommunikation - innehÄllet kan, men mÄste inte vara, nÄgon form av litteratur. Normalt Äsyftas (enligt Nationalencyklopedin) "ett större antal blad eller ark, vanligen med skriven eller tryckt text, som hophÀftats lÀngs ena sidan". Enligt samma kÀlla har UNESCO definierat en bok som "en icke-periodisk tryckt publikation bestÄende av minst 49 sidor". Bok har dock ocksÄ en mindre specifik betydelse, dÀr det kan syfta pÄ sÄvÀl en bokrulle som en e-bok. En bok kan ocksÄ vara detsamma som ett litterÀrt verk, som i frasen "Charles Darwins bok Om arternas uppkomst". Enligt vissa ska ordet bok ha sitt ursprung i att tidiga böcker ristades pÄ tunna skivor av boktrÀ som hÀftades ihop till böcker, se Àven diptyk och codex.
En bok Àr en skrift som bestÄr av flera sammanhÀftade blad (ark). Sannolikt fick ordet denna betydelse dÀrför att man i början anvÀnde skivor av boktrÀd att skriva pÄ. PÄ samma sÀtt fick det latinska ordet liber (som egentligen betyder "bast") ocksÄ betyda bok, dÀrför att man förr i tiden tillverkade skrivmaterial av en sorts bast.
De Àldsta böckerna var oftast rullar det vill sÀga flera efter varandra hoplimmade papyrusblad, som rullades kring en cylinderformig stav vars Àndar pryddes med knoppar av trÀ, ben eller horn. En rulle omfattade i allmÀnhet endast en enda avdelning av ett verk. Vanligen skrev man endast pÄ papperets ena sida. Om man anvÀnde bÄda sidorna, kallades skriften en opistograf.
PÄ 600-talet e. Kr. började man att skriva nÀstan uteslutande pÄ pergament. Men eftersom det var mycket dyrt, tog man ibland bort gammal skrift med pimpsten för att kunna anvÀnda samma pergament en gÄng till, se palimpsest. Rullarna förvarades i bibliotek, och vid deras stavar hÀngdes en liten rödfÀrgad tavla som innehöll titel och begynnelseord. Ofta skyddades volymen av ett överdrag eller en kapsel.
Förutom pergamentrullarna fanns i antiken ocksÄ fyrkantiga böcker av metall, trÀ, elfenben (som hölls samma med metallringar som man trÀdde en stav genom) eller pergament (som sammanhÀftades med lim och pergamentremsor, antingen pÄ samma sÀtt som nutidens böcker eller sÄ att de kunde slÄs ut som en solfjÀder.
Efter att man hade uppfunnit lumppapperet och Ă€nnu mer efter boktryckarkonstens införande skedde avsevĂ€rda förĂ€ndringar i böckernas bĂ„de yttre och inre. Under boktryckarkonstens första tider samarbetade boktryckare och formskĂ€rare (trĂ€snidare) för att Ă„stadkomma ett för den tidens smak tilltalande arbete. Under de följande Ă„rhundradena med deras olika stilriktningar har böckernas utformning pĂ„verkats av olika konstsmak, varvid tecknare, gravörer, kopparstickare med flera tagit betydande del i utvecklingen. SĂ„lunda var Hans Holbein, Albrekt DĂŒrer, Lucas Cranach med flera betydelsefulla medhjĂ€lpare till sin tids boktryckare.
Under medeltiden utbildade sig successivt (frĂ„n 1000-talet) bruket att skydda böcker med tjocka trĂ€skivor. Senare började man klĂ€ sĂ„dana skivor med pergament eller lĂ€der och sammanhĂ„lla dem med remmar. Först i och med uppfinnandet av boktryckarkonsten blev det vanligt med hĂ€ftning och bindning av böcker. De första tryckta böckerna hade varken titlar eller sidonumrering, och formatet var oftast folio. Mot slutet av 1400-talet blev det vanligt att sĂ€tta ett sĂ€rskilt titelblad framför större vetenskapliga verk. I stĂ€llet för de gamla folianterna och kvarterna blev det under loppet 1500-talet vanligt med mindre format, sĂ€rskilt genom inflytande frĂ„n Aldus Manutius i Venedig. Ănnu mindre format (duodes och sedes) infördes av hollĂ€ndare under 1600-talet, till exempel av Elzevier och Blaeu.
[redigera] Se Àven
[redigera] Externa lÀnkar
- En vĂ€n för livet â boken â journalfilm frĂ„n 1936 ur SVT:s öppna arkiv (Ăppet arkiv/Fakta/Ăvrigt)
Se Àven ordet "bok" pÄ svensksprÄkiga Wiktionary.
- Se Àven ordet "liber" pÄ svensksprÄkiga Wiktionary.