Från Wikipedia

Bajkalsjöna Världsarv #754
Plats	Irkutsk oblast & Burjatien
Land	Ryssland
Koordinater:	53°10′25″ N 107°39′45″ Ã–
Typ	naturarv
Kriterium	vii, viii, ix, x
Regionb	Asien
Inskriptionshistorik
Inskrivet Ã¥r	1996 Världsarvskommitténs ?:e möte
a Officiellt namn översatt till svenska b Enligt UNESCOs indelning

Bajkalsjön (ryska: Озеро Байкал) är en sjö i södra Sibirien i Ryssland och har en yta på 31 494 km². Det är världens djupaste sjö och den rymmer cirka 20% av jordens sötvatten. Det största djupet ligger på 1637 meter^[1] och 1285 meter under havsnivå, genomsnittet är cirka 730 meter. Sjön är 636 kilometer lång..^[2] Sjöns yta ligger 455 meter över havet. Det finns över 300 vattendrag som mynnar ut i sjön men den har bara ett utlopp, floden Angara, en högerbiflod till Jenisej. 1996 blev Bajkalsjön uppsatt på UNESCO:s världsarvslista.^[3]

Innehåll 1 Geografi 1.1 Läge 1.2 Klimatet 1.3 Hydrologi 2 Fauna 3 Näringsliv och naturskydd 4 Trafik och turism 5 Externa länkar 6 Referenser 6.1 Noter

[redigera] Geografi

[redigera] Läge

Bajkalsjön ligger mellan Irkutsk oblast och Burjatien, inramat av Bajkalbergen, Stanovojplatån, Barguzinbergen, Burgasybergen och Sajanbergen. Sjön ligger i Bajkalgravsänkan, där Eurasiska kontinentalplattan och Amurkontineltalplattan glider ifrån varandra med en hastighet på cirka 4 mm per år. Gravsänkan är med sina 8–9 km världens djupaste gravsänka. Ett stort antal heta källor och upphöjd seismisk aktivitet pekar på att jordskorpan är mycket aktiv här.

I sjön finns 22 större öar, däribland världens fjärde största insjöö, Olchon (nära västra strandlinjen med en yta pÃ¥ 730 km² och en längd pÃ¥ 72 km) och ett stort antal mindre öar och klippor. Den största halvön är Svjatoj Nos ("Den heliga näsan", vid sjöns östra strandlinje) med 1 636 meter höga berg.

[redigera] Klimatet

Vid sjön dominerar tempererat inlandsklimat. Solen skiner ungefär 2 000 timmar per Ã¥r med en minimum pÃ¥ 77 timmar i december och en maximum pÃ¥ 275 timmar i juni. Den Ã¥rliga nederbördsmängden är ungefär 450 mm. Lägsta värdet med 7 mm förekommer i februari och högsta värdet pÃ¥ 120 mm i juli.

Vintrarna (november-mars) har en medeltemperatur på -20°C samt är torr och kalt. I bergsregioner vid sjön finns vanligen snö från september till slutet av juni. I dalgångar och andra låga områden ligger snön från november till april. De lägsta temperaturerna är omkring -40°C.^[2]

Våren (april/maj) och hösten (september/oktober) är med två månaders längd mycket kortvarig.

Sommaren (juni - augusti) är med en medeltemperatur på 15°C jämförelsevis varm för kontinentala förhållanden.

[redigera] Hydrologi

Bajkalsjön är den största ansamling av flyttande sötvatten pÃ¥ Jorden. Vattenvolymen är med 23 000 kubikkilometer^[2] lite större än för Östersjön. AvrinningsomrÃ¥det för alla floder som mynnar i sjön är 1,5 miljoner km².

Vanligen räknas 336 större floder och ett oräkneligt antal mindre vattendrag som fyller sjön. De tre viktigaste tillflöden är Goloustnaja, Selenga och Bargusin. Floden Angara är idag Bajkalsjöns enda utflöde och även en av Sibiriens största floder. Om alla tillflöden skulle stoppas måste Angara flytta 400 år för att tömma sjön.

Under Jordens historia fanns ytterligare tvÃ¥ utflöden. Den första fanns lite norr om Angara med anslut till Lenaflodens dalgÃ¥ng. Floden blev avskuren pÃ¥ grund av bergsbildning. Den andra utflöde lÃ¥g längre söderut. Vattendraget försvann i samband med en jordskalv för 16 000 Ã¥r sedan.

[redigera] Fauna

I sjön lever över 2600 ryggradslösa arter. Av de kända arterna är 93% endemiska (det vill säga att de är unika för sjön). Djurarter finns även i sjöns allra djupaste delar. På grund av att sjön ökade sin djup långsamt hade organismerna möjlighet att anpassa sig till de ändrade förhållandena. Det finns minst 53 olika fiskarter i sjön, däribland ulkar, vilket är egendomligt eftersom de flesta ulkarter lever i havet. De så kallade fettulkarna (Comephorus sp.) är de sötvattensfiskar som lever på störst djup, cirka 200–500 meter ner.

Fettulken är basföda Ã¥t bajkalsälen, som är den minsta kända arten av säl; det anses underligt att de inte har utvecklats dÃ¥ de borde ha funnits i sjön i runt 50 000 Ã¥r. Det är inte klarlagt hur de har kunnat komma in i en sjö som ligger flera tusen kilometer frÃ¥n havet.^{[källa behövs]}

Bajkalsjöns vatten hölls naturlig rent av cirka 230 arter märlkräftor som utgör 90 % av sjöns biomassa. Särskild utmärkande är ett litet kräftdjur med namnet Epischura baikalensis som äter de minsta algerna och bakterier. Kräftdjuret är bara 1,5 mm lÃ¥ng men pÃ¥ en kvadratkilometer vattenyta finns upp till tre miljoner individer.^[2] Andra kräftdjur äter organiskt avfall som döda fiskar, drunknade insekter samt till och med däggdjur.

[redigera] Näringsliv och naturskydd

Efter andra världskriget blev regionen i stor skala industrialiserad. Viktiga steg var byggandet av Transsibiriska järnvägen samt av Bajkal Amur Magistral. Stora fabriker som framställer papper och pappersmassa etablerades i Bajkalsk (1966) och Selenginsk (60 km från sjöns östra strandlinje). Samtidig ökade fisket betydlig. Avloppsvatten lämnades ofta orenade i sjön vad som orsakade större miljöproblem.^[4]

Pappersfabriken i Bajkals fick 2003 en kredit av Världsbanken som enligt Greenpeace låg vid 22,4 miljoner US-dollar för en omfattande sanering av sina anläggningar. Kostnaden för hela saneringen uppskattades med 33,5 miljoner US-dollar. Det visade sig däremot att projektet utfördes slarvig och därför beslöt Världsbanken 2005 att frysa sina pengar.^[5]

Landskapet vid Bajkalsjön ändras oroväckande genom skogsröjning. Nyrika medborgare bygger sin datja vid sjön ibland utanför de bestående rättsreglarna.

För att motverka denna utveckling inrättades en del naturskyddszoner och nationalparker. Till exempel finns vid östra strandlinjen Transbajkal nationalparken. En annan nationalpark ligger söder om ön Olchon. I dessa nationalparker lever bland annat lodjur, björnar, hjortdjur och vargar.

[redigera] Trafik och turism

Trots den nämnda industrialiseringen är området jämförelsevis glest bebyggd. Därför finns bara ett mindre antal väger vid strandlinjen. Sjön tangeras i norr av Bajkal Amur Magistral och i syd av Transsibiriska järnvägen. De viktigaste flygplatserna finns i Irkutsk och Ulan-Ude en bit bort från sjön.

Under vintern när Bajkalsjön är täckt av is går flera vägar tvärs över ytan. Till några orter och öar är dessa pister de enda förbindelser under vintern.

För närvarande etableras Great Baikal Trail^[6] som ska vara en vandringsled runt sjön när projektet är avslutad. Större badplatser finns inte då vattnets temperatur aldrig stiger över 10°C.

[redigera] Externa länkar

[redigera] Referenser

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, 30 november 2008.

[redigera] Noter

1. ^ http://www.sr.se/cgi-bin/p1/program/artikel.asp?ProgramID=406&nyheter=1&artikel=2222053
2. ^ [a b c d] The world deepest lake, besökt 1 december 2008.
3. ^ Lake Baikal
4. ^ Bajkalsjön i fara www.russland.ru (på tyska) 23 oktober 2003, besökt 4 mars 2008.
5. ^ Baikalsee: Weltbank dreht Geldhahn zu, Greenpeace Deutschland, 11 april 2005, besökt 4 mars 2008.
6. ^ Great Baikal Trail (engelska)