Från Wikipedia

Se artikeln assimilation för andra betydelser av ordet

Med assimilation menar man inom lingvistiken förändring av ett språkljud till större likhet med ett närliggande ljud. Orsaken är talarnas strävan mot ett lätt och bekvämt uttal. Assimilation ligger bakom många förändringsprocesser i språkens historia. Det ljud som ändras tar över en eller flera av det intilliggande ljudets egenskaper, till exempel artikulationsställe och huruvida det är tonande eller ej. Exempel på assimilation är uttal av /n/ som [m] framför /b/ eller /p/, vilket ger ordet anpassa uttalet ['am,pasa]. Här har /n/ övertagit egenskapen bilabial från den efterföljande klusilen.

Assimilation kan även innebära att två ljud smälter samman till ett nytt, gemensamt ljud. Exempel på detta är de svenska rt-, rd-, rl-, rn- och rs-ljuden.

Vissa assimilationer förblir uteslutande i talspråket medan andra också blir erkända i språkets skriftsystem. Det kan bero på faktorer som när en viss assimilationsprocess slog igenom (om den redan gjort det när språket i fråga fick sin skrift), dess regelbundenhet samt, självfallet, på om assimilationsstället är inom ett ord (['am,pasa]) eller överskrider en ordgräns ([empuli:s] (en polis)). Omljud är ett exempel på en viktig assimilationsprocess i svenskans historia.

Förändring av ett ljud till störe olikhet med ett närliggande ljud kallas dissimilation.

Assimilation av ljud som inte gränsar till varrandra kallas fjärrassimilation, vilket man bland annat finner i t ex finskans vokalharmoni.