Befäl
Från Wikipedia
Befäl eller befälsperson är en generell benämning på den som utövar ett ledarskap (chefskap) i en hierarkiskt ordnad och ofta uniformerad organisation. Till exempel: militära befäl, polisbefäl. Ställning som befäl - befälsgrad - utmärks ofta genom gradbeteckningar på uniformen. Termen befäl har även använts i överförd bemärkelse som en beteckning för arbetsledare inom skogsbruket (skogsbefäl) och jordbruket (jordbruksbefäl).
I en militär organisation betecknar befäl alla överordnade. I dagens Sverige skiljer man mellan yrkesofficer, reservofficer, värnpliktsbefäl och hemvärnsbefäl. Allt yrkesbefäl utgör en befälskategori, yrkesofficer. Tidigare fanns flera befälskategorier: officer, underofficer och underbefäl.
Innehåll |
[redigera] Romerska armén
Kejsartidens romerska armé hade en väl utvecklad befälsordning med inte mindre än sex särskilda befälskårer och noggrant definierade militära grader. De högsta graderna var reserverade för samhällseliten och paradoxalt nog karaktäriserades den romerska armén av att ju högre befäl man hade, ju mindre militär erfarenhet krävdes. I de två högsta befälskårerna omfattade befordringsgången både civila och militära befattningar och kan sägas ha varit av politisk natur.
De högsta befälen utövades av män från senatorsklassen – senatores. Unga män från denna klass började sin militära karriär som militärtribuner under några år innan de övergick till civila administrativa poster, för att så småningom kunna återkomma som legionsbefälhavare (chef för 5000 soldater). Den nästa högsta befälskåren bestod av män från riddarklassen – equites - vilka i det civila livet redan fått omfattande administrativ erfarenhet. De tjänstgjorde som chefer för hjälptruppernas infanteri (500 eller 1000 soldater), militärtribuner i en legion (stabsofficerare och chefer för dubbla cohorter, dvs. ca 1000 soldater) samt som chefer för hjälptruppernas kavalleri. Vidare befordran till högre civila och militära poster kunde också ske.
Centurionerna var den romerska arméns ryggrad. Det var en yrkesofficerskår som rekryterades dels från dels från det lägre befälet, dels direkt bland unga män med högre social status. Olika grader förde befäl över centurior (ca 100 soldater), maniplar (ca 200 soldater) och cohorter (ca 500 soldater). Primipilares var en befälskår som rekryterades från den högsta centuriongraden. De kunde tjänstgöra som andre ställföreträdande legionsbefälhavare (lägerprefekt), generalstabsofficerare och andra högre poster och kunde upphöjas i riddarklassen. Principalis omfattade det lägre befälet, upp till ställföreträdande chef för en centuria om ca 100 soldater. Denna befälskår rekryterades från de meniga soldaterna. Mellan principaler och centurioner fanns det en kår av evocati, äldre soldater med 20 års tjänstetid i armén, vilka tjänstgjorde som stabsspecialister och chefsinstruktörer.[1]
[redigera] Medeltidens riddarhärar
Medeltidens härar var inte permanenta organisationer utan de skapades på nytt vid varje krig. De enda permanenta befattningar som fanns var kungadömet och en eller flera höga riksämbetsmän med ansvar för krig och örlog. Det fanns andra befattningar på olika nivåer, men dessa besattes på nytt inför varje fälttåg.[2]
Under högmedeltiden utövades det högsta befälet i England vid sidan av konungen, av Lord High Constable med biträde av Earl Marshal, som var ställföreträdande arméchef med särskilt ansvar för rytteriet.[3] Det tunga rytteriet, riddarna, var i fältarmén indelade i tre bataljer, varje batalj i skvadroner (échelles) och dessa i conrois om 24 riddare, vilket var den grundläggande taktiska enheten.[4] Varje riddare förde själv befälet över en lans (lance garnie), bestående av riddaren och tre följeslagare: en väpnare och två beridna bågskyttar.[5] Det huvudsakliga kravet var att befälet hade en samhällsställning som motsvarade den befattning han skulle inneha. Riddarhärarnas befälsordning motsvarade därför den feodala samhällsordningen med grevar, baroner, banerriddare, riddare och väpnare.
[redigera] Fotnoter
- ^ Yann le Bohec, The Imperial Roman Army, Routledge 1994, s. 36-57.
- ^ Stephen Friar, The Sutton Companion to Castles, Sutton Publishing Limited 2003, uppslagsorden ”Badges and Livery”, ”Livery and Maintenance”, ”Militia”, ”Recruitment and Organisation (Military)"
- ^ Otley Lane Perry, Rank and Badges ... in Her Majesty’s Army and Navy, London 1888. s. 77-78.
- ^ Stephen Friar, The Sutton Companion to Castles, Sutton Publishing Limited 2003, uppslagsorden ”Badges and Livery”, ”Banneret”, ”Baron”, ”Bastard Feudalism”, ”Battle (Bataile)”, ”Captain” , “Constable”, ”Earl”, “Earl Marshal”, ”Flags”, ”Livery and Maintenance”, “Knight”, “Lance”, ”Militia”, ”Recruitment and Organisation (Military)", ”Warfare, Conduct of”
- ^ R.H.C. Davis, The Medieval Warhorse, Thames and Hudson 1989, s. 24.